Man kan vakna |
Det har varit lustigt om mornarna nu.
Just för tillfället är det dock natt i vanlig skrivarordning, men det betyder bara att ännu ett spännande uppvaknande väntar snart, bakom alla stjärnfall och nästa soluppgång.
Men det har varit lustigt om mornarna nu.
Hur ser verkligheten och världen ut
den här dagen?
Det kan vara lustigt att vakna i ljuset och kylan (jag förstår inte varför det tycks vara varmare om nätterna...elementen står stadigt på Ganska Varmt). Taket kan vara träigt och fårigt och lutande som vanligt, och alla figurer och fantasier finns kvar i kvistmärkena. Flaggstången kan klicka förvirrat i vinterblåst som jämt och ständigt. Täcket kan vara gult och med katter liksom det var om kvällen innan (då bara så mycket sorgligare). Man kan känna och känna att ansiktet är kvar (kanske lite strävare). Håret, tovigt men ganska rent ändå. Magen är mjuk och vänlig och vanlig och kvar. Fingrarna tunna, låren stadiga och fötterna slitna. Och allting finns. Och just ingenting är riktigt förändrat, men någonting har försvunnit ändå.
Man kan vakna,
och det är lustigt egentligen
hur allting finns kvar.
Även efter sådana nätter.
|
|
|
|
