Udda & Utsatt [del.79] |
Sorry att delarna blir så långa nuförtiden,
men den här novellen får ju inte bli allt för lång ...
Bli INTE oroliga bara, eftersom det kommer att komma en uppföljare för er som är intresserade, men den utspelar sig flera år efter den här.
PS. Notera hur länge jag har suttit och skrivit på den här, nu är jag faktiskt "ganska" trött ... ^^
// Polly
Udda & Utsatt [del.79]
(Aaron)
Aaron skyndade sig hem från skolan det snabbaste han kunde, men han försökte låta bli att inte gråta så mycket.
Aldrig i livet att han tänkte gå tillbaka till den där helvetesskolan igen, då begick han hellre självmord !!
Visst, den där Oskar hade varit snäll mot honom, men det spelade ju ingen roll, Oliver och William skulle ju ändå gå på honom så fort han kom tillbaka till skolan igen ...
Aaron närmade sig lägenhetsområdet som han bodde i, och fick plötsligt syn på Jimmy, som stod utanför och rökte.
Snabbt torkade han bort sina tårar, och fortsatte framåt, med blicken i marken.
- Aaron ?? sa Jimmy förvånat. Vad gör du här ??
Han fimpade sin cigarret mot husväggen, och drog sin tunna vinterjacka tätare om sig.
- Jag ... började Aaron, men han avslutade inte meningen, för han visste inte vad han skulle säga ...
Han kunde ju inte säga att Oliver hade varit på honom igen, för då visste han inte vad Jimmy kunde få för sig att göra, det bästa var ju helt klart att ljuga ...
- Ingenting, mumlade han, och började gå mot ingången. Själv då ?? Han frös så han skakade, och längtade efter att få komma in i värmen. Det snöade lite, men det var ganska vindstilla ute, och man kunde se solen skymta fram bakom alla gråa moln.
- Nä, inget särskilt ... sa Jimmy. Skulle bara hem och hämta några skolböcker ...
- Vad fick du cigaretten ifrån ?? undrade Aaron, och skyndade sig att trycka in koden, så att dörren till trapphuset kunde öppnas.
- Samuel snodde några från sin morsa, sa Jimmy roat, och följde efter Aaron in. Aaron suckade. Han ville inte att Jimmy skulle röka, han hade ju gjort det i flera år nu, man kunde ju få cancer av det ...
- Jag vill inte att du ska röka, mumlade Aaron.
- Ska väl sluta nångång ... sa Jimmy frånvarande. Men inte nu ...
Han följde med Aaron in i hissen, och båda två åkte upp till rätt våningsplan.
- Är han hemma ?? undrade Aaron, och Jimmy skakade på huvudet.
- Han är säkert ute och super igen, sa han äcklat. Alltså, fatta vilken skön känsla det skulle vara att få strypa honom ... Aaron gav Jimmy en snabb blick.
- Nej, alltså ... sa han tveksamt. Jag skulle inte kunna döda någon ...
- Inte ens farsan ?? sa Jimmy förvånat. Kom igen, han skulle ju förtjäna det ...
Aaron slapp svara, eftersom ljudet som meddelade att han hade fått ett sms spelades upp, och han tog snabbt fram sin mobil, och kollade sms:et.
Det var från Markus.
Aaron,var tog du vägen? :/
Aaron suckade, och skrev snabbt in ett svar på sin mobil.
Stack hem bara.
Sedan stoppade han ner mobilen i fickan igen, han ville inte berätta för Markus att det var Oliver som hade fått honom att sticka från skolan, för då skulle Markus med all säkerhet säga till Oliver att låta Aaron vara, och då skulle Aaron få ännu mer stryk ...
Jimmy öppnade den olåsta dörren som det stod L.Jacobson på, och både han och Aaron gick in i den tomma lägenheten. Det låg flera dagars post på golvet innanför dörren, och det var både reklam och räkningar.
Jimmy tog upp de, och gick igenom de lite snabbt, men eftersom han inte kunde öppna kuverten utan att Lasse märkte det, så kollade han istället vad det stod på den ihopvikta papperslappen, som legat bland alla räkningar.
Han spärrade upp ögonen av förvåning när han läste vad det stod, och Aaron lutade sig snabbt fram för att få en skymt själv.
