I'm always by your side [fantasy/Th-ff] del 3 |
halubalu 8D
jag är snabbish (H) del 3 nu då ;P denna delen är typ händelserik? iaf, så kommentera (:
kort är den också :P men jag varnade er i förra delen x]
låten är: I can wait forever - Simple plan (;
KOMMENTERAA ! <3
Pusshej :*
___
del 3
En dag senare hade både Saki och Julia tagit sej in i den andra världen och satt på ett flygplan på väg till Tyskland - där de fyra personerna som de skulle vaka över befann sej.
"Killarna är Tysklands mest kända rockgrupp, och det finns därmed många som kan tänkas vilja dem något ont," förklarade Saki på flyget för Julia. Sakis ena hand var invirat i badage eftersom helarna inte kunnat läka såret fullständigt, med så kort tid. "Killarna heter, Georg, Gustav, Tom och Bill, och det är Tom och Bill som oftast hamnar i trubbel," sa Saki och himlade med ögonen. Saki tystnade efter det och såg allmänt nervös ut. Julia märkte inte detta först - då hon var upptagen att kolla på ett halsband som hon fått utav Chris innan hon åkt därifrån. Halsbandet var gjort utav en tunn guldkejda med en hjärtberlock som gick att öppna. Inuti den
"Vad är det?" frågade Julia när han inte sagt någonting på över fem minuter.
"Bill och Tom är tvillingar," sa han sedan och kollade oroligt på Julia. Julia bara nickade kort och försökte vara så lung som möjligt. Men inom henne rasade en storm, som rev och slet i hennes tankar och själ. Hennes ena hand for genast upp till hennes högra tinning och tankarna snuddade vid Liam och alla deras stunder tillsammans. Det var som en film som spelades upp inför hennes inre syn - och någon hade råkat trycka på replay knappen. Men det var inte minnena som skrämde henne - det var bilderna på Liam. Hon kunde inte se hans ansikte...
I know it feels like forever
I guess that's just the price I gotta pay
But when I come back home to feel your touh
Makes it better
Till that day
Theres nothing else that I can do
And I just can't take it
I just can't take it
Några timmar senare hade de landat och hunnit komma till de hotell de skulle sova på. Hotellet var enormt och oerhört lyxigt - vilket Julia inte var van vid.
Saki visade henne till hennes rum som låg på samma våning som hans, och ovanför dem hade killarna sina rum.
Julia klev in i sitt rum och tryckte på lampknappen så att det oerhört stora rummet badade i ett starkt ljus. Hon skruvade ner en aning och kollade sej sedan omkring. Tapeterna var gråa, med silvriga blommar lite här och var. En fondvägg fanns på ena sidan, utav vardagsrummet och var blågrå, med mörkare blågrå blommor. En 32 tums tv stod i de vardags rummet och en stor, grön soffa stod mitt emot den. Julia gick in i en utav de två dörrarna och kom in i ett rum som inte var större än de hon bott i på skolan. Det fanns två stora garderober och en vanlig 120 säng. Hon log och kastade upp sin ryggsäck på sängen innan hon ställde sej vid fönstret. Hon såg ut över Berlins alla gator och på människor som stressade omkring likt myror i en myrstack. Solen stod högt på himlen även fast klockar redan var tre, och inte ett enda moln fanns inom synhåll för att kunna skymma den.
Plötsligt hörde hon hur det knackade på dörren och hon suckade innan hon gick för att öppna hotelldörren. Saki stod där utanför och log emot henne.
"Duger det?" flinade han. Hon skrattade och flinade tillbaka - även fast stormen fortfaranade rev inom henne.
"Oja," sa hon och han nickade kort.
"Kommer du, så vi kan pressentera dej inför killarna?" frågade han och hon nickade. Hon kände i höger fickan, och mycket riktigt låg nyckelkortet där. Hon gick ut och stängde dörren efter sej. De båda gick längs korridoren och sedan till en hiss, som de tog ner till recptions våningen.
"Dem skulle vara där halv, så dem är på väg antar jag," sa Saki och log när han lett in henne i ett litet rum. I rummet fanns det ett fönster med utsikt över parkeringen, det fanns också en soffa med ett brunt bord gjord i körsbärs trä. Rummet var tre meter i diameter på både bredden och längden, vilket gjorde det till ett fyrkanting rum. Julia stod vid fönstret och blickade ut över staden - som förundrade henne så mycket.
Det knackade snart på trädörren och fyra killar klev in i rummet. Den ene var inte den andre lik, och Julia förundrades hur vanliga människor såg ut idag.
"Hej killar!" sa Saki och visade mot soffan. Julia kunde knapp se på dem. Hon visste inte varför, men det var någonting med dem som gjorde stormen inom henne värre än förut. Kanske var det, att tvillingarna hade fått vara vid varandras sida hela livet - och kunnat välja om dem velat vara tillsammans eller inte. Det hon inte kunnat.
