vindspel del 20 |
Det var som målat i guld. Solen sken igenom de tunna molnfiltarna och fick mig att kisa. Jag visste inte om det var dröm eller verklighet, det spelade ingen roll. Jag var där och just då var jag vacker. Ljuset gjorde något med mitt hår och min hy, jag strålade.
Det måste vara en dröm, tänkte jag och tryckte handen mot vattenytan. Det kändes inte.
Mina läppar frös fast, som en kyss med min reflektion, men vattnet var ändå inte is.
Det var sommar och plötsligt fick jag en impuls att klä av mig kläderna och bada. När jag tittade ner på mig själv var jag redan naken och min kropp var gjord av silverglittrig is.
”Men vad tror du att det betyder?”
” Alltså, du får förklara det där en gång till. Du var gjord av is… ”
Blondie tystnade och lyfte ännu en sked med mosad banan mot Isabellas mun.
”Det var så vackert men ändå så hemsk, jag måste få reda på vad drömmen betyder. Kanske mamma vet, eller Silver.”
”Du nämnde ju silver i drömmen, det där med att du glittrade. Kanske var det något om er relation, du är väl rädd för att fastna.”
Jag satt tyst ett tag och tänkte, att Blondie reflekterade likadant som jag och jag kände mig lycklig när hon gjorde det. Ett bevis på att mina tankar inte alltid var sjuka.
Alla satt så nära mig och jag kunde inte riktigt andas. I Blondies knä stod en stor skål med popcorn och jag hade ätit flera nävar fast jag egentligen inte tyckte om dem.
På andra sidan om mig satt Silver, hans hand vilade i min hand, i mitt knä. Mamma satt längst bort, lutad mot kanten och tittade koncentrerat på TV-skärmen. Jag förstod ingenting om filmen. Hela min koncentration låg just nu i att andas in, andas ut. Ändå tycktes mitt blod inte få tillräkligt med syre och mitt hjärta slog långsammare och snabbare om vartannat. Det gjorde ont.
”Ursä…” mumlade jag och reste mig snabbt, vände mig om mot Silver och log för att han inte skulle bli orolig, och gick till toaletten.
Jag hörde hur han reste sig och gick fram till dörren.
”hur är det Isa?” han lät ändå orolig och jag började hyperventilera.
”Isa?”
Det svartnade framför ögonen och jag kände mig sömnig. De lilarosa fläckarna dansade och tonades sedan bort i det svarta. Jag föll men hann inte landa.
” Kom, fort! Jag tror hon svimmade!”
Men jag föll fortfarande…
Det blinkade och jag försökte tvinga upp ögonen fast de var som fastsydda.
Jag kunde höra men inte se. Bara känna hur det blinkade, men jag kunde inte förklara hur det var möjligt för mig själv. Det spelade ingen roll och jag var rädd. Något tryckte mot mitt bröst.
Varför blev allt så vitt när det borde vara svart? Varför ser jag alla färger men ändå är det vitt? Varför ser jag lukterna istället för att känna dem? Min tunga smakar mint och honung. Jag vill vakna, nu!
Mina fötter är plötsligt under vattenytan, jag flyter fram och är ett upp- och nedvänt isberg. Solen vägrar smälta mig, är jag verkligen så stelfrusen?
Jag kan se mitt hjärta och det slår inte, det värker och jag fryser om det. Blodet har samlat sig i små pölar på mina revben. Ändå är allt så logiskt.
Det bubblar, kokar, och ropar på mig. Säger mitt namn om och om igen. Ger mig små stötar som blir starkare och starkare. Jag vill skrika ” lämna mig ifred!” men mina läppar har fryst fast. Det enda jag kan se är min egen spegelbild i himmelen. Isa, vakna, skriker den. Och jag sjunker genom vattnet, övertygad om att jag är på väg att dö.
Isa, vakna.
Mina ögon är redan öppna men jag kan inte riktigt se än…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | honheterjenny - 11 jan 09 - 18:54- Betyg:  | den här novellen är nog den bästa jag läst, någonsin.
det är så sjukt bra..
wow | | sonix - 9 jan 09 - 22:12 | jag är så jääävla arg O-o
underbart förresten.... | | Aliki - 8 jan 09 - 20:28- Betyg: | | Den är skit bra :) |
|
|
|