- Har vi blivit vräkta ?? utbrast han förvånat, då han hade läst vad det stod, och Jimmy nickade sakta.
- Jag tror knappast att de skämtar ... sa han nervöst, och Aaron förstod att han var orolig över hur Lasse skulle reagera när han fick syn på det här. Förmodligen förväntade han sig stryk ...
Jimmy skyndade sig att vika ihop lappen igen, och slängde tillbaka den på golvet med reklamen och räkningarna.
- Idioten har förmodligen inte betalat hyran på flera månader ... sa han sammanbitet. Hans jävla alkohol är tydligen viktigare än att vi har ett hem ...
Han fortsatte in i sitt rum, och kom snart tillbaka med några skolböcker.
- Jag måste sticka tillbaka till skolan, mumlade han. Men ska inte du tillbaka ??
- Nej ... sa Aaron tyst. Jag vill inte träffa honom ...
- Menar du honom som jag slog ner ?? undrade Jimmy. Bry dig inte om honom, räcker det inte med att jag gav honom stryk för att han ska låta dig vara, så får jag väl fan slå ihjäl honom !!
- Jag ... jag tror inte att det är någon speciellt bra idé ... stammade Aaron, och trängde sig förbi Jimmy, för att ta sig till sitt rum. Nu visste han ju hur dåligt Oliver mådde, och då hade han ju en viss medkänsla, så han ville inte riktigt att Oliver skulle dö ...
- Kan du inte byta klass då ?? undrade Jimmy, och följde efter Aaron in i hans rum. Då kanske du får nya kompiasr där, och så kan den där idioten inte röra dig längre ...
Aaron suckade, och slog sig ner på sin sängkant. Det var ju inget fel på de flesta av hans klasskompisar, det var ju bara Oliver, William, Peter och Edvin som var såna idioter, de andra var ju helt okej, för de hade inte gjort honom något ...
Aaron hade faktiskt ingen större lust att lämna en klass där det gick såna schyssta personer som Markus och Winston, och dessutom så ville han inte gå igenom "jag-är-ny-i-klassen-stadiet" igen, det skulle vara så pinsamt ...
Nej, om det var någon som skulle byta klass, så var det Oliver och de, men det brukade ju oftast vara så att det var den som hade blivit mobbad som fick byta skola, inte den som hade mobbat, Aaron tyckte att det var förjävligt.
- Kanske ... sa han tillslut, mest för att komma bort från själva samtalet, och Jimmy nickade.
- Jag kommer snart tillbaka, förklarade han. Jag har bara två lektioner till, så jag hinner nog komma hem före farsan, men även om han kommer först, så vet du ju att det är mig han brukar ge stryk, och inte dig ...
Aaron svalde, och gav Jimmy en snabb blick.
Jo, det visste han ju mycket väl, Lasse var ju bra på att ge Jimmy stryk för minsta lilla anledning, han hade ingen medkänsla helt enkelt ...
- Jo, jag vet ... mumlade Aaron nedstämt. Gör det fortfarande ... ont ??
- Är väl inte så farligt ... sa Jimmy avfärdande. Bara jag inte ligger på rygg så ... haha ...
Aaron suckade. Han visste att Jimmy bara försökte skämta bort det hela, eftersom han hatade att visa sina känslor, men han behövde väl inte dölja de för sin egna lillebror iallafall ??
(Oliver)
Oliver, som fortfarande låg på sängen i sitt rum, orkade inte gråta mer nu, och han suckade ljudligt.
Han kunde höra steg i trappan, och slet snabbt till sig en av sina kuddar, som han torkade av sina tårar på.
Vem det nu än var, så fick personen inte se att han hade gråtit ...
Det var Linus och Alex som kom in i Olivers rum, och Oliver blängde irriterat på de.
- Vad vill ni ?? undrade han surt. Ska inte ni vara i skolan ??
- Vi har håltimma, förklarade Linus. Vem är det som har slagit dig ??
- Jag har inte sagt att någon har ... började Oliver.
- Din mamma sa det, avbröt Alex, och drog handen genom sitt svarta hår.
- Mhm ... sa Oliver, och flyttade sig längre bort från Linus och Alex. Måste de alltid lägga sig i allting kunde de inte bara låta honom vara ??
