”Alltså, Milly – varför har inte du någon pojkvän?”
Jag vågade knappt titta upp för att möta Sandras blick eftersom jag visste precis vad den skulle säga: haha-jag-har-en-pojkvän-men-inte-du. Motvilligt förde jag sakta upp blicken och såg henne i ögonen. Å jo. Visst tittade hon så på mig. Plutade med sina läppglansläppar och väntade på ett obegåvat svar från mig.
”Eh...” mumlade jag och ryckte på axlarna. ”Jag har väl inte hittat någon jag tycker om..”
Jag kurade ihop mig i soffan och undrade varför jag aldrig kunde slippa bli påmind om det varenda fredagskväll då vi alltid var hemma hos Sandra och snackade. Hon, jag och Lisa. Vi köpte alltid med oss ett lass godis, ibland någon spännande film och bänkade oss framför tv:n i Sandras vardagsrum. Hon och Lisa hade alltid på något sätt sett ner på mig, trots att vi var bästa vänner. Kanske var det för att de själva klädde sig i modekläder från topp till tå medan jag hellre bar svarta jeans, någon bandt-shirt och hade färgat håret skrikande rosa. Ändå höll vi alltid ihop. Jag hade alltid undrat varför jag inte sökt mig till några som klädde sig som jag och hade samma musikstil men förmodligen var det för att jag hade en slags social fobi. Och att prata med människor jag inte kände var min värsta skräck.
”Gud” kvittrade Lisa och bytte tv-kanal. ”Alltså Simon – han är bara såå het. Ni skulle bara sett hur vi höll på när vi var hemma hos honom förra helgen.” Hon vände sig till mig. ”Milly – du har inte ens fått din första kyss än, va?”
Jag visste att hon visste att jag aldrig upplevt den än. Hon bara frågade det för att retas. Och hon visste mycket väl att det var den svaga punkten i mitt liv – att jag var okysst. Jag hade aldrig kysst någon. Inte ens på lågstadiet då alla var ihop med alla. Och aldrig hade jag kramat en kille, typ förutom farfar och pappa. Aldrig hört en killes hjärtslag. Aldrig hållt en kille i handen. Aldrig fått känna hur det känns att vara någons.
”Nej” muttrade jag och rättade till mitt svartgula nitbälte och la mig tillrätta i soffan. ”Finns det inget roligt att titta på på tv?” frågade jag sedan för att byta samtalsämne.
Sandra kastade i några godisar i munnen och suckade.
”Tydligen inte”
Det var alldeles mörkt ute och den efterlängtade snön hade börjat falla. Klockan var bara slagen 9 och vi hade redan blivit uttråkade.
”Ska jag ringa Mattias?” frågade Sandra plötsligt och flinade. ”Jag har inte träffat honom på typ...två dagar”
Lisa brast ut i ett skratt.
”Alltså – gjorde ni det i lördags?”
Hon stirrade förväntansfullt på Sandra.
Sandra nickade snabbt med ett leende på läpparna. Sedan började de fnittra och direkt ville Lisa veta alla detaljer.
Jag suckade. Alltid samma visa. Varenda kyss, beröring och ögonblick skulle det berättas om. Och vad hade jag att komma med? Ingenting. Typ – hej, jag såg världens snyggaste kille i Gävle igår. Okej – vem skulle bry sig? Noone. Och jag visste, där jag satt och mumsade på några torra godisar att Sandra och Lisa skulle snacka om Sandras äventyr med Mattias förra helgen hela kvällen så jag bestämde mig för att gå. Jag kunde lika gärna gå hem och knarka Billy Talent eller något annat vackert. Sandra och Lisa såg förvånade och ledsna ut då jag sa att jag skulle gå. De gav mig varsin lång kram och sedan en puss på kinden innan jag gick.
”Love you” skrek Lisa och Sandra fnissande till mig då jag börjat gå i den fallande snön.
”Love you too” ropade jag tillbaka och drog ner den svarta mössan jag hade över öronen ordentligt och rättade till halsduken så den täckte hela halsen. Det var iskallt och mörkt och jag kände hur mitt ansikte höll på att frysa till is. Jag hade inte långt hem, bara cirka 500 meter och jag stoppade händerna i fickorna medan jag pulserade i snön med mina tunna gråa converse.
