kan jag få ditt nummer? *oneshot* |
Hejsan, visste först inte vad min novell skulle heta, men sen hjälpte McGrath mej, så tack McGrath för hjälpen! :)<3
_________________________________________ _______________________
[Jakob]
Jakob traskade långsamt hem, det ringde fortfarande i hans öron. Festerna han gick på spelade så hög musik nu för tiden, man blev ju nästan döv. Han var nästan framme, han skulle bara gå några hundra meter till så var han hemma. Det var bäckmörkt ute, det ända som lyste upp hans väg var ett par lyktor som satt utplacerade vid vägkanten. "Du, Kaulitz?!" Jakob vände sig om och såg att Markus, Johan och Semack stod och blängde på honom. "Vad vill du nu då, Markus?" Mumlade Jakob och såg på när de närmade sig."Du är son till en av de där i bögbandet, Tokio Hotel!" Flinade Johan. Jakob himlade med ögonen, han var vid det här laget van att de retades med honom."Det är inget bögband."Muttrade han och började gå mot sitt hus."Din pappas brorsa är iallafall det!" Skrek Markus. Jakob stannade till, "Ursäkta?!" Frästa han surt."Du vet den där bögen, Balley, eller vad han nu heter!" Skrattade Markus. Jakob vände sig om, hatet kokade inom honom. "För det första," Fräste han surt och närmade sig Makus, "heter han Bill, och för det andra så är han inte bög!" Jakob stod nu så nära Markus att han kunde känna hans andedräkt. Markus höjde på ögonbrynen."Är han väl!" Han vände på sig och började gå därifrån.Jakob var så arg. "Din farsa är bög!" Srek han efter Markus. Markus vände sig blixtsnabbt om och började springa i riktning mot Jakob, Jakob började springa han med. Han sprang i riktning mot huset, men visste att om han stannade för att låsa upp eller knacka på skulle han få spö. Han började istället springa mot skogen som låg mittemot hans hus.Han kastade sig in bland träden och halkade nästan på en sten. Men han fortsatte. Aldrig att han skulle stanna nu, då skulle Markus döda honom. "Vart är du, Jakob?!" Några meter därifrån ekad Markus, Semacks och Johans röster. Fan, det gällde att vara så tyst som möjligt nu. Jakob skyndade sig över ett par klippblock, såg en smal ingång i ett par klippor och insåg då sin lilla chans att klara sig. Snabbt och smidigt hade han pressat sig igenom glipan, in i berget och andades nu adfått där inne. Han kunde höra att Markus och Johan kom mot hans håll. "Fan!" Mumlade han tyst för sig själv. Markus gick fram mot klipporna och tittade sig misstänksamt omkring. Då ropade Semack på de. Jakob kunde höra vad de sa, klart och tydligt. "Vad sa han?" Frågade Johan dumt. Markus var tyst en stund, "Jag tror han har hittat honom."Svarade han snabbt. "Vem då?" Frågade Johan dummare än tidigare. Markus suckade, "Jakob såklart, din dumma åsna!" Johan och Markus gick därifrån. Jakob Suckade av lättnad, han hade klarat sig. Efter tio minuter kikade Jakob ut, det var helt bäckmörkt i skogen och överallt ifrån hördes konstiga ljud. Jakob visste ínte vilket håll han kommit från."Kanske var det därifrån?"Mumlade han,"Eller där ifrån?" Han kliade sig i huvudet och chansade på en liten stig som gick in mellan träden. Efter att ha gått en stund snubblade han på en gren och rulade ner för en kulle. Hans tröja slets sönder och han fick en gren rätt i ansiktet. Det sved som tusan. Men nu såg han något, ett ljus. Det kom från en liten bit därirån. Jakob började genast gå mot det, i hopp om att finna vägen hem. Han kom ut på en trottoar, det lös från en lyktstolpe som var plaserad över en bänk. Han hade aldrig varit där förut, sakta började han gå mot ljudet av musik och skratt. Det kom ifrån en bar, som hette "The pink panter". Jakob skyndade sig in och slog sig ned på en barstol i värmen. "Du, grabben, är du tillräckligt gammal för att vara här inne?" Väste en gubbe med stor ölmage som stod i baren. "Nej, men jag har tappat bort mig, gått vilse. Jag vet inte vart jag är" Mumlade han. Gubben med ölmagen tittade argt på honom. "Pojk, försvinn från min bar,och kom inte tillbaka förens du fyllt arton!" Gubben skickade ut Jakob från baren. Jakob gick uppgivet och satte sig på bänken, den var fuktig. Lyckat, Tom och Amanda skulle säkert bli jätte oroliga och sedan när han kom hem, skulle de bli arga och ge honom utegångsförbud eller något. Han suckade djupt. Han kanske skulle kunna sova hela natten på bänken, och sedan på morgonen, när mer folk var ute, kunde han frågs om vägen hem. Han log åt sin lilla idé och lade sig sedan tillrätta på bänken. Jakob somnade nästan direkt.
