für fucking immer /5 [twincest.] |
uhuh, tkr det här kapitlet blev konstigt -.-
detta är iaf de sista :/
tack för alla era kommentarer, sötnosar :) <3
& ni som läser denna ficen nu, kmr säkert märka att jag blandar ihop perspektiven, denna är skriver i Toms perspektiv men det händer att jag skriver lite udda, brukar kolla sånt innan jag lägger upp ficen men de blev inte så nu för .. va lite förbannad så ja tänkte "skitsamma", typ. :P de kmr ändras sen.
- TomTomTomTomTomTomTom, säger Bill häftigt med tårar i ögonen och kastar sig i min famn. Hans lukt invaderar mig, och hans hår kittlar mig i ansiktet och hans hårda jagkommeraldrigsläppadig-kram för mig att tappa andan. Och gud vad jag har saknat dom kramarna, det håret och hans lukt, gud vad jag har saknat honom. Han vägrar släppa mig, men till slut lyckades jag iallafall få honom att sätta sig i sängen, men han ville fortfarande inte släppa mig. Jag ville aldrig i mitt liv släppa honom igen heller. Han satte sig i mitt knä, vilade huvudet mot min axel.
- Jag har saknat dig så fucking himmla mycket, sa Bill häftigt och jag kände hur han grät - inte minst på min tröja som fick en fin våt fläck. Men jag sket i det nu, allting kunde dra åt helvete, Bill var här och jag hade saknat honom som jag aldrig hade saknat någon förut. Aldrigaldrigaldrig ska jag lämna honom igen och jag hoppas fan inte på att han tänker lämna mig!
- Du är så blek, Tomi ..
Han fingrade på min am, lät sina fingrar dansa över min underarm. Det kittlades lite, jag njöt och gav honom en lätt puss på pannan.
- Jag har saknat dig, sa jag. Så jävla otroligt mycket ...
Plötsligt kom allt tillbaka till mig. Sex månader av saknaden av Bill hade tagit över mig och plötsligt känner jag bara att min kärlek för honom blivit starkare. Saknaden försvinner, för närmare honom kan jag inte komma. Från att ha legat med sitt huvud mot min axel och kittlat mig på armen böjde han upp huvudet så att de möttas öga mot öga. Och dom ledsna ögonen visade en liten strimma av lycka som verkade bli större och större. Hans leénde blev bredare. Hans så otroligt vackra ansikte lös mot mig, visade upp all kärlek han hade för mig. Och jag kunde inte hejda mig. Jag böjde mig fram och plötsligt var vi inte öga mot öga något mer, utan mina läppar var tryckta mot Bills, min tunga lekte med hans. Och mot min stora förvånad besvarade han den, det var så här det skulle vara. Plötsligt hoppades jag verkligen att Andreas, som hade hoppat ut genom fönstret för ta brandtrappan ner till marken för att han inte ville visa att han visste vart jag var, inte stod och tittade på nu. Men för sekunden brydde jag mig inte, hela världen kunde få veta, jag kunde gärna sitta livstid eller vadfan man nu får för straff för Incest, till och med Twincest, jag brydde mig inte. Inte ett skit brydde jag mig. Men jag borde veta, att det var för bra för att vara sant.
- Men herregud, vad gör jag? sa Bill plötsligt, tryckte sig ifrån mig, upptäckte sen att han satt i mitt knä och hoppade ur mitt knä, ställde sig en bit från sängen, lade sina fingrar mot munnen och verkade ångra sig. Vad gör du? sa han tyst.
- Bill .. jag ..
- Är det här vad det är om? sa Bill, som hade gått fram till Bill och satte sig på huk framför mig. Han lade sina händer på mina ben, försökte titta mig i ögonen medans jag tittade bort från hans.
- Tom, är du kär i mig .. ? sa han tyst. Säg sanningen.
- Kanske, svarade Tom med en axelryckning.
- Var det därför du sprang ifrån mig? Lämnade mig? Är det ditt sätt att visa din kärlek?
Bill började gråta igen, vilade sitt huvud på mina knän.
- Bill, vad pratar du om?
- Vad fan tror du jag pratar om? sa Bill, fortfarande med huvudet i mina knän.
- Är du .. ? sa jag förvånat.
- Jag har varit kär i dig längre än vad du kan tro, sa Bill och flög upp i mitt knä igen, gav mig en puss på munnen. Konstiga känslor, eller hur? Hur fan kan man bli kär i sin egen tvillingbror, Tom? Jag frågar mig själv samma sak varje dag. Han pussade mig igen på munnen. Jag älskar dig, på ett litet annorlunda sätt, Tomi. Han pussade mig en tredje gång på munnen.
- Men Bill, Zara då?
- Jag trodde jag älskade henne! Jag trodde jag kom över dig! Men när hon dog, Tom, när hon var död, så saknade jag ändå dig mest, ändå visste jag att du var i livet. Jag tvingade mig själv att älska henne, för att gömma känslorna för dig.
- Jaså, var hon död? Det visste jag inte .. försökte jag säga noncholant, fick inte avslöja Andreas.
- Jag vet att Andreas har varit här, Tom, ljug inte för mig.
Och han kysste mig.
- Lovar du att aldrig lämna mig igen?
- Jag var en stor idiot när jag gick, Bill. Jag ska aldrig göra det igen.
Bill log och Tom log. Såhär skulle det vara.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) | Unendlichkeitavt - 15 jan 09 - 22:15- Betyg:  | | Guld, helt underbart=) | | xRockAngel - 14 jan 09 - 18:19 | tack för kritiken, ja märkte de där ned cp perspektivet nu också :)
men ja orkar inte ändra på det, det får bli senare.
taack, <3 | PsychicPlay - 14 jan 09 - 17:43- Betyg:  | sjukt bra, :D
men ibland blandar du ihop namnen
& jag är inte helt säker på vilket perspektiv du skriver i.
om det är i jag-form eller om det är.. eh, okej, nu glömde jag det
haha, men iaf.
lite stavfel också
du borde kanske titta igenom den en gång extra.
<3 | | vargunge - 14 jan 09 - 17:35- Betyg: | | IH! <3 (: gillar denna jättemycket (: & nu kommer lilla jag & ska .. eh.. ge konstruksiv krik elr vad fan de heter ._.' Men du bytte perpersktiv helt plötsligt >.< för när det var Tom så skrev du plötsligt: "Svarade Tom" istället för "Svarade jag". (; Men men, annars var det jättebra! | | kramllew - 14 jan 09 - 16:43 | | FORTSÄTTNING FÖR FAN! O.O | | Swejk - 14 jan 09 - 15:35- Betyg: | | Skiiiiitbraaaa!! Maila nästa om det blir nån? <33 | | Sarisens - 14 jan 09 - 14:57- Betyg: | JÄTTEBRA OM DET BLIR FORTSÄTTNING VILL JAG LÄSA DEN MED :D:D:D:D!!
EN 5:A FÖR DIG!!! |
|
|
|