Varför har jag egentligen aldrig kysst någon? tänkte jag sorgset medan jag gick. O, yeah – det fanns säkert många faktorer. Jag var rysligt ful (enligt mig) och min klädsel stämde inte in med de killar som fanns på min skola. Dessutom var jag så jävla blyg och ärligt talat – hur skulle man kunna älska någon annan när man hatade sig själv så fullständigt som jag gjorde? Jag bar ju på en sådan enorm självdestruktivitet – jag skar mig, slängde i mig glas och andra saker som skadade mig och ibland satte jag mig utomhus då det var kallt, i bara en t-shirt och shorts för att förstöra mig ännu mer.
Jag är då fan ett psykfall, tänkte jag då jag passerade ett bostadsområde och en liten skog på en gångbana som gick jämsides med en lite större väg. Plötsligt hörde jag steg bakom mig. Snabbt vände jag mig om – jag kanske hade glömt något hos Sandra så hon eller Lisa rusade efter med det. Men jag såg ingenting. Jag vände mig tillbaka, ökade takten lite men hörde sekunden efter steg bakom mig igen. Denna gång hann jag inte vända mig om och se förrän jag kände något som grep om min arm och bände den bakåt. Jag pep till av smärta och jag hörde hur någon flåsade mig i nacken.
”Nu håller du käft” morrade han och la handen över min mun. ”Annars dödar jag dig!”
Jag blev alldeles stum och all vilja rann ur mig. Han drog mig, med järngreppet runt min arm och handen över min mun, ut till den lilla bit skog som fanns vid bostadsområdet. Mina fötter var som isbitar och inte blev det bättre när han drog mig en lång bit in genom tjock snö. Han stötte flera gånger i buskar vars grenar var täckta av snö som föll över mig. Jag frös och hade knappt någon känsla i kroppen. Ändå tänkte jag inte smita. För jag visste vad han skulle göra med mig. Det var inget vanligt rån inte. Han ville inte åt min mobil och mina pengar. Nej, han ville ha något annat. Och jag tänkte inte göra något motstånd. Jag förstod att han skulle döda mig om jag skrek men det var jag inte rädd för, nej det var istället väldigt attraherande. Jag gjorde inget motstånd eftersom jag visste att han skulle förnedra mig. Göra det mest destruktiva man kan göra mot en annan människa. Det mest ondskefulla, tortyrliknande och kränkade. Han skulle beröva mig min oskuld – och det såg jag fram emot.
Snart slängde han ner mig på marken med sina starka armar och jag låg där, villig, livlös. Jag slöt ögonen. Ville av någon orsak inte se. Jag kände hur han drog upp mitt nitbälte, öppnade knappen och gylfen och drog ner byxorna och trosorna. Sedan tog det några ögonblick och jag förstod att han gjorde likadant med sig själv. Sedan satte han sig ner på knä och sekunden efter kände jag hur han trängde in i mig. Känseln hade nästan övergett mig på grund av kylan men ändå kände jag hur ont det gjorde. Han förstör mig, han hatar mig lika mycket som jag gör, han gör mig illa och det älskar jag. Då han trängde in, tog ut, trängde in, tog ut. Han måste ha trott att jag var död eftersom jag inte gjorde något motstånd. Det kanske var därför han var snäll nog att dra upp mina byxor efter våldtäkten. Han knäppte inte byxorna men han drog upp dem hastigt så att fullt med snö kom in i trosorna som la sig som ett täcke. Han reste sig upp och jag förstod att han nu skulle lämna mig här, åt mitt eget öde. Han trodde väl att jag skulle springa iväg såfort han dunstat. Men jag hade bara en önskan till.
”Snälla” pep jag där jag låg helt livlös på marken. Jag öppnade ögonen lite på glänt, det sved olidligt och såg på mannen som stod en meter framför sig. Hans ansikte lystes upp av ljuset från månen och det lilla ljus från gatubelysningen från gångvägen som kunde stråla igenom träden. Han var ung, det såg jag. Han såg nästan ut att vara i min egen ålder.
”Vad är det?” frågade han otåligt och stängde igen sina byxor.
Mina läppar var iskalla och då jag öppnade dem kändes det som om skinnet revs upp på dem. Halsen var torr och jag kunde knappt säga något.
”Snälla” viskade jag igen. ”Jag har aldrig...” Jag svalde. ”Kan du kyssa mig? Det är min enda önskan. Jag har aldrig kysst någon”
Killen såg chockad ut. Inte brukade väl våldtäktsoffrets första mening till han som våldtagit henne vara om han kunde kyssa henne. Han ryckte lätt på axlarna, mumlade något i stil med: ”vill du det så” och satte sig på knä jämte mig, lutade sig över mig och kysste mig. Han tryckte sina kalla läppar mot mina och det kändes som om hela min kropp skulle tina upp. Jag var kysst. Jag hade fått min första kyss. Jag kände hans andetag mot min hud och hans kalla nästipp som för ett ögonblick nuddade min kind. Två sekunder senare hade han rest sig upp och jag låg kvar med stängda ögon.