Saki hade börjat prata med killarna, om hans resa antagligen.
"Och detta då.. Är Julia!" sa han och pekade på Julia och som svalde klumpen i halsen och kollade på killarna.
"Hejsan," sa hon och log ett sött leende. Hon hade vänt sej mot dem och granskade dem. Hon såg direkt vilka som var tvillingar, killen med det svarta igelkott håret och killen med dreads. De hade likadana ansikten och de nötbruna ögonen som avslöjade dem.
"Vad har hänt med din hand?" frågade killen med dreads och nickade åt Sakis hand.
"Hundbett - inget att bry sej om," sa han och log. Men killarna verkade inte det minsta lungnande.
"Hon ska då jobba här istället för Tobi," sa Saki och hans mun blev till ett tunt streck. "Jaaa," sa Saki och hans mun blev normal igen, "Ska du pressentera dej då?" sa han och Julia nickade kort.
"Eh," började hon och kliade sej i pannan - på vänstra sidan, en vana för att inte nudda vid ärret. "Jag heter Julia och jag har precis läst klart så detta är mitt första.. eh... upp-jobb," hon hann precis att inte säga uppdrag istället för jobb - som man säger i denna världen.
"Jag vet inget mer, undrar ni nått?" hon kollade på killarna som verkade tänka.
"Var kommer du ifrån?" frågade den ena tvillingen - den med de svarta igelkott håret.
"Jag är född i Sverige," sa hon och han nickade kort.
"Din familj?" frågade en annan kille - som hon inte tidigare lagt märke till, eftersom hon vart så uppslukad utav tvillingarna. Han hade långt brunt hår, och en lugg som han hela tiden puttade undan med ena handen. Julia var inte beredd på den frågan och harklade sej efter ett tag.
"Det finns ingenting att berätta om.. den," sa hon och killarna kollade fundersamt på henne. "Jag har bara en bror kvar i livet, och jag har inte träffat honom sedan jag var elva," sa hon och rykte på axlarna. Hon såg hur en rädsla - som hon så väl kände igen, ifrån sin spegeltvilling - smög sej in i tvillingarnas ögon.
"Hur fick du ärret?" frågade plötsligt den andra tvillingen, han med dreads. Men hans svarthårige tvillingbror verkade inte tycka om att han ställde den frågan, eftersom han sparkade till honom. Han ville inte att det skulle märkas - men för Julia var det precis som om någon knäppte med fingrarna framför hennes näsa.
"Min bror gjorde det när vi var små," sa hon kort. "Han var väldigt mörkrädd när han var liten," sa hon och kunde inte låta bli att flina. Det blev tyst ett tag.
"Inga fler frågor?" frågade Julia tillslut.
"Hur nära stod du din bror?" frågade en kille som satt längst ut i den lilla soffan. Han hade ljust, lockigt hår och ett par bruna ögon.
"Vi stod varandra väldigt nära, speciellt de sista åren. Vi var tvillingar," när hon sa det spärrade tvillingarna upp ögonen och kollade sedan på varandra.
Det blev åter tyst.
"Något mer?" frågade hon. Alla skakade på huvudet och hon vände sej åt Sakis håll.
"Bra, eh.." sa han och steg fram ifrån sitt hörn. "Som ni antagligen förstår kommer Julia att mest rikta in sej på Bill - som Tobi gjorde," sa han och killarna nickade kort.
"Ni kan gå nu, men ni har en tidnings interjuv om två timmar," sa Saki innan de lämande rummet.
Det blev tyst efter att de hade gått.
"Du saknar honom, eller hur?" frågade Saki och bröt där med tystnaden. Julia kollade upp på honom, och förde handen, utav ren vana, upp handen till hennes högra tinning. Hon nickade sedan sakta och lät visa sorgen. Hennes ögon blev blanka men hon grät inte.
Fysiks smärta kan inte skada mej,
men minnena utav dej
får mej att vrida mej i plågor
för varje kväll
frågar jag mej samma frågor:
"vad hade hänt om jag stannat kvar vid din sida?"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tankenot10 - 16 feb 09 - 15:25- Betyg:  | jag tycker jätte mycket om den här novellen, så jag kan
inte låta bli att kommentera... | | gbg_95 - 13 jan 09 - 20:07- Betyg: | Åh, synd om henne, hon borde verkligen träffa sin bror.
Skitbra skrivet, som Kramllew skrev så skriver du annorlunda men otroligt bra! :D
Ser fram imot nästa del! <3 | | kramllew - 13 jan 09 - 19:34- Betyg: | Som sagt - din handling är annorlunda, men bra.
Denna var väl inte kort?
Aja, lika bra som vanligt! | | the-rose - 13 jan 09 - 18:42- Betyg: | Jättejättebra älskar den här novellen
den är annorlunda och grym bra hoppas att du lägger en ny del ut snart=) |
|
|
|
