juppjupp, en ny idé till en novell, skriv vad ni tycker, och om ni har något ni skulle vilja att det händer, för har bara 80 procent av en handling;)
läs och kommerntera :D
Det var egentligen inte meningen att det skulle bli som det blev. De flesta tänkte väl att Andy skulle falla för någon av de populära tjejerna på skolan - trots att det inte fanns så många att kalla "populära".
Men, det var iallafall så det skulle gå till enligt alla andra, och även enligt mig. Jag menar med hans utseende och utstrålning var det förvånande att han började i vår klass, där nästan alla bestod av sådana som var inriktade på bra betyg och en bra framtid. Däribland jag.
Mitt liv hade alltid varit tråkigt. Mina föräldrar var så onormala som ett par människor kan bli, och mina två yngre tvillingsystrar var inte sena med att ta efter deras konstiga beteende. Jag tog aldrig hem några vänner - mest för att jag inte hade så många, men om jag hade haft det hade jag inte heller tagit hem dem-, det berodde på att ingen i familjen var pigg på att städa och hålla sig rena. Det var alltid jag som fick sköta husållet, laga mat och packa tvillingarnas väskor inför skolan.
Mina föräldrar var nästan alltid upptagna med att göra nya skyltar till demostrationerna dem höll på torget varje lördag och söndag. Som tur var, visste ingen att jag tillhörde samma familj som dem, eftersom jag valt att inte nämna något om min familj och när tvillingarna skulle börja på den skolan jag gick på, hade jag förhoppningsvis flyttat hemifrån för länge sen.
Det har faktist inte alltid varit såhär. Innan allt tjaffs om djurplågeri hjärntvättade mina föräldrar, levde vi faktist ganska normalt. Som en familj brukar.
Mamma lagar mat och städar, pappa kommer hem och kysser mamman på kinden, sätter sig vid tvn och kopplar av efter en lång dag på jobbet, barnen kommer hem från skolan och springer skrattande upp på sitt rum och börjar leka med dockor, sist kommer tonåringen som utan att hälsa även hon går upp på sitt rum och smäller igen dörren och sätter på hög musik.
Ja, ta det fast byt ut tonåringens personlighet med någon som faktist är intresserad av skolan, och som alltid är trevlig mot sina föräldrar.
Där har ni ett exempel på hur vår familj brukade bete sig. Men så kom den tragiska dagen då våran granne kom inspringande och bad oss sätta på nyheterna. Det som visades där räckte för att pappa skulle sluta på sitt jobb, och att mamma la av med allt arbete här hemma för att istället "rädda världens djur från en plågsam död".
Och där började alltså undergången för familjen Young.
Katheryn och John - mina föräldrar- startade en organisation för att stoppa djurplågeri runt om i världen. Det gick faktist väldigt bra, och många anslöt sig efter en kort tid.
Det var helt okej för mig att mina föräldrar var vänner med naturen, bara dem inte gick för långt och började demostrera och kasta flygblad runt omkring sig.
Men så kom den dagen då dem tog ett steg frammåt, och valde att bli dem som orsakade oroligheter i sammhället. Dem som skrek på oskyldiga människor som gick förbi och råkat bära päls just den dagen.
Det blev rent ut sagt, ett helvete.
Jag låtsades inte om som om någonting hade hänt, och dem i skolan verkade rakt av ointresserad av allt som hade med sådana saker att göra. Allt var som vanligt utanför hemmet, men så en dag kom den personen som skulle göra allting värre än vad det redan var.
Andy Wyatt.
Första dagen han gled in på skolan verkade tiden stå still. Det var som om han stod framme vid tavlan i en evighet och presenterade sig för oss, och under den tiden kunde jag inte slita mina ögon från hans ansikte. Jag hade följt med i varenda rörelse han hade gjort och när han inte pratade stängdes den ljuvliga musiken av i mina öron.
Det hela blev inte mycket bättre när en av dem platser som var lediga var bredvid mig, och han hade sikat in sig på att just där skulle han sitta.
Jag fick alltså stå ut med doften av rakvatten och pinsamma ögonblick varje dag i en månad. Han kunde ibland snegla på mig, vilket fick mig att bli en aning generad och genast titta bort.
Tillslut kom den dagen då vi pratade med varandra för första gången. Jag kommer ihåg det som om det vore igår.
Onsdag, den sjuttonde september, 2008.
Han frågade om jag hade en extra penna för att han hade glömt sin skåpet. Jag hade snabbt plockat fram en likadan penna som jag själv hållt i handen och räckt den till honom. Våra händer hade lätt snuddat vid varandra, och jag hade fått en svag rodnad på mina kinder.
Han hade skrattat lågt och viskat att jag var rätt söt när jag rodnade.
Självklart hade jag trott att jag bara inbillat mig allting, och inte tänkt mer på den saken.
Då visste jag ju inte att början på en stark vänskap precis var på väg att blomma ut.
vad tycks ? har skrivit ett kapitel till, och kaaanske lägger ut. beskrev väl inte så mycket i denna om vad handlingen ska vara om. men det kommer isåfall senare :)
puuuuussspåer:*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Chillaah - 5 jan 09 - 13:39 |
| tack allihop :) era kommentarer är guld värda <3 |
| Elvidora - 4 jan 09 - 23:41 |
| Jag tycker det låter jättespännande. |
| hanochhon - 3 jan 09 - 19:46 |
Den verkar jätte bra :)))
läser gärna fortsättningen :D |
faktisssss - 3 jan 09 - 14:03- Betyg:  |
| mejla ;p |
| rosabanan - 3 jan 09 - 11:39 |
| bra :) mera tack :D |
| gbg_95 - 3 jan 09 - 11:12- Betyg: |
ska du kaaanske lägga ut!? Du MÅSTE lägga ut en ny del snart!
Skitbra skrivet! |
| ciitronvatten__ - 3 jan 09 - 01:19 |
| superbra, så lägg ut fortsättningen ! |
| Maadelen3 - 3 jan 09 - 00:56 |
evve, lägger du inte ut fortsättningen och fortsätter på denna så blir jag arg på dig, argare än jag blir för att Drake Älskling är död och du inte skriver fortsättningen *arg*
men denna är superbra, så lägg ut nästa del! ;D
pussss :D <3 |
| a-white-pearl - 3 jan 09 - 00:47 |
| håller med SuicideLoveSong (: |
| VampyrenSamantha - 3 jan 09 - 00:47- Betyg: |
| En fortsättning beställer bord 2 :P Mkt bra <3 Maila |
| SuicideLoveSong - 3 jan 09 - 00:20 |
| Jag skulle gärna vilja se en fortsättning på den här:) |
