Jag vet att det har dröjt, och jag är lessen. Men jag har varit borta över jul och inte haft tillgång till internet. Hoppas ni kan nöja er med "bättre sent än aldrig" och lita på mig när jag säger att; delarna kommer komma mkt tätare framöver!
Är det nån av er som dessutom läser som vill ha (och inte redan får) mejl då en ny del kommer, säg till så lägger jag dig på vännerlistan och skickar iväg ett mejl vid varje ny del.
/Mia
Jeremy
Det var kallt och blåsigt ute. De små vattendropparna som föll från den gråtande himmelen piskade mina kinder som tusen vassa nålar. Långt bak i huvudet kunde jag höra min mormors röst mola på "Synden straffar sig själv Jeremy, synden straffar sig själv". Hennes röst var raspig och tunn. Jag mindes nästan inget av henne, bara de där orden.. Synden straffar sig Själv Jeremy.
För helvete! Åt helvete med hela jävla fucking livet! Ilskan pulserade inom mig. Ut i mina ben och fick mig att stampa hårdare mot marken varje gång mina fötter mötte asfalten för att påbörja ett nytt arg språng. Jag hade ingen aning om var jag var påväg. Jag kände för fan inte det här jävla jävla jävla idiotstället. Fullt av horor som den där Johanna! I samma stund som jag ens tänkte tanken visste jag att det var fel. En röst inom mig sa att allt var lika mycket mitt fel. Och jag var så jävla arg. Sprang fortare och fortare, men det kändes hela tiden som att det inte gick tillräckligt snabbt. Som att jag inte lyckades få ut allt det som låg och tryckte inom mig. Jag knöt nävarna hårt. Visste inte om jag skulle skrika eller gråta. Jag visste varken ut eller in.
Luften som jag andades in tycktes inte nå fram. Inte fylla mina lungor tillräckligt. Inte finnas i varje liten del av mig. Tillslut kändes det som att jag skulle strypa mig själv. Så jävla svag jag var! Jag borrade de korta avbitna naglarna djupt in i handflatan. Det blev djupa märken, men jag kände det knappt.
Träden som jag rusade förbi såg ut som igår. Kala och fuktiga, men idag kändes de också hotfulla. Inte sorgliga och vemodiga, de kändes arga. Det kändes som att de kunde se mig där de stod. Som att de visste precis vad jag gjort och hur jävla äcklig jag var. Som att de viskade åt varandra, Där är Jeremy, han som var otrogen duvet. Han den där fjanten. Jag skakade på mig.
Försökte tänka bakåt samtidigt som jag stoppade mig själv. Kämpade inom mig. Ville inte veta. Ville inte minnas vad jag faktiskt gjort. Ville inte erkänna vilket jävla svin jag var. Precis som alla andra.
Mitt i alltihopa trädde en låt fram långt bak i mitt inre. Jag kunde höra den akustiska gitarren. Den rossliga rösten. När låttexten sakta trädde fram kunde jag heller inte hålla tillbaka tårarna. Boy, you know she belived in you. You promised her she would not have to cry over you. But she does boy, cause you broked you promise to night. Boy you broked you promises
Texten slingrade sig runt mig. Jag sprang och sprang. Vattnet från den våta asfalten stänkte upp. Sofia.. Sofia vad har jag gjort?
En kall hand kramade runt mitt hjärta. Luften fastnade i halsen. Huvudet kändes tung. Smärtan som malde i mitt bröst liknade inget annat. Hennes fina leende fick det att snurra i huvudet på mig.
Hon skulle aldrig förlåta mig.
Varför? Varför gjorde jag det? VAD hade jag gjort? Kvällen var täckt att en suddig dimma. Ett alkohol ludd som vägrade släppa taget. Men jag mindes där på toan. Henne över mig. Fel tjej.
