Ett vilt äventyr Del 1 |
- Kaya! Kommer du? Ropade Kayas mamma. Vi har bråttom!
- Ja! Jag kommer!
Kaya packade snabbt ner de sista tröjorna och underst i lådan hittade hon dagboken.
Hon såg sig omkring innan hon varsamt lade ner även den i väskan.
Hon skyndade sig raskt nerför trappan och slängde på sig stövlarna och ryckte åt sig jackan.
Hon granskade sig själv i spegeln.
Hennes långa svarta hår hängde i stripor och hennes bruna ögon såg trötta ut.
- Nåja, sa hon tyst för sig själv. Det kan jag fixa när jag kommer fram.
- KAYAA! Ropade Kayas mamma Lizzie en sista gång. Hoppa in, annars kommer vi för sent!
Efter en timme var Kaya och hennes mamma ute på landet. En lång grusväg slingrade sig genom en åker av raps och några hästar betade i en hage med slängande halsar och viftande svansar.
- Mamma…, suckade Kaya. Tycker inte du också att det är härligt här ute på landet?
- Mm, svarade Lizzie bara och fortsatte att köra.
Kaya såg drömmande ut genom fönstret.
Några fåglar seglade förbi, skriande och kraxande.
En glittrande silvrig sjö fångade Kayas blick.
Hon granskade den noga.
- Och kunna bada varje sommardag…, fortsatte hon.
Lizzie tittade på sin dotter.
- Men lilla gumman! Det gör vi ju varje dag ändå!
Kaya blängde lite på sin mamma.
- Men det är ju inte samma sak, fattar du väl!
Lizzie ryckte på axlarna.
Efter ytterligare en timme var de äntligen framme.
Där väntade redan Emelie och Rosa på henne.
De vinkade glatt.
Som om det inte räckte med det fick hon syn på Sonja - Kayas gamla dagisfröken!
- Sonja! Hojtade hon och sprang ut ur bilen.
Hon fick så bråttom att hon snubblade på knäna och skrapade upp två stora sår.
- Aj! Kved hon ynkligt.
Sonja och Lizzie sprang fram.
- Hur gick det? Frågade mamma och lyfte upp Kaya.
- Hej Kaya! Sa Sonja och log.
Kaya ansträngde sig för att le lite hon också.
Det var faktiskt ett bra tag sedan som de hade träffats.
- Oj, sa Sonja och satte handen för munnen. Det där ser inte bra ut. Hur gick det?
I samma stund kom Emelie och Rosa springande.
- Kaya! Utbrast de i kör och kramade båda två om Kaya hårt.
- Hej, svarade Kaya bara och satte försiktigt ner det vänstra benet. Aj, viskade hon.
- Hur gick det? Frågade Rosa.
- Bra, tror jag, svarade Kaya och tittade upp.
Hon blev chockad.
Emelie hade just börjat 7:an och hade fått mycket längre hår. Färgat det hade hon visst också gjort! Blont...
Rosa såg helt normal ut, med sitt röda hår och blå ögon.
- Oj, vad du har förändrats, Emelie! sa hon kort.
Emelie såg oförstående ut.
- Ska jag ta det som en komplimang?
- Jaa..., svarade Kaya lätt.
- Okej! Allesammans, kom hit! ropade en kvinna.
Forts. följer! (kanske)
|
|
|
|
