" Ett förlåt räcker inte" Del 13. |
Den morgonen vaknade jag med en glädje känsla i magen ,men känslan försvann fort när jag vände mig åt sidan i sängen.
Kevin var inte kvar! En oro spred sig i magen. Jag vände och vred mig, kollade på klockan.
Den var endå bara 9!
Var allting bara en dröm om går natten och allt? Men nej. Det sved dära nere kände jag nu när jag ställde mig, och satt..
Det var då jag såg det, en lapp låg på bordet.
Jag tog upp lappen och läste på den.
Godmorgon världens finaste! Var tvungen att dra och fixa lite saker.. Ha det bäst så ses vi. / Kevin
Jag blev varm innuti! Han hade iallafall hört av sig.
Men den svidande känslan försvann inte dära nere på mig, hur många dagar skulle det kännas såhära?
Jag kollade imot sängen , hade hört att vissa tjejer blödde.
Men jag tillhörde tydligen inte dom, skönt det iallafall.
Jag kom att tänka på min mobil som låtit hela morgonen , jag satte upp mitt långa bruna hår i en bulle snabbt sen rusade jag ut till hallen där jag visste att jag lagt mobilen.
Jag hade fått över 20 sms och alla var ifrån Linnea!
På dom senaste stog det typ " Ring mig.. Det hära är för jävligt! :'( " Och på ett annat, "Varför svarar du inte? Jag behöver få prata av mig."
Jag fick direkt magknip, något var inte bra. Absolut inte bra!
På det smset jag fått först stog det. " TRÄFFA INTE KEVIN! "
Nu blev jag orolig! Jag ringde Linnea på direkten , efter bara en singal svarade hon!
Hon snörvlade på andra sidan och jag hörde på god väg att hon gråtit.
- Linnea! Vad är det som hänt?
- De... De.. De..
- Ja, vadå?
- Filip, han..
- Vad gjorde han!?
- Kan jag komma till dig istället?
Linnea kunde knappt prata, så mycket snörvlade hon i andra sidan telefon.
- Kom , NU!
- Ja.. Jag tar snabbaste bussen!
- Bra , och du ska berätta allting! pusshej.
Linnea sa inte äns hejdå utan la bara på, jag började gå imot busshållplatsen.
Linnea kanske skulle hinna med bussen som kom nu om 10 min? Och mycket riktigt fick jag rätt.
Jag stog vid busshållplatsten och såg när dörrarna på bussen öppnades, men ut klev inte min Linnea.
Min Linnea kom alltid ut med ett glatt leende och var pigg.
Denna Linnea, kom ut med mascaran gråtande nerför kinderna och ögonen fulla av tårar och kroppen helt darrande och det såg ut som om varje steg hon tog var en enorm plåga bara.
Jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt och länge, hon snyftade imot min axel.
- Gud gumman.. Vad har hänt mumlade jag imot hennes öra.
Vi gick hem till mig tysta, jag tror det var en lättnad för Linnea att ingen var hemma.
Vi gick in i köket och jag skulle göra varm choklad så började värma mjölk i en kastrull på spisen.
Linnea satt tyst vid bordet och lät tårarna rinna, jag ville inte stressa så tillslut kom det fram.
- Daniella?Sa hon, och hennes ögon var fulla av tårar att hon var tvungen att blinka gång på gång.
- Ja? Svarade jag och såg på henne, hon försökte se på mig.
Sen kom orden ut ur hennes mun.
Filip, han.. Han våltog mig i natt..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | lumman - 14 jan 09 - 21:17 | | OMG asbra :O:D mejla ? | MoRoTpOwEr - 14 jan 09 - 20:20- Betyg:  | | skiiit braah vill ba läsa mera mejllah när nwästaah kmr ut ?:D | | LillanFlickan - 14 jan 09 - 19:39- Betyg: | Åå den e så bra :D
Vill lästa mer nu!!
Mejla nästa |
|
|
|