Jakob fick något blött i ansiktet, "Sluta..."Mumlade han. Det blöta kom och irriterade honom igen. Surt slog han upp ögon och möttes av ett par bruna hund ögon. Jakob satte sig nyvaket upp på bänken och tittade förvånat på hunden. Den hade svart ruffsig päls och inget halsband. Där satt den och glodde olyckligt på honom. "Har du också gått bort dig, kompis?" Frågade han och klappade hunden på huvudet. Jakob tänkte efter, "Jag vet, jag kan ge dig ett namn!" Jakob tittade noga på hunden och sa sedan: "Du ser ut som en Buster!" Han flinade och kliade hunden bakom örat. "Jag heter Jakob!" Sade han sen.
[Samira]
"REX!!!" Samira hade varit ute i timmar och letat efter sin hund nu. Dumma Rex, at han alltid ska hålla på och smita sådär! Hon mötte en gammalman, "Hej ursäkta!" Ropade hon och sprang fram mot mannen, "har du sett min hund,han har svart ruffsig päls och inget halsband?" Undrade hon. Mannen skakade på huvudet. Samira fortsatte att gå. Hon måste verkligen hitta honom! Hon gick längs trottoaren, hon tittade fram mot slutet av gången, där stod en bänk och en ung kille med brunt hår satt där, han klappade något. En hund? Rex?!
[Jakob]
"REEEX!" Hunden vände sitt huvud mot ropets håll.En tjej med långt svart hår stod där, hon hade blåa ögon och en svart kappa på sig. Hunden började springa i riktning mot henne. "Hej Rex!" Ropade hon. Jakob gick mot de, titad enyfiket på när hon fick blöta hund pussar av Buster. "Är det din hund?" Frågade han och hon tittade förvånat upp på honom. "Jaa, han heter Rex!" Sade hon glatt. Jakob nickade. "Du...Har du någon aning om vart björklingsgatan 23 ligger?Alltså åt vilket håll?" Han tittade undrandes på henne. "Tjaaa, du måste följa trottoaren, sedan kommer du till ett vägskäl, där tar du till höger och går på några hundra meter så är du framme!" log hon. "Okej tack..."Mumlade Jakob. Han tittade henne i hennes vackra blåa ögon. Jakob hade aldrig sett något vackrare. "Du...en sak till bara..." Sade han och rodnade,Tjejen nickade kort."Kan jag få ditt nummer?" Hon skrattade mjukt. "Aah, visst!"
Jakob fick hennes nummer, lyckan bubblade inom honom. "Föresten, jag heter Samira!" Log hon och sträckte fram handen. "Jakob!"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | kramllew - 6 jan 09 - 13:09- Betyg:  | | Sweet ^^ | | VampyrenSamantha - 5 jan 09 - 23:12- Betyg: | | Hehe, börja små garva mot slutet. Bra, en solklar femma :) |
|
|
|
