Min kärlek till livet |
Jag kände mig så trött på livet, jag ville bara ge upp
Jag orkade inte längre vandra, upp och ner på livets gupp.
Mina läppar bad om en hjälp, men orden kom inte ut
Där fanns ingen själ som hörde, där fanns bara mörker och slut.
Ångesten låg på min kudde, sorgen sov i min rum
maktlösheten tog mitt täcke, men jag, var bara stum.
Men himlen måste ha sett mig, plötsligt stod du här invid
Du var som sänd av en ängel
du gav av din styrka och tid.
Jag orkade inte ens tala, om alla problem som fanns
Men så var ju du där hos mig, du tände en stjärna, en chans.
Du strök mig över kinden, torkade tårar med mjuka handen
Du lät mig gråta ut mot din axel, och du skrev mitt namn i sanden.
Du anade aldrig att du fann mig, just innan mitt liv tog ett slut
Att du blev min räddande ängel, som hittade vägen ut.
Idag hade aldrig varit, om det inte varit för dig.
Du är all min kärlek till livet.
Ja, du är allt för mig.
-
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Beldaran - 7 jan 09 - 13:11- Betyg:  | "Ångesten låg på min kudde, sorgen sov i min rum
maktlösheten tog mitt täcke, men jag, var bara stum."
Jag är mäkta imponerad av dina metaforer. Rimma kan alla, det är bara att låna en rimbok på bibloteket om man har svårt för att göra det i huvudet, men att tänka ut metaforer är inte lika lätt. Jag älskar dina dikter. det är så lätt att koppla dem till sitt eget liv. | maria69 - 3 jan 09 - 10:17- Betyg:  | fint o nåt poetiskt , stundvis eget fint språk
maria69 | | luft - 2 jan 09 - 12:55 | gud vad gullig...
tänk att livet kan få en sådan vändning, det är ju otroligt. |
|
|
|
