Skuggor [Prolog] |
Kommentera ifall jag ska fortsätta. Bara något som jag kom på igår! :)
Mira Tavern var aldrig sen.
Det var något som hon föraktade att vara och andra att vara. Hade man utsatt en tid skulle alla parter följa den tiden och inte komma med bortkastade ursäkter om att man missade bussen. För att ha en giltig ursäkt till att komma sent till en utsatt tid så måste det gälla liv eller död. Som tur för Mira så hade hon en just sådan ursäkt.
Och det var just hennes liv som det gällde om.
Mira hade satt sig i sin svarta Toyota och kört mot CNN studios för att möta upp sin väninna Clare för att sedan köra dom mot ett fik där dom skulle möta upp en väninna till Clare, då hon hade fått ett högst oroväckande samtal från en gammal bekant i New Hampshire som berättade fasanfulla nyheter för henne.
”Dom har hittat dig”, var det enda som sas av honom innan Mira hade gjort en u-sväng och körde istället för in mot Atlantas centrum ut mot landsvägen.
Hon förstod inte hur dom kunde ha hittat henne. Hon hade ju varit så försiktigt, inte använt sitt kreditkort om hon inte var långt utanför Atlanta, knappt haft på sin mobil utom dom få gångerna då hon hade tittat igenom sina meddelanden.
Nu låg mobilen påslagen på passagerarsätet och hon funderade på ifall hon skulle ringa och förklara för Clare att hon inte kunde komma. ¨
Men vad skulle hon säga?
”Förlåt, Clare, men jag kan inte komma och fika med dig eftersom jag har en jägare efter mig.”
Inte troligt, och hon kunde bara tänka sig svaret på hennes fråga som garanterat skulle komma direkt efter chocken hade lagt ner sig. ”Varför jagar dom dig?”
”Jo, för jag är en skugga”, muttrade hon för sig själv.
Clare skulle inte tveka efter att ringa efter psyket, hon själv skulle inte tveka att ringa efter psyket och hon visste om det.
Mira vinklade ner backspegeln och såg hennes lysande gråa ögon. Hon blinkade hårt och tittade igen. Men dom var kvar, den intensiva gråa färgen som nästan var silveraktig. På grund av färgen på hennes ögon blev hon jagad som det djur hon var.
Hon skrattade bittert och tryckte ner gaspedalen för att snabbt komma ut ur staden. Hon hade ingen aning om vad hon skulle göra, om vars hon skulle söka skydd.
En gäll signal bröt upp i bilens tystnad och med högerhanden tog Mira upp mobilen som vilt dansade på sätet bredvid henne.
På nummerpresentatören stod det dolt nummer och Mira förstod att det kunde vara någon som kunde hjälpa henne.
”Prata”, sa hon när hon svarade.
”Mira”, spann en röst i andra änden som fick hela hennes kropp av rysa. Hon hatade just den rösten men ändå kunde inte känna tacksamhet över att han ringde. Det var han som skulle få henne till en säker plats.
”Guidon”, sa Mira nollställt i rösten och väntade på instruktioner.
”Hur mår min favorit tjej?” Hans röst var sliskig och påminde henne om jägarnas röster och det tog henne all hennes huvudkontroll att kunna bita ihop tänderna och svara artigt tillbaka att det kunde ha varit bättre. Han hade skrattat. ”Så jag har hört, du har ju snart varit i vartenda land här på Tellus. Egentligen borde jag låta dig hitta en egen säker plats men eftersom jag är en sån gudomlig väktare så ska jag ge dig en flyktplats, men, Mira, ifall du sabbar den här så kan varken jag eller väktarskapet skydda dig ifall du blir hittad.”
”Jag vet”, sa hon och hennes grepp hårdnande om mobilen. ”Destination?”
”Leeds.”
En varningsklocka gick igenom hennes huvud men hon ignorerade den. ”Leeds? Men finns det inte en grupp skuggor där?”
”Just precis. Det är dags för dig att gå med i en grupp, och gör du inte det så får du klara sig själv. Som sagt det här är din sista chans. Gruppledaren kommer att hämta upp dig på flygplatsen i Leeds. Sjabbla inte till det här nu, annars vet du vad som händer.”
Tyvärr så visste hon allt för väl. Men det här var till överdrift. Hon behövde inte gå med i grupp bara för att hon var tvungen att leva. Men hon kunde spåra lögnen i sitt eget huvud. Hon ville leva, hon ville uppleva saker som vanliga människor fick.
Ilsket slog hon till ratten men hon förstod att hon var tvungen att lyda honom. För om det kom från Guidon var hans ord lika med en order. Så uppgivet körde hon mot flygplatsen i Atlanta
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LannaH - 17 jan 09 - 10:57- Betyg:  | Åh , blev helt faaast!:D mera , mera , mera , mera , mera !! (öhm , ja , du kanske har förstått att jag vill ha mera ? ;D )
Säger som Maadelen3 - verkar bli super bra och spännande (:
Med Vänlig Hälsning
Hanna | | Maadelen3 - 7 jan 09 - 15:47 | något jag skulle vela läsa mer av ;)
verkar bli superbra :D
mera :D |
|
|
|