Äcklet över mig själv växte till en stor klump. Magen verkade vrida sig ut och in och slå knut på sig själv samtidigt. Jag stannade i dikeskanten. Spydde som en äcklig bakfull småkille. Precis vad jag var. Precis vad du är Jeremy, precis vad du är! Sa rösten i mitt huvud. Den där ängla rösten. Den där lilla ängeln som satt på min axel. På andra sidan satt en jävul. Den där ängeln som inte varnade mig igår. Fan!
Jag hostade och spottade. Det smakade surt i munnen. Jag vände ansiktet mot himmelen. Öppnade munnen och försökte fånga de stora regndropparna på tungan.
Fy fan.
Johanna
Jag skyndade mig ut ur lägenheten. Sprang nerför betongtrappan och höll ett stadigt grepp i järn handdaget. Det snurrade, dunkade och susade i mitt huvud. Hjärnan kändes helt död. Av ren reflex drog jag handen genom luggen. Mina steg ekade i den tomma trappuppgången. I farten hade jag ryckt åt mig ett par skejtar skor som var alldeles för förstora och glappade runt foten. Att jag antaligen var jätteful och stank och med kläderna på sne sket jag fullständigt i.
Jag måste se om det var Jeremy som smällt i dörren.
Orosormarna slingrade sig i min mage och vägrade vara still en sekund. Jag förbannade mig över mig själv. Vad tusan hade det tagit åt mig? Varifrån kom den där fjortis-johanna som plötsligt bara dök upp igår kväll och fick mig att dricka på tok för mycket? Jag som bara drack en cider eller så annars.
Jag knuffade upp dörren och sprang ut på parkeringen. Såg mig förvirrat omkring medan min hjärna protesterade vilt och dunkade som en hammare mot tinningarna. Det blåste kallt och min hud knottrade sig över hela kroppen och hårstråna ställde sig rätt upp. Jag slängde en blick på min korta klänning och skämdes över mig själv. Spanade mot gatan och såg en gestalt försvinna bort.
- Jeremy! Jag skrek tills luften i mina lungor tog slut och ersattes av paniken. Tog några trötta steg. Försökte springa men fick inte kroppen att lyda. Och ormarna dom bara fortsatte ringa inuti min mage. Jag stapplade fram på vägen men såg honom snabbt försvinna bort. Vinden tog tag i mitt hår. Jag virade armarna kring mig och försökte få upp värmen. Stog av någon anledning kvar på gatan som paralyserad. Det rev i halsen. Jag hade skrikit allt jag orkat men han hade inte hört. Eller kanske han hade hört, men han hade verkligen inte brytt sig. Regndropparna träffade mina axlar tunga och kalla. Gled nedför nacken. Huvudet kändes tungt men renget fick mig endå att piggna till en aning. Mina fingrar darrade. Vad hade egentligen hänt igår? Allt var ett enda töcken. Jag visste att det var fel. Jag kände inte igen mig själv. Tårarna rullade sakta ner för mina kinder och blandades med regnet. Min kropp gav upp försöket att försöka få mig att inse att jag frös och alla känslor domnade bort. Det var bara en som satt kvar och den verkade ta över allt annat.
Oron.
Oron över Jeremy, över mig själv.
Jag gick sakta tillbaka in i lägenheten. Den stank sprit och bakfylla. Ingen var vaken. Jag spanade efter Malin men hon var inte där. Suckade. Tog försiktigt ner min jacka. Drog upp dragkedjan allt som gick så den täckte halva ansiktet. Hittade tillslut mina skor i röran bland alla andra och tog dem i handen. Någon stackare skulle få gå hem barfota. Jag behöll de stora skejt skorna på. Kastade en sista blick ut mot fönstret. Tunga gråtmoln täckte himmelen. Det var grått. Överallt. Min blick fastande för en kort sekund. Så vände jag mig och gick ut ur lägenheten. Klockan var fem på morgonen.
