Jag älskade Oskar mer än vad jag älskade livet. Jag älskade honom mer är jag älskade mig själv. Jag älskade honom mer än luften jag andades, gräset under mina fingrar och vinden i mitt hår. Oskar var min längtan om dagen och mina drömmar om natten. Han var min verklighet och min vardag. Den som värmde mig och svalkade mig. Mitt lugn och mitt rus. Min bästa vän och min stora kärlek. Tyvärr är kärlek som en blomma, en ömtålig blomma som kan vissna med tiden. Och det svåra är att det finns tusen olika sätt kärleken kan vissna på. Man kanske växer ifrån varandra, känner olika eller helt enkelt glömmer bort att vattna. Men min och Oskars kärlek dog på ett av de hemskaste sätten jag kan tänka mig. Vår kärlek dog när han förlorade sig själv långt djupare än där jag någonsin kunde rädda honom från. Hans kropp fungerar fortfarande men hans själ kan jag inte finna. Inte den själ jag fann så vacker och den själ som skulle komma att bli min själ i och med att vi två blev en. Istället är vi ett då, och vår kärlek tillhör det förflutna. Det här är vår historia.
Jag har känt Oskar sedan jag var två år och precis lärt mig gå. Det var då Ingrid, Lars, Johanna och Oskar flyttade till det stora gula huset bredvid vårt och min mamma bjöd över hela familjen Gustavsson på nybakt sockerkaka. Jag minns det självklart inte, men mamma har berättat att det första jag gjorde när jag såg Oskar var att drämma spaden i huvudet på honom, en händelse som ganska precis beskriver de första tretton åren som grannar. Jag och Oskar kunde inte hålla sams i fem minuter ens våra stackars mödrar satt och drack kaffe på altanen och pladdrade på om sina äktenskap. När de inte såg drog Oskar mig i flätorna, gjorde narr av mina glasögon eller trampade på min favorit Barbie. Men jag var inte bättre själv. När mamma släppte mig med blicken för en minut luggade jag Oskar så stora hårtussar lossnade, kastade småsten på honom eller vad som i stunden fanns nära till hands. Utefter den stilla oas av björkar som växte likt en allé längs det lugna villakvarteret vi bodde hörde man mig och Oskar kivas från skolan och hem om vi hade otur att sluta samtidigt. Jag var och är en riktigt tjejig tjej och blev alltid lika ledsen när Oskar kastade lera på mina sockersöta rosa klänningar. Att vi inte kom överens hade att göra med att vi var så olika som personer. Jag var (och är) ordentlig, tystlåten och blyg. Oskar däremot var väldigt gapig, ohyfsad och väldigt spontan. Allt eftersom åren gick syntes våra likheter allt mer markant.
Jag och mina bästa tjejkompisar Nina och Julia gömde oss alltid i den lilla träkojan pappa byggt åt mig på min 10-årsdag när Oskar och hans kompisar kom hem från skolan. Så småningom, samtidigt som vi blev äldre och kojan revs mattades dock den fientliga stämningen av. Några pikar och hånleenden flög fortfarande genom luften, men inte alls på samma sätt. När jag fyllde 12 så började jag umgås med Oskars syster Johanna mest av en slump. Vi var jämngamla och gick i samma konståkningslag och i och med det, och att vi bodde grannar blev vi snart oskiljaktiga. Jag spenderade mina unga tonår i Johannas blommiga rum, läste tjejtidningar, gjorde milkshake i deras kök och lyssnade på Oskars gapande är han kom hem från hockeyträningen. I samband med att jag och Johanna började umgås försvann inte mina och Oskars bråk, men de förändrades. Han såg mig som sin lillasysters lilla kompis som man kunde småretas med i ren syskonanda. Jag minns så väl när jag och Johanna fnittrande iakttog Oskars första flickvän Isa göra slut med honom för att han bara brydde sig om hockey. Då var jag 14 och livet var så enkelt.
