I'm always by your side [fantasy/Th-ff] del 2 |
Halu Balu 8D
Jag är glad idag - även fast jag är sjuk >.< Men iaf, jag har iaf fått ihop en ny del (Y)
haha , hoppas ni gillar't ! & bara så ni vet så kommer resten utav delarna vara mycket kortare för annars tar det ett år att skriva dem >.<
men men (; Läs und kommentera (:
Vill gärna ha kommentarer där ni skriver vad jag kan förbättra ! (:
Pusshej :*
__
Del 2
Dörren till den stora salen var stängd. Den stora träporten var smyckad med guld knoppat och ingraverade bokstäver - på ett mycket gamlat språk - som berättade att detta var en helig sal. Där inga vapen fick användas eller överhuvudtaget vistas. De gamla språket var en del utav deras utblidning, för med de gamla språket kunde man uttala besvärjelser och därmed kunna kontrollera magi. Hon knackade på och dörren gled upp - utan att någon rörde vi den.
"Julia!" sa en glad röst och Rektor Swagner vände sej emot henne. Vid hans sida stod en man som hon mer än väl kände igen. Ett brett flin lekte på hennes läppar när hon såg honom.
"Mr Swagner, Saki," sa hon och bugade sej när hon sa deras namn. Saki, eller Sakarias som han egentligen hette, hatade när man tilltalade honom med hans efternamn - som förövrigt var okänt för henne. Rektor Swagner rynkade på näsan när hon sagt 'Saki' men Saki la bara en hand på hans axel och log brett.
"Jag har bett henne kalla mej det," sa han med sin djupa, mörka stämma och de bruna ögonen glittrade. "Julia, kom hit," sa Saki och öppnade sin famn som Julia sprang in i. Saki var så nära hennes familj hon kunde komma, och hade levt under samma tak som honom i flera år - innan han fick ett jobb i Tyskland, samma dag som hennes mor dog
Julia släppte tillslut omfamningen och kollade glatt upp på honom.
"Vad gör du här?" frågade hon och rynkade pannan. Hans läppar log, men inte hans ögon - vilket skrämde henne.
"Sedan din mor dog, har jag jobbat för ett livvakts företag i den 'andra världen', som du vet?" sa han och hon nickade kort. "Men för en vecka sedan dog min kollega, i en attack," sa han och skakade sorgset på huvudet, "utav en Djurkrigare," han suckade. Julia stenlade till och kollade skräckslaget på honom.
"Vilken grupp?" frågade hon.
"Björn," sa han sorgset och hon stenlade till. Saki var utav gruppen Ulv, likaså Julia och hennes mor. Och hennes mor hade blivit mördad utav just en ifrån gruppen Björn.
Hon kunde fortfarande höra hur Saki förklarade hur den här världen var uppbyggd, vilket var ett utav de få minnen hon minndes ifrån sin bardom - när hennes far levde.
"Saki! Saki!" två små barn, inte äldre än fem sommrar kom springades emot mannen som var omkring tjugofem år. Men hans själ var redan ärrad med flera hemska minnen - vilket barnen inte såg.
"Julia! Liam!" utbrast mannen och föll ner på knä för att hålla om de båda barnen som sprang rakt in i hans stora famn. Barnens mor och far stod och kollade på dem. Redan första gången Julia och Liam hade träffat Saki hade de varit så facinerade utav honom. Tack vare hans gripande sätt att berätta historier på.
"Saki, kan inte du berätta historien om guden Tigwez igen?" frågade Julia en stund senare när de alla tre satt i soffan. Hon la huvudet på sned och kollade på honom med hundögon. Saki skrattade åt henne och rufsade om i hennes hår.
"Men den sagan har jag redan berättat över fem gånger," sa han och log, Julia öppnade munnen men han hann avbryta henne, för han visste att om hon sa ett enda ord till skulle han ha berättat den, "Men vad sägs som att jag berättar för er om alla klanerna?" frågade han och de båda barnen lös upp.
"En ny saga?" frågade de och han nickade. De båda barnen satte sej tillrätta i hans knä och lyssnade på han berättelse.
"För länge sedan, när gudarna fortfarande var unga likaså världen. Blev två utav gudarna osams. Den ena guden, Phellz, sa att det borde finnas bekyddare, som kunde hjälpa människorna i nöd, men det tyckte inte en annan gud, Herah. Tillslut lyckades Phellz övertyga alla andra gudar att människorna behövde beskyddare. De skapade därför en helt ny värld! I den vanliga världen, tog de femtio människor med ett gott sinne och satte i den nya världen. De gav dem krafter som skulle hjälpa dem att skydda människorna, i form utav djurs egenskaper. De delade in människorna i den nya världen i grupper. De finns fem grupper, Ulvgruppen, Örngruppen, Rävgruppen, Ormgruppen och Björngruppen. Deras verksamhet funkade jättebra - i tvåhundra år. Då Björngruppen och Ormgruppen plötsligt fick för sej att de var mycket bättre än de andra grupperna, och ville styra den nya världen. Men detta gick inte de andra tre grupperna med på. Gudarna hade då - sedan länge - bosatt sej i himlen, för att inte komma tillbaka till denna jord. De utbröt ett krig mellan grupperna. Björn och ormgruppen var i förbund med varandra och kämpade sida vid sida, mot Örn, ulv och rävgrupperna. Efter ett hundrafemtio årigt krig, gav tillslut Björnarna och Ormarna upp.