- Berätta vem det var då, Oliver, sa Linus bedjande. Är det någon vi känner eller ??
- Vet inte ... mumlade Oliver, men han var ganska säker på att Jimmy gick i samma skola som Linus och Alex, eftersom han var 17 år, och det fanns ju inte så många andra gymnasieskolor i den här ministaden än den som de gick på ...
- Vad heter han ?? undrade Alex sammanbitet. Jag och Linus ska ge honom en omgång som han aldrig glömmer ...
- Nej, Alex, sa Linus varnande. Vi ska bara snacka med honom, inte provocera fram ännu mer våld ...
- Jaja ... sa Alex, och lät en aning besviken. Det får väl duga det med ...
Oliver såg ner i golvet. Han var inte riktigt säker på ifall han skulle nämna Jimmys namn, med tanke på att Alex och Linus kunde känna honom ...
Då riskerade han ju att få ännu mer stryk, eftersom Jimmy skulle fatta att han hade skvallrat ...
- Så ... vad heter han då ?? frågade Alex otåligt. För du vet väl vem det var ??
Oliver nickade sakta.
- Han heter ... Jimmy ... sa han motvilligt, och han kunde se i ögonvrån att Alex och Linus såg tveksamt på varandra.
- Hur gammal är han ?? undrade Linus sammanbitet. Inte lika gammal som oss, va ??
Oliver svalde nervöst.
- Ehm, jo ... sa han utdraget. Vadå då ??
- Det går en kille i våran klass som är 17 år, och heter Jimmy ... förklarade Linus. Det kanske är han ...
Hur såg han Jimmy som slog dig ut ??
- Han var lång ... sa Oliver tveksamt. Och han hade ljusbrunt hår ...
- Det måste vara han !! utbrast Alex triumferande. Fan jag visste att han inte var särskilt normal, men varför slog han dig egentligen ??
- Vet inte ... ljög Oliver, och såg bort, för att slippa möta Linus eller Alexs blick. Han kunde ju inte säga som det var, att Jimmy hade slagit honom för att han hade varit taskig mot hans lillbrorsa ...
- Fan vilken idiot alltså ... sa Linus irriterat. Det måste ju finnas någon anledning till att han slog dig, jag och Alex ska sticka iväg till skolan direkt, och snacka med honom ...
Alex nickade ivrigt.
- Nej, vänta !! utbrast Oliver desperat, och reste sig från sin säng. Det behövs inte !!
- Klart att det gör ?? sa Linus förvånat. Jag vill veta varför han gjorde så ...
Han började gå ut från Olivers rum, men Oliver var genast framme, och slet tag i hans huvtröja, för att kunna hålla fast honom.
- Nej, sa jag ju !! utbrast han förtvivlat. Ni FÅR inte !!
Linus slet sig med lätthet ur Olivers grepp, och Alex log lite åt Oliver.
- Du får nog växa till dig lite innan du försöker dig på att hålla fast din brorsa igen, sa han roat, och Oliver blängde irriterat på honom, och tog ännu en gång tag om Linus huvtröja.
- Släpp tröjan, Oliver, sa Linus tålmodigt. Vad har du emot att vi snackar med Jimmy ??
- Ni har ju ingen anledning till det !! utbrast Oliver. Jag kan försvara mig själv !!
- Jo, men du såg ju hur det gick då, påpekade Alex, och nickade åt Olivers näsa. Du blev nedslagen, så det är bättre att jag och Linus tar hand om Jimmy, kom nu Linus ...
Oliver blev en aning röd i ansiktet, men ilsknade sen till. Alex trodde att han var en feg och svag liten unge, men det var han fan inte alls !! Det var BARA för att Jimmy var tre år äldre än honom, som han inte hade kunnat försvara sig, hade det varit en jämnårig eller yngre kille som upptäckt när han trakasserade Aaron, så hade han självklart slagit ner honom direkt !!
Alex gjorde en gest åt Linus att han skulle komma, och Linus slet sig ur Olivers grepp, samtidigt som hans armbåge råkade träffa rakt i Olivers ansikte.
Oliver kved ofrivilligt till av smärtan, och slungades en anig bakåt, samtidigt som hans händer automatiskt drogs till hans näsa.