Vid sena 15 års ålder började jag få bröst och i samma veva mens. Det var den här tiden Oskar började se på mig på ett helt annat sätt. Han var en kaxig 17 åring med hockeyproffs drömmar som enligt vad jag och Johanna kunde se, alltid hade en ny tjej på rummet. En dag när Johanna och jag just kommit hem från träningen så hände det en sak som jag vet fick mitt liv att ta en annan vändning. Johanna stod i duschen och jag på hennes rum, ovetandes att någon var hemma i det stora gula huset. Jag stod framför Johannas helfigursspegel nästan naken. Ett par vita bomullstrosor var det ända som täckte min olivfärgade hy. Fortfarande fascinerad av mina nyutvecklade och snabbväxande bröst stod jag och tittade begrundade på min spegelbild. Jag märkte inte att Oskar hade dykt upp i dörröppningen, inte fören sekunder senare då han redan fått sig en god aning om hur min nakna kropp såg ut. Sådär i efterhand har han beskrivet den synes som det vackraste han sett. Med mitt vågiga svarta hår utslaget över axlarna, och mina stora bruna ögon så omedvetna om att dom är iakttagna. För stunden var det utan tvekan det absolut värsta jag hade varit med om i mitt femtonåriga liv. Jag skrek som en galning och skyndade mig att slänga igen dörren mitt i hans ansikte. Jag berättade aldrig för Johanna om vad som hänt, men envisades i ett halvår med att alltid vara hos mig. Hon förstod aldrig varför. Och jag förstod inte att i det ögonblicket blev jag något annat än en lillasysters kompis i Oskars ögon, och det skulle komma att förändra mitt liv för alltid.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
evveistheshit - 19 jan 09 - 16:23- Betyg:  |
| riktigt, riktigt bra! |
| just - 8 jan 09 - 18:07 |
| great:) |
| 950329 - 7 jan 09 - 18:20- Betyg: |
| åh tycker verkligen att den här novellen är ngt som du ska fortsätta på, du beskriver så otroligt bra och jag tycker om handligen :D |
| Likeyou - 7 jan 09 - 15:51 |
| sorry för alla slarvfel, ska hedanefter läsa igenom innan jag publicerar! |
| JessicaKarlsson - 7 jan 09 - 11:21- Betyg: |
vabra! ;D
jag vill gärna läsa en fortsätttning :D
mejla (: |
| Rosapapper - 6 jan 09 - 23:58- Betyg: |
| Verkar vara riktigt bra:D Absolut en fortsättning:D |
| emptyreality - 6 jan 09 - 23:52- Betyg: |
| Det är är riktigt riktigt bra! :> |
| the-rose - 6 jan 09 - 23:28- Betyg: |
Verkligen bra och intressant.
Jag älskade honom mer är luften jag luften jag andades, gräset under...
Men jag tyckte att den här meningen lät lite konstig ^^
Men annars jättebra =) |
| XblackX - 6 jan 09 - 22:26- Betyg: |
| jätte bra!mejla nästa. |
| neeah - 6 jan 09 - 22:25 |
| ritkigt bra.. fortsättning är ett .. måste! :D <3 |
lillhopp - 6 jan 09 - 22:24- Betyg:  |
Bra. Gripande skrivet.
Dock några småmissar här och var som hackar på läsandet, små stavfel. Jag antar att det bara är slarvfel, men för läsarens bästa tycker jag att du skulle kunna läsa igenom den en gång innan du postar.
Någonstans i mitten störde jag mig också på att språket inte var så varierat. Två meningar som kom nästan precis efter varandra började med "I samband med det...", du skulle kunna ändra ordföljden i någon utav meningarna för att få mer variation i läsningen.
Men som sagt: Bra och väldigt gripande. |
| Mp3 - 6 jan 09 - 22:05 |
| Jag blev helt gripen. Jag vill ha en fortsättning på den här, för jag tror att den kan bli riktigt, riktigt bra. Jag älskar sättet som du har byggt upp den på och ja, handlingen verkar helt okej. :) |
| brunetto - 6 jan 09 - 22:04- Betyg: |
| Jag gilla det jätte mkt! :D |
