The black parade; they took me first [oneshot] |
bara för att jag tycker om My chemical romance *ingen fattar någonting* Iaf, jag har varit sjuk idag >.< Men är typ frisk nu (fast jag har fortfarande ont i halsen) men detta är vad jag har gjort idag. & så har jag skrivit på "I'm always by your side" men ni får nästa del om ett tag x] (6) men men! (; Kommentera gärna <3 Låtarna är: My chemical romance Welcome to the black parade & The ghost of you! (: Hoppas ni gillar'T !
Pusshej :*
__
"Hur lång tid har han kvar?"
"Någon timma max,"
Tankarna surrade runt i hans hjärna likt galna bin. Minnen kom tillbaka till honom - minnen som han trott han förträngt. Speciellt de minnet för tre år sedan. Han lät de svarta håret falla ner i ansiktet på honom och dölja de vackra, blå ögonen - som sedan länge förlorat sin glans och sitt hopp.
When I was a young boy
my father took me into the city
to see a marching band.
Han slöt ögonen hårdare och såg hur männen i uniformer spelade på trummor och blås instrument. Ett leende letade sej fram över hans läppar när han såg sin far stå brevid honom. Han såg hur hans far öppnade munnen och började tala...
He said, "Son when you grow up,
would you be the savior f the broken,
the beaten and the damned?"
He said, "Will you defeat them,
you demons, and all the non-believers,
the plan that they have made?"
"Because one day I leave you
a phantom to lead you in the summer,
To join the black parade."
Pojken i sängen öppnade ögonen och en tår letade sej ner längs hans kind. Han minndes så väl hans fars alla historier om "Den Svarta Paraden". Den som skulle komma och hämta honom när han dog. Men pojken trodde inte han skulle få se den förrän han var gammal. Och när han väl skulle förenas med dem i Den Svarta Paraden så skulle han se sin far i ett led längst fram - precis som hans far hade sagt. Men han skulle inte få se sin far i Paraden - för han satt utanför pojkens sjukhusrum och väntade, väntade på att pojken skulle lämna världen och delta i Den Svarta Paraden.
Lampan i rummet slocknade plötsligt och rummet blev kolsvart.
Pojken höll ett krampaktigt tag om sängens kant och hans knogar vitnade mer och mer för varje sekund. Ett plötslig smäll fick pojken att hoppa till men taget om sängens kant var fortfarande lika krampaktigt. Pojken trodde han såg i syne, när väggen mitt emot honom exploderade med ett öronbedövande ljud. Män i svart vita uniformer kom in macherande i rummet. Mot pojken. Trummor bar de på och blåsintrument samtidigt som fler sjöng:
We'll carry on,
We'll carry on
And though you're dead and gone believe me
Your memory will carry on
We'll carry on
And in my heart I can't contain it
The anthem won't explain it.
Pojken hoppade ner ifrån sängen och tog plats i paraden. Han kastade en sista blick på dörren ut till väntsalen - där hans far satt.
"Hejdå, det blir jag som får ta emot dej," viskade pojken och vinkade mot dörren innan han själv bröt ut i sång och fortsatte marchera med.
At the end of the world
Or the last thing I see
I'm
Never coming home
Never coming home
Should I
And all the things that you never told me
And all the smiles that are ever gonna haunt me
Never coming home
Never coming home
Should I
And all the moons that are ever gonna scar med
For all the ghosts that are never gonna catch me
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | RowsahKanin - 22 jan 09 - 15:50 | | Den var lite kort, men annars bra. | | Naasse - 16 jan 09 - 08:35 | | Mwaha me like my chem är dessutom as bra :D | the-rose - 14 jan 09 - 17:34- Betyg:  | | Jättebra! det är grymt att du kunde få in låterna på de sättet=) | | Justmyfault - 13 jan 09 - 22:01- Betyg: | nej vad sorglig!
och helt perfekt!
shit!
Jättebra! :) |
|
|
|
