Våldtagen- Oneshot |
Den kraftiga mannen drog mig intill sig i en smärtsam omfamning som jag ovillig uthärdade. Hotet hängde kvar i luften, som en outtalade extra åtgärd, och jag gjorde honom därför till viljes, på alla tänkbara sätt. Jag kysste honom mjukt på läpparna och såg till min stora lättnad att han inte hade något emot det. Tvärtom, han verkade aningen tillfredsställd.
Jag vaknade med ett ryck och högg snabbt tag i mina darrande axlar för att på något sätt bekräfta min påtaglighet, min existens. Hyperventilerande vandrade jag vant med ögon genom det skrämmande mörka rummet. Jag flackade nervöst med blicken trots att allt var sig egendomligt likt.
Nej, det var det inte påminde jag mig själv.
Innan jag tuppade av igår kväll hade det hänt något. Och jag anade det mest fruktansvärda.
Min blick fortsatte att vandra till de heltäckande rosa gardinerna. Frustrerad vaggade jag mig själv fram och tillbaka. Några ilskna tårar rann nerför mina kinder då jag försökte lösa det olösliga mysteriet. Hälften av mitt minne var borta och endast några fåtal glimtar av det som hade hänt igår kväll spelades upp i mitt huvud.
En mörk, svartklädd man, som lutade sig mot mig var allt jag kunde urskilja ur det svaga minnet.
Tårarna rann och rann.
”Vem fan var det?” Viskade jag skräckslaget och fortsatte att vagga mig fram och tillbaka.
Plötsligt kände jag en svag ilning av smärta mellan mina ben. Jag gled ner på knän och drog upp den kortkorta kjolen. Illrött blod sipprade nerför mina blåslagna ben. Oförstående betraktade jag blodet och dess långsamma färd neråt.
Sanningen sände en smärtsam stöt i mitt medvetande och med ett hamrande hjärta vacklade jag framåt. Under några korta sekunder var jag paralyserad av trauman. Inget verkade bli bättre. Allt förvärrades ju bara.
Mina ögon kändes grusiga av utmattning och det slog lock för mina brusande öron. De salta tårarna hade slutat att rinna och istället hade de upptagit en glasartad blick som såg tomt framför sig.
Nej, det kunde inte vara sant.
Jag viskade ett stilla ”nej” med mina spruckna läppar och betraktade sedan mina långa och smala fingrar. Smärtan i de hade dragit min uppmärksamhet. Båda pekfingrarna var ur led. Jag granskade mina resterande fingrar och märkte till min stora förvåning att de var hela. Ett faktum jag fröjdades åt trots dess trivialitet.
Ett lågt hostande hördes plötsligt i det stilla mörkret och jag lyfte blicken, sökande, genom hela rummet. Från där jag satt, i mitt lilla hörn bredvid sängen, kunde jag urskilja en person i min säng. Den massiva kroppen tydde på att det var en man och jag rös vid blotta tanken.
Vafan gjorde en man i min säng?
Plötsligt började allting att klarna upp och jag insåg med ens det jag hade fruktat. Med vacklande steg reste jag mig upp. Jag grimaserade av smärta då det högg till i mitt sköte. Jag klarade inte av det. Det gjorde för ont.
Mitt ansikte antog en bestämdhet och jag lyckades övermanna smärtan innan jag fortsatte att gå mot den stora sängen. Sängen hade vita lakan och en liten blodig fläck på dess högerkant markerade den plats där jag hade sovit.
”Vem det än nu var som sov bredvid mig måste ha våldtagit mig.” Muttrade jag och fortsatte, grimaserande, att gå mot sängen.
Bara några steg kvar, tänkte jag i mitt huvud då smärtan nästan överväldigade mig.
Mannen, vem det än nu var, hade täcket över huvudet och andades tungt. Jag lutade mig närmre honom och drog den försiktigt av honom. Det högg det till i min mage då all blod lämnade mitt ansikte. Jag tittade på mina skakande händer och kunde inte förstå vad som hände. Varför hela världen snurrade. Jag vacklad framåt men lyckades hejda mig i allra sista sekund innan jag dundrade mot den stora mannen som sov.
Orden stockade sig i halsen på mig men jag tog ändå i, av all kraft jag kunde uppbringa, och skrek ett fasansfullt skrik.
Ett enda ord rusade ut från min strupe och plötsligt mindes jag i detalj vad som hade hänt igår kväll. Det hade varit han, det hade varit:
”Pappa!”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bolliz - 11 jan 09 - 14:45- Betyg:  | | Guud vad hemskt! Men du skriver super bra!;) | | Likeyoudcare - 11 jan 09 - 10:37 | | åh, bra men hemsk berättelse! |
|
|
|
