Våldtäkten.. |
Tänkte skriva om den hemskaste saken i mitt liv,
Läs om ni vill, men det är hemskt, och alla detaljer finns med som
jag kommer ihåg,
------------------------------------------------ -----
det som hände sabba mitt liv,
gjorde så min självkänsla försvann, så min ångest blev större,
min tillit till andra gick upp i rök, det som hände förföljer mig
än idag, Jag mår liksom fortfarande skit, och min självkänsla e värdelös.
I allafall det som hände va,
att min kille Vega va skyldig en Alban pengar, (har jag fått reda på i efterhand)
tyvärr är drogvärlden såhär att är man skyldig ngn pengar och man
inte betalar tillbaka så är det den som personen älskar mest som
får lida, pga, jag vet inte egentligen, det e väl för de blir sårade då elelr något så sjukt
i allafall jag fick ta skiten för vad min kille va skyldig,
det som häne va att jag va med en tjejkompis vid namn Sofia hemma hos en killkompis
vid namn Dennis, klockan va runt 9 något, och det var den 23/6-06.
det kunde ha varit en underbar dag, men nej istället så ringde det på dörren.
vi öppnar och in kommer Albanen, Det va väl helt okej tills han började
tafsa på mig. Jag drog bort hans händer men han blev mer hårdhänt och fortsatte,
jag fortsatte att tyst säga nej, (våga inte mycket mer)
tillslut tryckte han ner mig i sängen och slet av mig mina kläder,
Jag ville skricka men fick inte fram ett ord.
Jag försökte komma bort från honom men han höll fast mig,
Jag ville skricka men precis då höll han fast mig och körde in den
Jag fick panik, Tappade luften, kunde itne andas och fick inte fram ett ord,
när han väl va färdig så slet han ut mig i hallen.
smällde igen dörren till sovrummet och tog tag i mitt hår,
slängde in mig i gaderoben,
Min panik steg och jag tänkte detta e sista gången jag ser ljuset, jag kommer dö nu. han höjde handen
men istälelt för att slå mig drar han mig till sig och viskar i mitt öra, "det va det värt, din lilla hora,
rätt åt både dig och honom, (din kille)"
"din lilla hora så går det när man är skyldig mig något, hälsa han det"
när han sakt det slängde han in mig i gaderoben igen. och gick in på toaletten,
jag kröp ihopa, skakade, kände mig äcklig, ful och värdelös,
kunde fortfarande knappt andas, var skräckslagen,
min enda tanke va "detta är sista gången jag ser ljuset, han kommer slå ihjäl mig"
när han väl kom ut ur toaletten.
gick han rakt in i sovrummet, där min Tjejkompis och min killkompis låg, (de hade varit där hela tiden)
han hämtade mina och hans kläder, slängde mina på mig och sa "klä på dig din äckliga hora"
jag kunde fortfarande inte få fram ett ord eller andas ordentligt,
och kände mig som det han sa.
Sofia min kompis kom ut ut sovrummet och sa "ohh han e kvar då kan han köra oss hem, så slipper vi gå"
Jag ville bara skricka ut NEEEEEJ! men som sakt fick inte fram ett ord..
så albanen körde oss hem,
min kompis gick ur bvilen först och då tog han tag i min arm och sa,
"säger du detta till någon kan du säga goodbye till både ditt och din killes liv.."
jag skaka när jag väl lyckades komma ut ur bilen.
när jag väl kom in i min mors lägenhet, sa jag inte ens hej utan gick rakt in i duschen,
jag satte mig ner och lät vattnet rinna på mig, jag ville fan bli ren.
men hur skulle jag lyckas få bort paniken och rädslan,?
jag satt och tänkte på vad som egentligen hänt,,
och när jag insåg va som hänt, brast det för mig. jag började gråta
jag försökte resa mig upp men trillade bara ner igen.
jag var öm i hela kroppen, efter att blivit dunkad i Gaderoben
jag insåg att det inte bara va därför, utan även pga vad han gjort.
jag ville berätta men vågade inte. pga vad han hade sakt,
plus pga han va med i ett gäng, ett väldigt mäktigt gäng,
Jag tog mig tillslut ut ur duschen, mamma frågade om något hade hänt
jag sa nej, jag våga inget annat .
jag kände mig äcklig med tanken på vad han gjort,
men det värsta va inte just då den känslan utan att mina kompisar hade legat i sängen brevid,
och de hade inte gjort något,
de hade hört när han slängde mig i gaderoben men de kom inte ut o fråga va som hänt.
jag såg på dem med ilska men på mig själv med avsky,
minns att Vega min kille dök upp några dagar senare, jag va ovanligt tyst och han fick knappt röra mig,
Mådde pyton av bara tanken på att låta en kille röra vid mig,
jag skämdes över mig själv, över min kropp över allt,
ville berätta men va rädd han skulle se mig som en billig äcklig hora, (för det va ju det jag va)
men som den perfekta flickvän jag är så kysste jag honom, jag tilloch med hade sex med honom,
men innomburds mådde jag bara sämre och sämre,
jag ville bara han skulle sluta,
ville han skulle försvinna, för jag kände mig äcklig och ville inte ha killar runt omkring mig,
För varje dag som jag var tyst mådde jag sämre och sämre,
men jag våga inget säga pga jag ville inte mista verken mitt eller vegas liv,
3 månader efter våldtäkten låg jag på sakt lars,
Ett psykhem, skulle vara där i 6 veckor,
Där vågade jag äntligen nämna våldtäkten pga jag fick reda på jag va gravid,
gravid i 3 månaden,
jag är emot abort och ville inte göra det,
Men min kropp ville inte behålla barnet så jag fick missfall,
men när jag väl berättat om våldtäkten kände jag mig lättad,
kändes som en börda hade försvunnit,
tyvärr va inte polisförhöret enkelt,
våga inte säga allt som jag här idag har skrivit, utan sa bara att han våldtagit mig och mina kompisar va brevid, o
att jag varit gravid.