- Åh, förlåt !! utbrast Linus. Det var inte meningen ...
Oliver stod stilla en stund och han kunde riktigt känna hur det bultade av smärta vid hans sår.
Han tog sakta bort sina händer, och lät de falla slappt utmed sidorna på honom.
- Det ... det är okej ... fick han fram tillslut. Men tro inte att jag är någon tönt för att jag använder plåster, de var tvungna att täcka över stygnen ...
- Stygnen ?? utbrast Linus chockat, och Alex såg inte heller särskilt oberörd ut.
- Hur många stygn fick du sy ... ?? frågade Alex tveksamt.
- Tre ... svarade Oliver, och Linus såg inte längre chockad ut, utan ursinnig.
- Kom, Alex ... sa han. Vi måste leta reda på Jimmy ...
Oliver såg efter de då de lämnade rummet, och han sjönk sakta ner på sin säng.
Han borde inte ha sagt något till de om stygnen, för det hade ju bara gjort de mer upprörda, men han ville inte att de skulle tro att han använde plåster för minsta lilla sår ...
Han avskydde tanken att folk såg honom som en värdelös liten vekling ...
(Jimmy)
Jimmy stack tillbaka till skolan igen, och på långt håll, så fick han syn på Samuel som väntade på honom ute på skolgården, i kylan.
- Varför väntade du inte inne för ?? undrade Jimmy, så fort han kom inom hörhåll för Samuel. Det är ju kallt som fan ute !!
- Alex och de var därinne innan ... mumlade Samuel generat, och Jimmy suckade. Samuel hade verkligen dåligt självförtroende. Han måste ju lära sig att inte bry sig om vad andra tyckte, men det var nog inte speciellt lätt, när han hade blivit mobbad ... Eller mobbad och mobbad, det kallades nog mer för utfrysning, eftersom Samuel hade berättat att killarna i hans klass hade ignorerat honom ända sedan han hade börjat i gymnasiet ...
Jimmy förstod inte varför, för Samuel var ju jätteschysst ju ...
- Ignorera de idioterna bara, sa Jimmy, när han och Samuel gick in i skolan. De är inte värda din uppmärksamhet ...
När Jimmy och Samuel hade haft matte, så gick de ut på skolgården igen för att röka, och nästan omedelbart, så fick de syn på Alex, Linus och Jacob, och de kom gåendes rakt åt deras håll.
Jimmy kunde se att Samuel såg panikslagen ut bara vid åsynen av de, och han stötte till honom lite lätt.
- Du ska inte visa de hur rädd du är, förklarade han lågt. Då kommer de bara att känna sig ännu märkvärdigare ...
Samuel nickade sakta, och såg genast lite mindre panikslagen ut, men man kunde ändå se rädslan i hans ögon ...
- Är det sant att du har slagit min lillbrorsa ?? frågade Linus hotfullt, så fort han, Alex och Jacob var framme vid Jimmy och Samuel, och Jimmy höjde på ögonbrynen, tog ett bloss av sin cigarett, och betraktade fundersamt Linus.
- Ja, sa han sanningenligt, och Linus gav honom en häpen blick.
Förmodligen var han förvånad över att Jimmy hade erkänt bara sådär, men Jimmy tyckte inte att han hade någon anledning till att skämmas, eftersom han bara hade försvarat Aaron ...
- Du erkände !! utbrast Linus tillslut. Fan alltså, jag trodde inte att du var en sån som gick och slog ner 14-åringar ...
- Har man en anledning till det, så har man, sa Jimmy oberört. Jag skulle inte tveka att göra om det ...
- Du skulle bara våga ... sa Alex hotfullt, och gav honom en äcklad blick. Vem fan tror du att du är egentligen ??
- Haha, "vem jag tror att jag är ??" ?? sa Jimmy frågande, och gav Samuel en road blick, vilket han inte märkte, eftersom hans blick var fäst på Alex och de andra killarna.
- Jo ... sa Jimmy. Jag tror att jag är en som försvarar min egna lillbrorsa, men jag är inte riktigt säker ...
- "Din lillbrorsa" ?? upprepade Linus misstroget.Vem försvarar du honom från ??
