HVF [hopplöst,villkorslöst förälskad-i dig] del.1 |
detta är min första novell.som jag dessutom kommer fortsätta skriva på.till skillnad från mina The Ramones/Vampyr grejjor.
och alltså min första novell som handlar om något annat , i längden , än blod.
ge det en chans.
xxoo /Jake.
______________________________________
An gela Newton-brunett-grönögd-kort-smal-vanlig,flyttar till sin pappa i "staden-jag-aldrig-kommer-ihåg-namnet-på&qu ot; alltså,SJAKINP.
börjar ny skola,Normandie High School.
ska börja skolan på Måndag-hypernervös-
___________________________ ___________
Jag vaknade med ett ryck.Wow.Solljus för första gången på hundra år.Aldrig när jag vart hos pappa har solen lyst.Bäst att inte skapa några falska förhoppningar.
Jag gäspade,försökte få upp ögonen ordentligt och svepte med blicken över mitt rum.
Mitt permanenta rum-så länge inte min barnsliga,excentriska mamma skulle få slag av värmen i Phoenix och tvinga 'hem' mig.
Det skulle inte förvåna vare sig mig eller min pappa,Mike.
Jag gick upp,letade upp min "Hej-Jag-Är-En-Ny-Blank-Sak-Att-Titta-På&qu ot; t-shirt och ett par inte alltför slitna jeans.
När jag klätt på mig tog jag upp min necessär från golvet (som var i behov av städning) och gick in i vårat gemensamma badrum.
Från nedervåningen hörde jag ljud som vittnade om att pappa hade en extra otursam dag och jag bet ihop tänderna när jag hörde något krasande ljud som lät misstänkt likt "hoppsan-jag-trampade-på-min-rostade-macka-h eheh".
Jag gick ner,hjälpte pappa med ägget som råkat vändas uppochner samtidigt som mackan bestämde sig för att vändas i luften och ignorerade min pappas plågade ansiktsuttryck när han tappade det andra i diskhon.
Han gick muttrande ut genom dörren och mumlade något som lät som "lycka till i skolan" och avlägsnade sig snabbt från huset i hopp om att hitta firmabilden oskadd-så som han lämnade den igår (efter att ha putsat den ihärdigt med Ajax).
Jag suckade,tog en macka som blivit över från pappas tragiska frukost i handen och letade upp bil nyckeln i samma veva som jag tappade husnyckeln i ett glad apelsin juice.
Jag tog svärande upp den kladdiga nyckeln och konstaterade att det inte bara var bil-fanatiska pappor med äggrester på dom skinande svarta skorna som kunde ha en Bad Day emellanåt.Men varför just min första skoldag? Jag tog det som ett dåligt Omen och stegade ut till min bättre begagnade volvo.
Jag åkte,nynnandes på Clair de lune,och smålog lite när jag såg den typiskt franska skolan.
Jag parkerade på elev parkeringen och gömde mig bakom mitt hår när större delen av skolans 'befolkning' glodde helt oförskämt på mig.
Det första jag gjorde var att gå in i en ytterst obehaglig,överentusiastisk,vänlig schackklubbs typ,som visade sig heta Claud,vid närmare efterforskning.
"Hej!Det är du som är Angela Newton,va?" frågade han självsäkert och log så att jag fick en perfekt inblick i hans mun,med tandställning och allt.
"Hej,ja,det är jag..men jag skulle föredra om du kallade mig Angie.Jag hatar mitt namn." jag log ursäktande mot honom och såg mig omkring efter nån som kunde rädda mig från denna konstiga,nya situation.
Jag var inte van vid att bli tilltalad av det motsatta könet.
Och där! var min räddning.Och min mördare.
Han var så vacker!(Han ÄR så vacker!)
brunt,rufsigt hår..stora kolafärgade ögon,blek hy och gänglig kropp.
Han stog där och försökte dölja att han glodde som en galen på mig.
Det misslyckades.
Jag anlade en plågad min och nickade nästan omärkligt mot Claud som stog bredvid mig och snackade matte.
Den vackre förstod genast och gick raskt fram mot mig,log ursäktande mot Claud (som borde vart grön i ansiktet av all avundsjuka som pinsamt tydligt visades i hela hans mimic)och sa med låg,behaglig röst:
"förlåt mig,Hon och jag har lektion nu,jag lovade att följa henne".Han tog självsäkert min hand och drog iväg mig mot en stor byggnad med panorama fönster.
"Tack" sa jag innerligt och sneglande på hans perfekta ansikte.
"Det är alltid roligt att hjälpa en dam i nöd" mumlande han och hans ögon glittrade.
Jag rodnade och bestämde mig för att lämna kommentaren obesvarad,och inledde stammande en så kallad presentation.
"Jag heter Angela Newton..och du?" Han log-han hade uppenbarligen sett min rodnad.
"Jasper.Jasper O'Connel." svarade han och log ett leende som skulle gett även den vackraste ängels självförtroende en knäck.
fortsättning följer.
Kommentera,så blir jag glad :)
och ursäkta ifall det är något stavfel någonstans.jag rättar till allteftersom jag märker det.
PLUS! att hädanefter skriver jag bara (som namn såklart) HVF del____(vilken del det nu är) bara så ni vet.
Love . /Jake.
|
|
|
|