Skolor startades, för att utbilda nya människor till dessa klaner. Men Björnarna och Ormarna fick starta egna, då de Örn, Ulv och Rävgruppen var rädda för att de skulle starta ett nytt krig. Dessa tre grupper kallade sej Ö.R.U. och startade flera skolor. Och lärde ut de kunskaper de behövde för att hjälpa människorna," berättade han och tystnade sedan. Julias ögon glittrade utav lycka, medans Liam såg mest fundersam ut.
"Vad är det?" frågade han och kollade på Liam.
"Tänk om Julia blir kommer in på en sådan skola, och inte jag?" frågade han och Julias leende försvann. Hon skakade på huvudet och kollade på sin bror.
"Isåfall ska jag övertala dem!" sa hon och flinade ännu bredare än förut. Deras mor hade kommit in i rummet och skrattade åt Julia.
"Jo, du får övertala dem som du övetalar oss," skrattade hon och Julia gav henne en nöjd blick.
Julia vaknade upp ur sitt minne och kollade på Saki. Fortfarande förstod hon inte vad det var som rörde henne.
"Som du vet får ni alla ett uppdrag när ni gått ut här - för att hjälpa er på traven?" sa Rektor Swagner. Julia nickade förstående, men såg fortfarande ut som ett frågetecken.
"Och jag eftersom du snart tar examen här, så vill jag ha dej som min nya partner," sa Saki och Julia kollade förvånat på henne.
"Men det är över en vecka kvar tills jag tar examen, om jag klarar det," sa Julia och slog ut med armarna i menande gest.
"Jag vet det," sa Saki och en fundersam rynka hade bildats i hans panna. "Därför, så har jag övertalat Mr. Swagner att låta dej göra proven redan nu, idag," sa han och Julia kollade på honom som om han var dum i huvudet.
"Men jag kommer inte klara det, jag har inte läst på-" började Julia babbla på men Rektor Swagner gjorde en gest med handen och hon tystande.
"Du har bättre betyg än de flesta i alla ämnen, och det enda du ska göra är att kunna klara av en utav din egna grupp, utan att använda magi," sa han och ett brett flin letade sej fram över hans blodröda läppar, "Vilket du lyckades med, för bara en stund sedan, och sedan ska du klara de skrivtliga testet och till sist så ska du slå en i din egna grupp - med magi," sa Mr Swagner mycket lungt.
"Men jag är-" började Julia igen, men Saki lade en hand på hennes axel.
"Jag tvingar dej självklart inte till detta, men du får välja, antigen så gör du testen nu och om du lyckas följer du med mej till andra världen redan imorgon eller så struntar vi i det och jag hittar en annan partner," sa han och log mot henne.
Julia hade alltid drömt om att bli lika duktig som sin mor - och med det få göra samma sak som hon gjorde, vara livvakt åt 'kända' personer i den andra världen.
"Jag gör proven," mumlade Julia tyst efter några minuter och Saki sken upp.
"Bra," sa Rektor Swagner och gjorde en gest åt henne för att hon skulle följa med honom. Han ledde in henne till ett skrivbord som stod vid ett utav de väldiga fönstren.
"Här," sa Mr Swagner och Julia tog emot en pappersbunt innan hon slog sej ner. "Du skriver med hjälp utav magi," sa han innan han vände på klacken och gick bort till Saki igen. Julia läste första frågan, och snabbt fyllde hon i den.
'Detta var ju inte så svårt,' tänkte hon och fortsatte med resten utav frågorna.
Tre timmar senare var hela den tio sidiga bunten klar och hon lämnade den till Rektor Swagner. Han försvann bort ifrån deras syn på några sekunder innan han kom tillbaka med provet i handen. Julia höll nästan andan när hon sträckte sej efter pappret som Mr Swagner räckte henne.
Hon höll de i handen, som darrade lätt. Hon mindes hur hon öppnat kuvertet från sin mor och tårar hotade att svämma över. Snabbt vände hon på det och slog upp ögonen.
'79/80' stod det överst på pappret och hon sken upp i ett leende. Hon kollade upp på Mr Swagner och var tvungen att hindra impulsen att kasta sej i hans armar.
"Du klarade det," sa han och log så de sylvassa huggtänderna syndes. Hon kollade på Saki som nickade nöjt.
"Bra gjort," sa Mr Swagner, "Du slog din mor med tre poäng," sa han sedan innan leendet dog, så de sylvassa huggtänderna försvann inom synhåll. "Det är bara ett test kvar," sa han och hon nickade kort. "Saki?" sa Mr Swagner och Saki nickade kort innan han gjorde en gest med handen så att de alla följde efter honom.
