Varulv i träsket? |
hejsan,, denna novell är tagen från en bok och sedan gör jag om den lite grannar! Om di känner igen den så hoppas det inte gör något!
Jag kollade på vårt nya hus. Ett vitt tegel hus men en baksida. På baksidan fanns en tät "djungel-liknande" skog som det fanns både träsk och massor av torvmosse i! Jag kollade mig omkring.
- Jennie?! kan vi inte gå på en promenad i träsket? ropade jag och min 16 årige syster kollade förbryllat på mig. Hennes blonda hår satt i en toffs bakåt.
- in där? i dina drömmar Tom! du får gå ensam! sa Jennie elakt. Pappa kom ut med en solstol och en kall drink. här i florida var det så varmt att pappas träskrådjur som han hade fått, som stod i en inhägnad, låg på marken och andades kraftigt. Träskrådjur är en rödare variant av vanliga rådjur, och sedan har de simhud någonstans på foten, men min pappa förklarade inte så jätte bra.
- Jennie, följ med honom nu! gå inte för långt för det bor en arg människa som man kallar träskermit som blir sur när man går nära hans hus därinne! bad pappa och han strök bort svetten från pannan. Jennie gav till ett tjut och gick argt in i huset.
- äh, pappa, jag kan väll lika gärna gå själv då! Jag är faktist 12 år gammal och kan klara mig själv! sa jag och började gå in i träsket. pappa svarade okej då och sedan blev det mörkt. Inne i träsket var det så täta träd att solen inte lyste in så mycket. sedan hörde jag någon gå framför mig.
- hallå? är det någon där, sa jag och 2 röster hördes framför. De tystnade till och jag gick närmare. Hjärtat dunkade hårt i bröstet.
- Men Cassie! det finns inte varulvar! hur många gånger ska jag behöva säga det?! DET FINNS INTE VARULVAR SA JAG JU! skrek en kille. Man hörde att han var i målbrottet för hans röst var hes och när han skrek så blev det både höga och pipiga toner. jag gick närmare och kunde se dem tydligt.
- Hejsan. är du ny här i byn? du får akta dig att gå ensam! träskermiten, det vill säga varulven kan komma och ta dig! sa en rödhårig tjej som hade fräknar och gröna sneda ögon, och så hade hon glasögon. Killen bredvid blev arg.
- HUR MÅNGA GÅNGER SKA JAG BEHÖVA SÄGA DET?! DET.. FINNS.. INGA.. VARULVAR! tjöt killen så att flickan hoppade skräckslaget bakåt. hon fnyste till.
- hejsan, jag heter Tom, och jag är som sagt nyinflyttad, sa jag och Killen kollade imponerat på mig. Flickan gick iväg till en blomma och kollade ivrigt på den.
- jag heter Oliver, och det här är min "knäppa" kusin Cassie, som försöker skrämma mig genom att säga att det finns varulvar, vi är båda 12 år gamla, sa Oliver och Cassie kollade argt på honom. Oliver hade brunt tjockt hår och väldigt breda axlar.
- Då kan ju du Oliver förklara vad det är som ylar på nätterna och dödar alla Mrs Cornans Kaniner! sa Cassie och pekade näsan i vädret. Jag funderade och tänkte på en varg. Men min pappa hade sagt att det inte finns vargar i det här området. Sedan hördes en gläffsande och något hoppade på mig.
- AHH! EN VARULV! skrek Oliver och pekade på det som stod på mig mage. Jag fick panik och kastade varulven åt sidan.
- Jag skojjade bara! det är en hund! Sa Oliver och pekade på en jätte stor och kraftig hund. Det såg ut som en varg men var lika snäll som en hund.
- Oliver! det där var inte ens kul! Men fint! vill du inte tro mig så kom ut i natt! för då är det fullmåne! Då får du minsann se! sa Cassie gällt och gick argt iväg.
- Känner du igen hunden? frågade jag Oliver. Han skakade på huvudet och jag kallade honom Varg, eftersom han såg ut som en. Oliver började sakta gå fram.
- Jag måste hem nu! det är middag! ehm,, hejdå Tom! vi ses någon gång! lycka till med Varg och hoppas du får behålla honom! sa Oliver och sprang därifrån jag gick hemmåt. Varg följde lydigt med. Jag kom ut ur träsket och såg mamma och pappa titta oroligt på mig sedan kollade de chockat på Varg.
- mamma, pappa, får jag behålla den här hunden? jag frågade en av mina nya vänner om han kände igen hunden, men ingen vet vems det är, får jag det?? snälla snälla?
- Tom? jag förväntade mig att du skulle släpa en en massa vänner från skogen med så kommer du hem med en, en hund? jag vet inte Tom, pappa får välja, sa mamma och gick in i huset. Pappa kollade intressant på Varg. Han var ju forskare och ville säkert kolla om hans inhängnad till träskrådjuren var hållbar.
- okej, du får behålla honom, men då får du ha honom ute på både på natten och på dagen! Sa Pappa. jag tackade honom och sedan blev det kväll. jag ställde klockan på 00.00 och gick och lade mig tidigt.
Jag vaknade 5 minuter innan klockan var 12. det ylade i träsket. jag gick skräckslaget in i träsket, i hopp om att hitta Oliver. Cassie skulle inte komma eftersom hon redan trode att hon visste att det redan fanns varulvar.
- Oliver? sa jag skräckslaget. snabba steg hördes bakom mig. "träskermiten" var det första jag tänkte och började spinga.
- TOM? är du där? ropade Oliver bakom. Jag stannade tvärt och gick tillbaka.
- hej, jag blev nästan orolig när jag inte hittade dig, sa Oliver och gick bredvid mig.
- det är fullmåne nu! Sa jag och började andas häftigt jag såg att Oliver slank iväg.
- Oliver? OLIVER? Skrek jag och jag var ensam igen. Jag hörde ylande och hoppades att det var Varg som ylade.
- Vaaaarg? ropade jag. Sedan kom en stod flåsande sak hoppande på mig. Det var en riktigt Varulv. Månen lyste ner bland träden och lyste varulven i ansiket.
- OLIVER!? skrek jag kvävt. Oliver var varulven, jag såg det på hans ögon. Han var varulven hela tiden! Oliver bet mig i axeln och jag skrek till. det dansade stjärnor framför mina ögon. sedan såg jag Varg komma och hoppa på Oliver. Oliver släppte taget om mig och jag försökte resa mig upp.
- mamma? pappa? vad gör ni här? sa jag sömning. Jag hade bandage runt axeln. Jag låg i soffan i vårt vardagsrum. Sedan förstod jag litegrannar.
- Är det varg som gjorde det där? frågade mamma allvarligt. Jag blev direkt chockad.
- nej! det var en varulv! sa jag men jag förstod att dem inte skulle tro mig.
- han är i sinnesstånd! Han är förvirrad! Det var Träskermiten som bar hem dig! sa Pappa. Sedan svimmade jag igen. Jag vaknade upp och kollade ut genom fönstret, det var fullmåne. Jag visste vad jag skulle göra. Jag gick upp och klev ut genom fönstret. Varg låg på trappan utanför hon viftade på svansen när han såg mig. Sedan lyste fullmånen på mig och jag förfvanlades till en varulv. Varg och jag gick sida vid sida in i träsket sedan kom Oliver och förvanlade sig till en vaulv han också. Tillsammans ylade vi och gick till Cassies hus för att föra våra gener till henne också...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Twister97 - 22 jan 09 - 19:37- Betyg:  | | bra | | sanna961 - 5 jan 09 - 22:40 | | hoppas den är bra! |
|
|
|