”Tack” mumlade jag leende.
Även om jag inte såg honom förstod jag att han såg förvånad ut. Ögonblicket efter hörde jag hur han snabbt sprang iväg, hans steg avlägsnade sig i den ensliga skogen och jag låg där, i princip ihjälfrysen, inte okysst längre.
De flesta våldtäktsoffer, som var kapabla till att röra sig, skulle i det läget sprungit gråtandes hem och tillkallat polisen. Men när kvinnan med hunden hittade mig där, ihjälfrusen och med ett leende på läpparna, dagen därpå, förstod de att jag inte gjort det. Jag dog i en skog, ett stenkast ifrån min bästis hus. Jag dog lycklig. Våldtäktsmannen var min vän – han hade kysst mig, skadat mig som jag själv brukade göra och de var mina enda önskningar. Och jag förstod att Sandra och Lisa blev chockade då de fick ett sms mitt i natten från mig, skriven minutrarna innan jag dog:
Jag är inte okysst längre. I sista stund gick min enda önskan i uppfyllelse. Kom ihåg det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Titta - 5 maj 09 - 21:32- Betyg:  |
| O_O wow |
| VampyrenSamantha - 10 mar 09 - 09:34- Betyg: |
| Vafasen o_o'' Herrejävlar va bra :D:D |
| Violet - 15 jan 09 - 05:12- Betyg: |
Åååååhh...shiiit...fyfan va bra....gud asså!!
///Vi |
| livskraft - 14 jan 09 - 22:12 |
| well done! |
| lona_skriva400 - 9 jan 09 - 17:48 |
Bravo! Denna var så vlskriven och vacker. Väldigt fin. Samtidigt
så annorlunda. Keep gooing this way! |
| Hanna9 - 8 jan 09 - 14:15- Betyg: |
Wow! Så himla sorgligt och annorlunda.. så bra...
Slutade liksom bra och dåligt på samma gång. Bra för att Milly
(hette hon så?) blev lycklig. Och dåligt för att hon dog. Men hon
dog ju lycklig så.. men stackars hennes föräldrar, och Sandra och
Lisa! ;o Men ja, bra och sorglig var den.
Jag har läst en annan novell av dig, En Enda Stjärna och den är
ju också jääättebra, men ingen oneshot.
DU ÄR
BÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!!!! <3 |
| LikeBefore - 4 jan 09 - 00:19- Betyg: |
| sjukt bra men så himla sorgligt "/ |
| frozenlove - 3 jan 09 - 22:20- Betyg: |
| fifan vad bra skrivit <3 men sorligt ... "/ |
| vissenros - 3 jan 09 - 22:19- Betyg: |
| Kan du ge tillbaka mina ord? så att jag kan kommentera detta ordentligt? |
| Justmyfault - 3 jan 09 - 21:44- Betyg: |
| verkligen,verkligen bra! |
| _Live_life_ - 3 jan 09 - 18:22 |
oj, shit asså.
Vet inte riktigt vad jag ska säga.
Det där var bra. Riktigt bra.
Så stark och den innehöll en sån smärta.
Talang asså. |
| gbg_95 - 3 jan 09 - 17:49- Betyg: |
OMFG!! O__o
Fan va bra! Dina oneshot e bäst!! Den här var så annorlunda o grymt bra!<3 |
| Bolliz - 3 jan 09 - 16:01- Betyg: |
OMG!! Så himmla jätte bra, och annurlunda! Jag...Jag hittar inga
ord att förklara den! Jag bara är helt såld på hur du skriver och sammanhanget!:) |
| Madvis - 3 jan 09 - 15:50- Betyg: |
W. O. W.
Alltså... Vafan ska jag säga?
Detta är talang på hög nivå, så djupt och kraftfullt.
Helt mållös. Dina oneshots berör mig alltid. |
| NeMriA - 3 jan 09 - 15:28- Betyg: |
den var så BÄST!
väldigt annorlunda men bra som fan ju o.o
alltså. jag suger på kommentarer idag =(
men du äger på oneshots <3 |
| luft - 3 jan 09 - 15:23- Betyg: |
gud..
du skriver så jävla fucking underbart!
men hemkst
<3 |
| litenpoem - 3 jan 09 - 15:19- Betyg: |
den var skit bra..
Go you |
