Att andas (fantasy) prolog |
Okej, gjort om den, och jag vet, den kanske likanar twilight, det ska INTE vara meningen, men det blir lite svårt att skriva något eget om man läst böckerna, men hoppas ni gillar den ändå, skriv vad ni tyckte <3
pöss och kjam
Att andas, prolog
Ända sedan jag var elva år har jag levt med min sjukdom, en sjukdom som sakta tar livet ur mig. Läkarna har sagt att det inte finns så mycket att göra längre, den är för stark och har spridit sig allt för mycket nu. Kanske ett par månader kvar har jag, sa de. Min mamma Katrin blev förkrossad, hon mådde inte bättre precis när vi satt tillsammans med hennes nya pojkvän Jimmy som bott hos i två år, och vi alla sitter och planerar min begravning.
(Min begravning! )
Hur konstigt känns inte det? Kan man ens föreställ sig som mor att göra ordning en begravning för sitt barn som aldrig kommer få fylla arton och se världen? Det är inte så det ska vara, det är fel! Ingenting stämmer då.
Jag är sjutton år, född i orten Salem söder om Portland, Usa och jag ska dö innan nästa sommar. Ett år. Mamma och Jim har beslutat, med läkarnas tillstånd, att flytta till Kalifornien med mig. De ville att de sista månaderna av mitt liv ska bli dem bästa, så nu är vi alla tre här i Orange Country, Kalifornien med en utsikt över Stilla Havet. Mitt rum har vita väggar med mjuk rosa nyanser i och glasfönster längs hela västra väggen. Sängen är större än vad jag egentligen behöver och står i mitten av rummet med en stor trä garderob på andra sidan målat i vitt. Jag har hängt upp fotografier på en vägg från när jag var liten, på vänner och familjen och den enda bilden jag har av min pappa. Varje gång jag tittar på den ler jag, han står framför Missouri floden i sina fiskarkläder med solen bakom sig på den klarblå himlen och ler stolt in i kameran med en stor fisk på kroken. Jag var sju år då det kortet togs.
Fyra år innan jag blev sjuk, och ett år innan han gick bort. Läkarna tror att den sjukdom min pappa hade, har jag fått men det finns ingen medicin som kan rädda en till hundra procent och jag har redan gått igenom fyra operationer utan resultat.
Jag är dömd att dö i denna okända sjukdom jag har i mig.
Det var den 12 juli, en vecka efter vi hade flyttat dit som jag såg honom. Jag satt på stranden ett par meter från vårt hus med vita fasader och blåa paneler, mamma hade kommit ner med ett glas jordgubbs saft där jag satt under solen och för första gången såg hans gyllene bruna kropp glänsa i solen. Han hade svart hår som en korp med en svag mörkblå lyster, muskler som järn men ändå en sort mjukhet fanns det under hans hårda kropp. Han var med några andra, de också starka och alla speglade en storts kraft om dem. Det var när han vände sig om, och hans ögon lika svarta som natten då månen är gömd såg in i mina ynkliga gröna som något hände. Jag vet inte vad, bara att det var början på något stort över allas makter.
_________________________
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Justmyfault - 5 jan 09 - 18:10- Betyg:  | verkligen-- magiskt!
fängslande
JÄTTEBRA!
oooo.!
skkynda på med del två! :) | | tjoh - 4 jan 09 - 21:59 | ooooooooh my :o
jag älskar twiligt :D
men den här.... wow !
fortsätt fort som satan i gatan annnars gör jag det åt dig :O
så jävla bra ! !!! :D:D:
mejla när nästa del kommer uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut :D | | Chillaah - 4 jan 09 - 21:48 | | åååååh skit bra !:D fortsätt :D |
|
|
|
