- En sann Historia om död och förlust |
En sann berättelse om en flicka vars namn var Hanna Dove.
RIP. 14 februari 1994 - 18 december 2007 <3
Jag sitter här med en kopp te i handen och berättar. Det var länge sedan, ändå känns det som om tiden knappt gått framåt sedan du lämnade mig. Jag hade inte vågat skriva om det förens nu, men jag vet att hon ser. För knappt ett år sedan försvann hon. Den flickan som förgyllt mitt liv. Hon var blivit som en syster för mig. Hon var som sommar regn, oväntat och älskat. Hennes leende fick allting att stanna och hennes skratt ekar fortfarande i mitt inre. Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allt du betydde för mig.
Det var förra sommaren jag träffade henne. Hana Dove. Du och Linda hade kommit till ridlägret, och jag kände ingen av er. Men det var vi som satt uppe om kvällarna och skrattade och pratade. Det var vi som låg i timtal och bara tänkte och bytte tankar. Det var som om dom förstod varje ord av vad jag sa. Och dom vågade lyssna också. Hela våren hade jag kämpat med allt. Försökt passa in och vara som alla andra. Jag hade inte varit stakt. Men det hade inte hon heller. Linda var glad och hade fått en bra uppväxt med sin familj. Hanna, hennes liv var inte lika enkelt. Hon hade kämpat med sin sexualitet och jag såg på henne hur plågad hon var över att inte ha vågat berätta för någon. Jag var alltså den som fick veta först. Hur reagerar man då? Jag var inte säker på allt jag heller, men tillsammans fick vi varandra att förstå. Hon litade lika mycket på min som jag litade på henne. Och så höll det på hela lägret, Jag Hanna och Linda. Sprang runt hela tiden, skrattade och lekte. Och trots att jag inte varit den starkaste på våren så visste jag nu att jag funnit en vän för livet. Någon jag kunde lita på. Den hösten behövde jag mycket tröst. Hanna fanns alltid där, och jag var glad att vi funnit varandra. Vi pratade om allt, och jag fock reda på att hon redan bytt skola fyra gånger den terminen för att hon blivit mobbad och retad för både utseende och sexualitet. Jag tröstade alltid Hanna, oavsett om det var rätt eller fel. Hon behövde det. Men jag var också svag. hela den hösten fick jag smällar jag inte trodde jag skulle kunna ta emot. Men hanna drog upp mig, och stötade alltid mig, vad som än hände. En underbar vän, och en hemsk höst. Vi bestämde gång på gång att vi skulle träffas men det blev aldrig av. När jullovet kom hade vi iallafall bestämt att vi skulle träffas innan skolan började igen. Jag hade längtat, så himla mycket, efter att få träffa henne igen. Så mycket. Dagen efter att skolan slutet loggade jag in på msn som vanligt. Mamma och pappa var inte hemma, så jag gjorde mig kalr som vanligt ändå. Efter en stund skriver Linda till mig. Vi hade inte heller haft så mycket kontakt på hösten, och kanske inte heller stod varandra lika nära som jag och Hanna gjort, men hon var ändå en riktigt bra vän. Den nyheten hon kom hem skulle färändra hela min existens och rubba allt jag försökt sätta på plats. Hon gav mig inga lång ord och undanflykter, hon sa det. Rakt på sak. Hanna Dove har tagit självmord. Orden sköljde över mig, och jag tycktes dränkas i förvirring och minnen om Henne. Allt blev liksom så svårt att förstå. Jag försökte övertala henne att det inte var sant. Men det var det. Hela dagen gick jag som i ett töcken.Gled fram genom tjock dimma, jag orkade inte tänka. Jag grät inte heller. Sent fram på kvällen insåg jag. Hon var verkligen borta.
Hon var bara borta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LoverOlivia - 5 jan 09 - 10:49- Betyg:  | . Så jävla sorligt, hatar att mista den man älskar mest, har gjort det 2 ggr.. Det är så jävla svårt.
Men håll ut, det här är bara början på livet, det är långt kvar att gå. | | glittermagi - 4 jan 09 - 20:01- Betyg: | skit fin !
har läst och tittat på videos på youtube om henne :( | | ofin - 4 jan 09 - 19:43- Betyg: | | Seriöst, du skrev så grymt bra så jag började gråta.den var jätte bra fortsätt så<33 |
|
|
|