Jag borde ha gått snabbt hem och lagt mig i sängen och hoppats på att mamma och pappa inte skulle märka att jag aldrig kom hem i natt. Men jag orkade inte. De stora gråtmolnen flyttade in i mig med och stora uppgivna tårar dränkte mina kinder. Hela tiden frågade jag mig själv varför. Och varje gång jag gjorde det sjönk mitt hjärta som en sten. Som fritt fall utan stopp. För jag visste att vad vi än hade gjort, vad det nu var som det där alkohol luddet gömde för mig så gick det inte att ändra på. Och vi hade gjort fel. Alldeles ruskigt fel. Och jag hade börjat. Och jag kunde inte längre skylla på att jag var så fruktansvärt idiotkär i honom. Jag började. Det var mitt fel.
Jag undrade hur mycket jag hade förstört.
Fjärilarna som bott i min mage hade dött. de brutna vingarna låg kvar där någonstans bara för att visa hur dött allt var nu. Fjärilar var något vackert och jag hade dödat dem.
Fjärilarna borde inte ha varit där från första början. Jag borde ha kontrollerat mig själv. Jag hade ju alltid gjort det. Och folk hade skämtat om att jag var gift med mina läxböcker.
Jag var tvungen att gå tillbaka dit. Till mig själv.
Jag såg vårat vita radhus på längre bort på vägen. Det var släkt i alla fönster. Jag smög fram och runt till mitt rum. Fram till mitt fönster. Det var fortfarande lite öppet. Öppnade det och krängde mig in.
Fan.
Allt var bara så jävla ultra skit.
Jag såg mig själv i fönsterglaset. Mascaran hade kletat ut sig över hela kinden och håret liknade ett fågelbo.
Jag hejdade impulsen att slå näven hårt i rutan. Måste kontrollera mig själv..
Jag smög ner i källaren och in i badrummet. Vred på duschen på det allra varmaste som gick. Slet av mig de äckliga kläderna. Det kändes som att det stank om hela mig. Jag kände mig äcklig och ful och skyndade mig in under den varma vattenstrålen.
Jävla helvete.
Jeremy
Tillslut befann jag mig på en busstation. Stations klockan visade att klockan var fem.
Jag kände i byxfickan och lyckades fiska upp en femtio lapp.
Jag knuffade undan alla panik känslor, torkade tårarna med baksidan av handen och letade rätt på en tid tabell.
Det var lika bra att hon fick veta.
Vilket monster jag var.
Förstå bussen gick 06.00
06.00 hållplats Göteborg.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
loppan24 - 9 mar 09 - 10:32- Betyg:  |
| Har läst alla delar till hit nu... Tycker den är skitbra, ska läsa resten sen idag!! |
| jagkanintegunga - 12 jan 09 - 19:54- Betyg: |
| Skitbra:), |
| woops - 10 jan 09 - 16:28 |
| *_* |
| Miffot - 6 jan 09 - 17:16 |
| riktit bra skriv när nästa del kommer?=) |
| Phaaail - 5 jan 09 - 21:41 |
| sägersomdomandra; jättebra! (: |
| Beea96 - 5 jan 09 - 13:36- Betyg: |
| jättebra!! <3 mejla gärna igen:) |
| NotJoyJustSorrow - 5 jan 09 - 00:39- Betyg: |
| skitbra, mmejla när nästa del kommer :) |
| Melowa - 3 jan 09 - 19:21- Betyg: |
| Otroligt bra, värt att vänta på |
| tjoh - 3 jan 09 - 16:33 |
ååååh så bra! :D ångest på dom men du skriver så himmmmmla bra :D
snälla skynda dig med nästa del :D |
| Notchii - 3 jan 09 - 03:45 |
| Skicka nästa, tack ^^ |
| DracoLove - 3 jan 09 - 02:54- Betyg: |
Längtar tills nästa del av din underbara novell ^^
Förstår att både Jeremy och Johanna ångrar sig nu, men Jeremy är faktiskt lika mycket hora som Johanna, om nån nu ska vara det ... ^^
// Polly |
| XblackX - 2 jan 09 - 20:27- Betyg: |
| jätte bra |
| JessicaKarlsson - 2 jan 09 - 20:02 |
brabrabrabra! :)
mejla (: |
