bra!! |
Tjenare! Jag ser att du har hittat hit, till det nya numret av Novell Nytt! Kul va? I det här numret har Fanny skrivit början av en följetong, som kommer att komma in i tidningen lite då och då.
Kommentera gärna, vi gör så gott som vi kan!Tre ungdomar, två pojkar och en flicka börjar på samma skola, en internatskola för tonåringar mellan 13 och 16 år.
Alla tre har något kaotiska bakgrunder, den ena värre än den andra. Kommer de att lära sig lita på andra igen, och klara alla hinder som kommer i deras väg?Treenoor - InternatskolanKasper slängde ner de sista strumporna i väskan och stängde den med en smäll. Bussen skulle gå om tjugo minuter, och han skyndade nerför trappen med väskan i högsta hugg. ”Jooolaanda!” ropade han in i köket. ”Jag drar nu!” Jolanda, som var hans fostermamma, kom in och kramade honom adjö. Han skulle till en ny skola, ett internat för tonåringar. Kasper log och klappade Jolanda lite taffat på axeln och log försiktigt. ”Jag kommer ju hem till påsk. ” sa han, men hörde själv att det inte lät så värst tröstande. En tår rullade längs Jolandas kind och Kasper strök försiktigt bort den med sin tumme. ”Det blir bra” sa han och log. Han var faktiskt 13 år, och borde nog kunna klara sig själv. Ett par händer tog om hans axlar, och skakade honom mjukt och busigt. Kasper snurrade runt och gav sin låssaspappa en kram. Reinhard gav honom en varm kram, och Kasper kände en tår falla nerför kinden. Irriterat strök han bort den, och Reinhard tog om hans axlar igen.
”Ta hand om dig nu grabben!” sa han och Kasper nickade. Sedan vinkade han lite, tog väskan på ryggen och gick iväg till busshållplatsen. Tio minuter senare satt han på bussen, på väg mot det okända. Nya äventyr fanns att vänta runt hörnet, det visste han, fast vad visste han ju inte. Kasper LarceDani satte sig spikrak upp i sängen. Inga ljud hördes från övervåningen. Efter fem minuter av tystnad ställde han sig upp och drog den gråa collagetröjan över huvudet. Han slängde en blick på sitt armbandsur, det var bara en kvart tills bussens skulle gå. Tyst tog han den färdigpackade väskan och smög ner till hallen. Efter en liten frukost bestående av mackor och kall O’boy la han en lapp på bordet åt sin pappa, så att han inte skulle bli orolig. Dani ut i hallen och drog på sig en grön jacka. Han hängde väskan över axeln och tittade sig över axeln med en längtansfull blick, innan han vände sig om och gick ut ur huset med bestämda steg. Han satte sig på bänken i busskuren och suckade tungt. Hur kan man älska och hata någon på samma gång? Han hann inte komma fram till något svar, för bussen svängde in och tutade smått irriterat åt honom. Han gick in, samtidigt som han döljde ansiktet med väskan. Han hörde någon viska en kommentar, och han vände lesset och irriterat bort huvudet.
Dani satte sig på en ledig stol, nästan längst bak, och med ansiktet vänt mot gardinen somnade han.
|
|
|
|