"Du ska klara av att hålla en äldre i din grupp under en halvtimma - med hjälp utav magi," sa Mr Swagner medans de gick in i ett mindre rum.
Rummet var mörkt och de såg ingenting när dörren slogs igen bakom dem. Saki knäppte med fingrarna och en ljuskrona tändes två meter ovanför deras huvuden. "Du ska nu få möta Saki," började Mr Swagner och Julia kollade på honom med gapande mun. "Och ni får båda använda magi," sa Mr Swagner.
Julia samlade allt mod hon hade och ställde sej mitt emot Saki i det lilla rummet. Att slåss med magi var ett utav hennes bästa ämnen, och hade toppbetyg i det. Men att slåss mot en som hon inte visste hur han slogs, eller vilken slags magi han använder sej av.
För magin var indelad i fyra olika grupper, där två utav dem grupperna gick att använda för strid. I den ena grupper ingick hur man gjorde vapen utav magi - vilket var oerhört komplicerat och man var tvungen att säga långa ramsor på 'det gamla' språket. Medans två utav grupperna behövde man bara uttala ett eller max två ord, men den fjärde behövde man inte ens uttala ord.
"Inta era positioner," sa Mr Swagner och höjde ena handen så den långa ärmen for ner en bit så man såg hans likvita hand.
Julia ställde sej redo vilket Saki också gjorde.
"Bara så du vet Julia, så har Saki svärt på att inte låta dej vinna," sa Mr Swagner och Julia nickade. Hon hade inte ens kastat en tanke på det. För självklart hade Mr Swagner tänkt på allt!
"Varsegoda och börja!" ropade han sedan ut och Saki kastade genast magiska eldbollar emot Julia som hon, med ett tyst ord, fick att försvinna. Julia försökte använda den fjärdegruppen utav magi - som gick ut på att tränga sej in i den andres hjärna - vilket hon inte lyckades med då Saki hade stora skydds barriärer. När Julia märkte detta skärmade hon istället av sitt egna sinne, och byggde upp en så hög barriär hon kunde för att Saki inte skulle kunna ta sej in i hennes sinne. Hon började rikta ett antal sparkar och slag, som Saki lätt parerade.
Plötsligt fick Saki in ett slag rätt i magen på Julia och hon flög upp i luften, bort ifrån honom. Julia snurrade runt i luften, och landade vant på fötter. Saki muttrande någonting om 'att hon var lika smidig som hennes mamma', men Julia lyssnade inte. Hon var för koncentrerad på att lyssa på hans jämnförelser. Med all sin kraft knuffade hon sej upp i luften och dök sedan ner mot Saki. Hon mumlade ett enda ord, och på några sekunder hända förvandligen. Hennes armar och ben förvreds, hennes långa blonda hår växte in i skallen, medans hela hennes kropp började täckas utav gråvita hår. Hennes ansikte blev längre, ögonen ändrade färg - ifrån de blåa vackra ögonen - till ett par gulbruna. Hennes käke växte och hennes tänder blev en aning längre inuti hennes mun.
Med ett yl-liknande ljud dök hon emot Saki med tassarna sträckta emot honom. De pälskladda tassarna, landade på hans bröst så han ramlade baklänges. Men Saki mumlade snabbt ett ord och han genom gick en liknande förvandling - fast han var mycket mörkare i färgen och det ena pälsklädda örat var toppen avbiten. Saki bet henne i tassen och Julia hoppade genast av honom. Saki kravlade bort ifrån henne och hoppade smidigt upp på sina fyra pälsklädda tassar.
"Staq," viskade Julia och riktade magin ner på tassen, och såret läkte genast igen. Hon fäste sedan blicken på Saki och morrade dovt medans hon visade de snövita, vassa tänderna - som kunde skära igenom ben precis som om det vore ett asplöv. Saki tog fart, och det gjorde Julia också. Deras kroppar kolliderade och båda fick över ett dussin blåmärken utav smällen - men ingen utav dem brydde sej. De började tumla runt på golvet medans de rev och bet i varandra. Men ingen fick några skador som dem skulle ge upp för.
Efter att ha tumlat runt i över en halvtimma drog sej Saki tillbaka, och andades väldigt andfått. Julia, som var lite utmattad men inte lika mycket som Saki tog tillfället i akt och attackerade honom med all kraft hon hade kvar. Hon lyckades bita honom i strupen och blodet började forsa ut genom såret. Hon gav sej inte, utan bet honom sedan i ena tassen - så att en stor päls och kött fläck försvann och det vita benet syndes.
"Mikla ele!" ropade Saki plötsligt och Julia backade undan ifrån honom. Han hade gett upp och Julia hade vunnit...
|
| Kommentarer | | tankenot10 - 16 feb 09 - 15:15 | | bra! är det kanske lite "eragon" inspirerat.....? | | kramllew - 12 jan 09 - 21:09 | Oj.
Din handling är väldigt annorlunda - men bra.
Jag förstår dock inte hur Tokio hotel ska komma in, men men.
Mejla om nästa? :) |
|
|
|
