*Oneshot* Min vän |
Nu ska det bli kul och se var ni tycker om den här. Den är helt osann men delar av den är hämtad från mitt liv xD som vanligt -.-
Men hörrni kommentera annars blir jag lessen och lägger ner skrivandet helt, okej?
”Jag minns dagen än idag, dina gröna ögon, ditt blonda hår och ditt barnsliga sätt. Vi var oskiljaktiga, som två syskon, fast vi bråkade inte. Men det var åtta år sedan, då vi bara var tio år. Minns du hur vi lekte efter skolan, och på helgerna. Men sedan en dag tog allt slut. Jag vet inte riktigt varför, men kanske för att jag började få andra känslor för dig. Inte bara vanliga kompiskänslor, utan helt andra, jag blev kär i dig. En av de hemskaste sakerna i mitt liv, för jag miste min vän.
Ibland ser jag dig i skolan, vi hälsar inte ens på varandra. Så efter tio år säger vi inte ens hej. Det är riktigt sorgligt det här egentligen för jag minns så mycket, hoppas du också gör det. Det är synd att vi inte träffas mer för jag hade behövt någon som dig. En vän att lite på, en som känner mig på riktigt. Någon som ser igenom det hårda skalet som skyddar sig mot allt.
Jag skriver detta för att jag vill träffa dig igen, kanske umgås. Hade inte det varit roligt, att ta upp den gamla vänskapen igen?
Lina”
” Lina! Kan du sluta fundera så mycket och skicka det där brevet snart så vi kan dra?”, muttrade en irriterad röst som tyvärr tillhörde en av mina ”kompisar”. Hon var en av dem som inte förstod sig på mig, utan hon ville bara festa och släppa lös. Jag satt hellre hemma i min lägenhet och drömde. Jag drömde mycket om min barndom, om saker hade blivit annorlunda om jag inte varit så feg.
” Jaja, ta’t e lugnt, jag är snart klar.” Mumlade jag tillbaka. Jag var helt klart less på Jennys tjat, så jag skickade iväg brevet som egentligen var ett e-mail, men Jenny kallade det brev. Fast det var faktiskt ett brev, ett brev till min gamla kompis Viktor.
Jag och Jenny gjorde oss i ordning till ytterligen en fest hemma hos henne. Jag tog bara på mig ett par svarta mjukis byxor och ett svart linne och svarta armvärmare, fixade mitt hår lite grann och sminkade mig som vanligt, inte allt för utstickande men ändå rosa kajal och vit ögonskugga sotat runt ögonen. När jag var klart studerade jag mig i spegeln, mitt svarta hår såg helt godkänt ut när det spretade åt olika håll och mina ögon lös. Mitt ansikte såg inte direkt sött eller vackert ut enligt mig men jag hade fått höra det av många vänner och killar genom mitt liv. Tänk att för flera år sedan var jag en tönt som ingen ville umgås med, nu var jag populär. En av de få som alla respekterade, kanske var det pågrund av mitt skivkontrakt och för att jag spelade trummor i ett halvkänt band i stan. Eller för att jag hade en ursnygg pojkvän. Egentligen var jag bara tillsammans med honom för att han tyckte om mig, jag hade själv inte några speciella känslor för honom.
Jenny skulle ha på sig en grå/svart klänning som satt rätt tajt och som var urringad. Hon sminkade sig lite för mycket varje gång och överarbetade sitt hår. Det kan jag faktist förstår, för hon fyllde 18 och ville se extra bra ut. Jenny var väldigt söt och kunde få vem hon ville, men hon var ännu singel. Hon sa själv att hon inte funnit den rätta.
Vi satte oss ner och började dricka lite på varsin cider som hon hade fixat fram, den smakade helt okej. Snart började rummet fyllas av folk, och jag kände snabbt igen ett ansikte. Min vän från grundskolan, han stod bland ett hop av folk som inte var nyktra. Jag själv som bara druckit en cider var inte ens berusad så jag bestämde mig för att gå fram till honom och hälsa. Och kanske kunna rädda honom från de onyktras härske. Men innan jag hunnit reagera stod han framför mig och hälsade jag hälsade tillbaka och han satte sig bredvid mig.
” Hmm det var ett tag sen man såg dig i skolan” sa han. Jag kände genast hur jag blev nervös, jag hatade att berätta för alla varför jag inte var i skolan så ofta.
” Jo jag vet, har typ varit sjuk och så” svarade jag. Sedan blev det tyst, bara folks prat och musiken hördes, rätt högt men ändå.
”Vill du följa med ut och prata?” bröt han tystnaden med och började fingra på sin dragkedja till tröjan han hade på sig.
”Visst, det börjar bli lite varmt här inne.” svarade jag och såg honom i ögonen, dom lös fortfarande grön. Jag reste mig upp och sträckte honom handen eftersom soffan var rätt svår att komma upp ifrån och jag var van vid att få dra upp mina vänner.
Väl ute satte vi oss på balkongräcket, jag satt och kollade på gräset som sakta rörde lite på sig.
”Jag fick ditt brev” sa han helt plötsligt.
”Okej?” svarade jag bara frånvarande.
”Jag vet inte heller vad som hände riktigt, vi slutade bara umgås”, fortsatte han.
”Aa och sen.. ja.. äh”, jag kunde inte prata nu, orden fastnade bara i munnen.
”Jag kände desamma”, mumlade han fram.
”Okej, är de bra eller dåligt?” fortsatte jag utan att ha en aning om vad jag sa.
”Va?”
”Äh, jag vet inte. Jag vet inte vad jag tänker just nu” sa jag bara.
”Men kan vi inte hitta på något nån dag?” fick han fram.
”Ja! De hade varit jätte kul.” Svarade jag med ett stort leende på läpparna.
”Men jag kan komma förbi imorgon om du vill, ifall du inte är för sliten” sa han och la på ett skratt.
”Meh.. klart du kan komma. Och du känner väl mig, jag dricker inte” sa jag samtidigt som jag log stort.
”Så du drack inte cider där inne nyss då?” frågade han
”Jo men de räknas inte, jag brukar inte bli full. Har sån koll på allt att jag vet vad som händer, när de händer och hur det händer. Jag brukar ju dra hem polarna och få dom i säng innan jag själv drar mig hemåt. Dom få gånger jag följer med vill säga” berättade jag.
Vi skrattade lite åt det och pratade på om allting.
”Men du, jag måste hem nu, lovade morsan att inte vara ute för länge” sa han och gjorde en ledsen min och gav mig en kram.
”Förresten, du bör nog ringa innan du kommer imorgon. Ifall jag fortfarande sover” sa jag, kramade tillbaka och gav honom mitt nya nummer.
Vi gick skiljda vägar för att mötas dagen där på.
” Lina, jag älskade dig när vi var yngre, men jag tordes aldrig erkänna det för mig själv eller säga det till dig. Men jag tror att jag fortfarande har kvar samma känslor. Fast jag är inte helt säker. Din vän V”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | lillajaag - 19 jan 09 - 14:47- Betyg:  | | jättefiiin!! | | sjostjarna - 12 jan 09 - 19:03 | | FIN | | VampyrenSamantha - 12 jan 09 - 15:32- Betyg: | | So beutiful! Jag sitter nääästan o grinar. :P Men det var riktigt fint ^^ | | Mp3 - 12 jan 09 - 00:57 | | Åh! <3 En sådan fin historia! <3 |
|
|
|