- Från ditt äckel till lillbrorsa, svarade Jimmy oberört. Själv tycker jag att jag lyckades ganska bra ...
- Oliver är inget äckel ... sa Linus irriterat. Och vadfan, vadå "lyckades ganska bra" ?? Visste du om att Oliver var tvungen att sy tre stygn efter att du hade slagit honom ??
- Mm, visste du om det ?? inflikade Alex.
Var han tvungen att sy stygn tillochmed ?? tänkte Jimmy beundrat, och log åt både Alex och Linus.
Han hade visst lyckats ge igen ännu bättre än vad han hade trott ...
- Stackars lilla Oliver då, sa Jimmy, utan minsta antydan till medkänsla i rösten. Men så går det när man är på min lillbrorsa ...
- Vad mer exakt gjorde Oliver mot din lillbrorsa ?? undrade Linus.
- Han sa elaka saker till honom, och hånade hans klädsel, förklarade Jimmy. Och sen fick jag höra att han även hade varit elak flera gånger mot min brorsa i skolan, jag trodde att lillbrorsan till en kamratstödjare skulle vara lite mer "ordentlig" om man säger så ...
Det blev tyst, och Linus såg tveksamt på Jimmy.
- Men ... men min brorsa är inte sån ... försökte han.
- Vad vet du om honom egentligen, Linus ?? avbröt Jimmy. Du vet väl ingenting om vad han har för sig när han är i skolan, eller ??
- Nej ... medgav Linus. Men att han mobbar folk kunde jag väl inte tänka mig precis, för ett tag sedan, så sa han att det var längesen som han hade slutat upp med sånt ...
- Han ljög väl då, kan jag tänka mig ... sa Jimmy avfärdande. Men om du ursäktar, så är jag och Samuel lite upptagna här ...
Linus gav Samuel en snabb blick, men såg sen på Jimmy igen.
- Istället för att slå Oliver, så kunde du väl ha snackat förstånd med honom eller nåt ?? fortsatte han, som om han inte hade hört Jimmys inpass. Det hjälper inte att slå någon, om det är det du tror ...
- Äh, jag blev bara så förbannad, att jag inte tänkte på vad jag gjorde ... sa Jimmy. Förresten så är det din uppgift att snacka förstånd med honom, inte min ...
- Jo, jag antar det ... sa Linus. Jag ska snacka med honom redan efter skolan ...
Han vände, och började gå därifrån, och Jacob följde genast efter honom. Alex däremot, vände sig till Jimmy.
- Du skulle bara våga slå Oliver en gång till, för då ... sa han menande, och Jimmy skakade roat på huvudet, då även han vände och gick därifrån.
- Vilka idioter ... sa han, och tog ännu ett bloss från sin cigarett.
- Hur kunde Oliver vara taskig mot Aaron ?? undrade Samuel förvånat. Aaron kan ju inte ha gjort honom något, han är ju schysst ...
- Aaron har inte gjort honom något heller, förklarade Jimmy. Den där Oliver går på honom utan anledning, så du kan ju förstå att jag blev förbannad ...
- Jo, det kan jag förstå ... sa Samuel. Så taskigt gjort av den där Oliver ...
- Mm, sa Jimmy, och fimpade sin cigarett. Men vet du vad jag fick reda på idag när jag var hemma och hämtade mina böcker ??
- Nej ... sa Samuel. Vadå ??
- Vi har blivit vräkta, förklarade Jimmy. Jag läste lappen själv ...
Samuel såg förvånat på honom.
- Vräkta ?? utbrast han. Men ... var ska ni då bo någonstans ?? Jimmy ryckte på axlarna.
- Ingen aning ... sa han. Får väl hoppas att farsan hittar någon billig lägenhet, fast den kommer ju såklart att vara ännu mindre än den vi redan bor i ...
- Vad jobbigt för dig och Aaron ... sa Samuel bekymrat. Hoppas att ni hittar ett nytt ställe att bo på då ...
Jimmy nickade.
- Det kan man ju alltid hoppas, sa han. Men jag förväntar mig ändå att få stryk ...
Skolan var slut för dagen, och Jimmy började motvilligt gå hemåt.
Samuel hade varit tvungen att gå hem han med, för hans mamma Gabriella hade sagt åt honom att han måste städa hela huset innan hennes "alkoholiskompisar" kom på besök ...