POlisen ställde samma fråga om o om igen och det va "Hade du tagit någon Narkotika?"
va fan tror de att jag knarka ?
jag anmälde en våldtäkt och de verkade inte bry sig,
Men i allafall,
Det var inte bra att berätta det,
för Albanen höll sitt ord, Han har jagat både mig och Vega,
både min och Vegas familj,
Jag är tacksam för att han än idag inte fått tag i oss men han slutar inte kämpa,
han jagar oss än.
Det har nu gått 2,5 år sedan jag blev våldtagen,
Men jag mår fortfarande dålig,
Jg vet om att han komemr inte sluta leta efter mig försen han fått tag i mig,
pga min anmälan fick han utslängde från gänget han var med i.
Han förföljer mig än, precis som denna händelse,
Jag kommer aldrig kunna bli kvitt det som hänt och kommer aldrig
att glömma det,
dör det han gjorde satte djupa spår i mig,
Så mitt råd till er som varit med om samma sak,
Ta en dag i taget och försök ta till er all hjälp ni kan,
Tänk positiva saker om er själva,
Detta har jag börjat med 2, 5 år efter det hänt,
Och jag önskar att jag börjat tidigare,
För de åren jag inte ville ha hjälp levde jag i ångest och paranoid,
Lever fortfarande i det, men vet jag har folk som stöttar mig.
|
| Kommentarer | | luft - 11 jan 09 - 07:27 | aj.
tycker det är starkt av dig och skriva och dela med dig av det här.. | | WithinTemptation - 10 jan 09 - 23:26 | Jag respekter dig mycket just nu. Att genomgå allt det där och fortfarande leva. Att bara läsa om det gav mig gåshud och jag kan inte låta bli att verkligen hata sånna människor.
Jag har själv inte varit med om NÅGOT sånt. Men två gånger satt det en äklig gubbe och tittade på mig när jag åt glass. Han satt liksom bara och stirrade. En gång var jag till och med tilsammans med vänner. Men han satt och stirrade. Jag blev skitskraj, men jag vet inte vem han är.
Sedan har han inte gjort något så det går inte att polisanmäla. Men det var hemskt!
Fortsätt lev! Du är en fin ung kvinna :) ser det på din bild. Och du har hela livet framför dig <3
//Sara | | missyou - 5 jan 09 - 14:05 | jag har faktiskt också blivit våldtagen... inte för så länge sen heller.
d va mitt ex som tydligen va helt jävla bäng..
jag vågade ju nt heller säga d till nån, men ja sa d till min kille som tvinga mig att anmäla honom men det våga ja nt..
då gick han till mitt ex och slog honom helt själv..
d kanske var dumt men han förtjäna det.. såna idioter förtjänar nt att leva.-.-
iaf, om nån vill prata så finns ja här | | DracoLove - 5 jan 09 - 12:56 | Alltså, vissa killar förtjänar inte att leva, såna som han du skrev om nu skulle man inte tveka att slå ihjäl ...
Jag skulle kastrera honom, så att han fick blöda till döds ... :@
// Polly | | Gika - 5 jan 09 - 02:04 | Jag har själv aldrig blivit våldtagen, men när jag var 12-13
(14 år nu) så var jag på ett äventyrsbad i Luleå/Boden.
Där skulle jag åka en " Vatten kanna " men jag vågade inte,
min bror som var med skulle visa att det gick inge fort.
Han åkte före, och brevid mej pratade en "brun hyad"
alltså utlänning med mej på engelska.
Han frågade konstiga saker som, är det där din pojkvän,
vart bor ni då, och sånt. Jag svarade bara att det var min bror,
och att vi inte bodde där i Luleå.
Efter min bror åkt ner för andra gången, gick denna man
fram till mig. Han var kanske i 20-30 års åldern.
Jag minns det så väl, han hade fått stånd.
Själv fick jag panik och blev skräckslagen,
och rädd som jag var vågade jag inte åka ner.
Han gick fram och tog tag i min haka och ville börja Kyssa mig.
Som tur puttade jag bort honom, och han snabbade sig enr från kannan.
Efter åt, berättade jag det för min farmor
som jag var där med,
som pratade med badvakterna,
Dem letade han jätte länge, och tillslut såg jag han.
'
Han satt bakom nån liten "klippa" av plast som var för prydnand i vattnet
och log och flörtade mot mig.
Jag sa till och dem ringde Luleå polisen..
Ett litet förhör blev av där och det visades att han
hade ett års kort på badet.
Och som om, vem har ett års kort på ett äventyrsbad,
en 20-30 man utan varken barn eller fru,
Vem har det?
Ja, det blev sedan ett riktigt polis förhör hemma där jag bodde,
och dem spelade in det som dem sedan kanske skulle
visa upp i en rättegång.. För jag var för liten för att vara med..
Men jag tror polis la ner det.
Sedan det hände, är jag emot alla "brun hyade"
Bara någon kollar på mig blir jag skräcksalgen och
får för mig att dem flörtar med mej..
Jag hatar detta rent ut sagt, tacke vare den jäveln >.<
Mejla om du vill prata !! | | IrideinmydadsMB - 5 jan 09 - 00:35 | fy fan vad hemskt"/, jag börjar nästan gråta. tur att du tog tag i det
och pratade med någon. dt känns mkt bättre då.
<3 |
|
|
|
