Konsten att vara annorlunda [del 3/3] |
Jag såg blod idag. Mycket. Seastian är död. Självmord. Det var en kille i min parallellklass. Den enda på samhäll jag kommer bra överens med. Förlåt, nu ljög jag igen. Vi är… var… tillsammans. Jag älskade honom.
Han är… var… Emotional Hardcore. Han tyckte mycket om att skriva, rita och spela musik. Han är bäst i stan på trummor. Kanske bäst i länet… Eller ja, var. Han älskade vindruvor, och vi brukade båda spotta ut kärnorna… Jag brukade räkna ärren på hans underarmar, om det hade kommit dit något nytt sedan jag senast räknat brukade jag ge det en kort puss. Då brukade han smeka mig över håret och viska att han behövde mig… Han var en av dem som brukade picknicka med mig i parken. På somrarna hände det att Aki var med, och fixade ut cider till oss. Vi drack, skrattade på marken, räknade fåglar och grässtrån, spydde och kissade i buskarna. En gång på vintern när vi var själva i parken, sånär som på ett gammalt par, lade han sig på rygg på marken. Jag lade mig bredvid honom på hans arm. Han vände sig på sidan mot mig, strök undan en hårslinga från min panna, och viskade att jag var hans enda vän. Jag kysste honom. Jag kysste honom som om vi aldrig skulle finnas mer. Jag kysste honom om och om igen, och sedan dess har jag aldrig slutat kyssa honom. Jag älskar honom, eller älskade. Tills döden skiljde oss åt…
Utan Sebastian är jag tom. Ett tomt jävla hål. Jag hittar ingenting att fylla mig med. Allting försvinner ju efter en stund. Alkohol till exempel. Skratt, vänner, till och med Aki. Allt försvinner, och då finns bara ett stort tomt svart hål i mig.
Om Sebastian har återfötts nu, då är han en panda. Vit och ren som snö, men fortfarande med svart runt de sorgesamma ögonen. Han skulle vara fri, inte inburad. Och han skulle dö av ålder. Det är viktigt. Jag har alltid älskat pandor. Jag kommer aldrig sluta älska Sebastian.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Justmyfault - 8 jan 09 - 20:03- Betyg:  | Riktigt vacker och mycket sorligt!
och bra!!! |
|
|
|