Jimmy suckade, och försökte att inte tänka så mycket på vad Lasse skulle hitta på för nåt "kul" med honom när han kom hem, men det var nästan oundvikligt ...
Jimmy visste inte hur mycket till han skulle klara av att bli slagen med det där jävla bältet, hans rygg var ju redan så gott som förstörd ju ...
När Jimmy kom in i själva lägenheten, så upptäckte han att det var väldigt tyst, och han tog långsamt av sig sina skor.
- Hallå ?? sa han frågande.
- Vi är i köket, Jimmy, hördes Lasses röst, och Jimmy svalde nervöst.
Visserligen så lät hans pappa inte speciellt onykter, men det spelade ju ingen roll ...
Jimmy gick motvilligt in i köket, och han fick syn på Lasse och Aaron, som satt vid köksbordet.
Lasse höll i "vräkningslappen", och Aaron satt bara och stirrade ner i bordet med nedstämd min. Lasses ansiktsuttryck var outgrundligt, när han tittade upp, och mötte Jimmys blick.
- Jag såg just att vi har blivit vräkta ... sa han. Det är kanske dags för dig och Aaron att ni flyttar hem till er mamma ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Harrypotterlover - 20 feb 09 - 13:36- Betyg:  | Åhh, ska de flytta hem till sin mamma :D lycklig!! Då kanske lite rättvisa kan komma upp. Det är precis vad Jimmy och Aaron förtjärnar!
//Sara | | Melowa - 12 jan 09 - 17:30- Betyg: | | Heja Heja fast det här kommer nog bli lite wirrdo xD | | Qwjag - 9 jan 09 - 06:41- Betyg: | hej ja började läsa din novell udda och utsatt för ungefär 4
dagar sen och jag måste bara säga att ja verkligen älskar
den, man lever sig verkligen in i den , har ängnat flera timmar
med att bara sitta och läsa den :) du skriver så himmla bra :)
ville inte kommentera innan eftersom att ja log så långt efter så ja
väntade med att kommentar tills jag var ikapp iaf :)
älskar verkligen denna novell, man börjar verkligen tänka efter i
den och får känslor för den helt otroligt skrivet(y) mejla
gärna fortsättning om det blir någon :D <3 | | Dalvana - 8 jan 09 - 19:26- Betyg: | ÅH. Lite oväntat slut, verkligen! Men vad händer med dom andra?
Som många säger, du gör oss beroende! :D | | _mos_ - 7 jan 09 - 21:01- Betyg: | hoppashoppas dom flyttar hem till sin mamma! Då kanske dom
får det bättre äntligen! Och Oliver kan typ gå och hänga sig
det lilla svinet som ger sig på andra bara för att ta ut
sina egna känslor. asbra as always | | sandruskapuska - 7 jan 09 - 05:01- Betyg: | Aaaym super. älskar hela novellen. super slut , som va oväntat. Helt super del i övrigt med
Mejla nästa, blir alltid så super glad<3<3 | | Ciissii - 6 jan 09 - 23:41 | | väldigt bra. Oväntat slut, väldigt bra :) | | manx_ - 6 jan 09 - 21:47- Betyg: | omg nejnejnej ! då får inte flyta dom får värkligen inte det !
för då lämnar dom ju Marcus och den andra killen , Oskar
och Samuel !!!! ;O mejla när nästa kommer, om det komemr någon mera !!! :) | | vissenros - 6 jan 09 - 16:31 | DU KAN INTE SLUTA SÅ!!!
så roligt för dem att de kanske ska flytta hem till sin mamma!
längtar till nästa del (a) | | Toker - 6 jan 09 - 16:03 | Mermermermer du har gjort mig beroende, fy dig!
Mailmailmail (y) | | RedOceania - 6 jan 09 - 15:41- Betyg: | Bra skrivet. Tyckte slutet på delen var bra, en upplyftning i deras liv.
Det märktes att Linus och Alex ville ha en anledning att få slå ner någon... Sorgligt alltså.
Blir det många delar till eller?
/T | | Justmyfault - 6 jan 09 - 13:32- Betyg: | | Lika bra som alltid! :) |
|
|
|
