håll mina känslor i handen, de bränns |
Det här kanske inte är mycket till dikt,
men jag var tvungen att skriva av mig lite..
*
Jag vaknar upp i mitt rum,
och mina ögon kisar i det
starka ljuset från taklampan
De röda konturerna avslöjar
gårdagens känslor,
sorg och misslyckande
Jag tar några prövande steg
och känner mig lätt
illamående
Vilken jävla mes jag är,
ska jag aldrig komma över
det här?
Ju fler steg jag tar,
desto starkare blir illamåendet
och jag måste ta stöd mot väggen
för att inte trilla ihop
(Trilla ihop som ett korthus,
och gå sönder
Falla isär, som mitt patetiska liv)
Jag lägger mig så sängen igen,
och låter ett lugn ofamna mig
Musiken pumpas ut ur min ipod,
in i mitt huvud,
och jag gungas med och bara försvinner..
Allt känns så..
tidlöst.. och..
självklart..
Med ens fylls jag med en våg
av energi,
och jag sopar undan alla mina
bekymmer under mattan
Jag mår bra
Dagen susade förbi,
och jag tänkte ingenting på det,
inte en enda gång
Men på kvällen när jag gick på
den asfalterade vägen och
betraktade fullmånen som lyste
upp himlen hände någonting och
jag blev fullt medveten om
allt .
Lugnhetens famn ersattes av
hårda klor som orsakade stora,
blödande revor och jag tvingade
mina tårar att stanna innanför
ögonlocken med all min kraft
Efter en smärtsam och krävande
bussresa förde jag mina svaga
fötter mot biosalongen
Twilight
Den var underbar,
som en dröm..
Jag blev djupt berörd,
och och hann både få hjärtklappning,
panik, kalla kårar skarpa som
piskrapp, hopp och längtan,
och till sist,
sorg
Vid en scen kunda jag knappt hålla
tillbaka tårarna, jag kunde relatera
till den så mycket, och det gjorde så
ont
Det gjorde ont att se
sanningen,
igen
När eftertexterna rullades på den
stora väggen med röda gardiner på
båda sidor,
satt jag dumt kvar i stolen och
bara var..
Jag kände mig så tom
och jag kunde inte förmå att röra
på mig på en lång stund,
min tillvaro var seg och trögflytande,
som sirap
Men på något sätt tog jag mig ändå
till den väntande bilen i det stora
parkeringshuset på nedre plan,
för jag fann mig själv sittandes i
ett av de mjuka baksätena med min
svarta väska i knät och KICKS-påsen
på golvet placerad mellan mina fötter
Radion spelade någon drömsk och seg låt,
och jag hörde mig själv säga någonting
om att byta kanal,
kvinnans tunna röst dog bort och Boulevard Of
Broken Dreams av Green Day fyllde upp
bilen istället
Då hoppade mina känslor åter igen fram
från gömstället under mattan och
angrep mig från alla tänkbara vinklar
på en gång
Mina ögon började tåras och jag torkade
snabbt bort dem med fingertopparna,
hoppas ingen såg..
HJÄLP!
Boulevard Of Broken Dreams - 2004
2004 - mitt liv förstördes
Ohh, nej..
Lugna dig!
Jag har en väldigt stark koppling
till denna låt,
och det är på grund av att hon
dödade min pappa och ersatte
honom med någon annan,
någon som inte var han
Och det kommer jag aldrig
att förlåta,
någonsin
*
Min dag var mist sagt
omtumlande..
|
| Kommentarer | | honheterjenny - 11 jan 09 - 19:21 | åh, du skriver riktigt bra!
det hoppas jag att du vet.
det gjorde ont
<3 | | neeah - 10 jan 09 - 23:10 | att få ner dom känslorna på papper och framkalla en
bra reaktion är väldigt svårt, men du gjorde det!
-du är bra!
<3 | | iTookYourName - 10 jan 09 - 21:59 | "(Trilla ihop som ett korthus,
och gå sönder
Falla isär, som mitt patetiska liv)"
Jättevacker, flygande känsla du beskriver. |
|
|
|
