Älska hatet [del 3] |
Jag pressade mina handflator mot det kalla glaset och drog dem sakta fram och tillbaka. Långsamt färgades rutan rödare och rödare, tills den var helt täckt av blod. Allt hat, alla känslor och all smärta som strömmade genom mina ådror måste ut, innan jag brann upp. Varför inte lasta över dem på henne när jag ändå höll på. Ett litet leende for över min mun när jag tänkte på hennes min när hon vaknade. Paniken, rädslan i hennes ögon, det skulle vara så underbart. Inget skulle kunna slå det. Jag önskade att jag kunde stanna kvar och se hennes min.
Mina mörka lockar gnistrade lite av frost. För en gångs skull såg jag nog nästan vacker ut. Min tunna tröja fladdrade lite i vinden och huden på mina annars ljusbruna armar såg vita ut i nymånens svaga ljus. Mina underarmar var släta, till skillnad från mina händer. Hur många gånger hade jag inte satt kniven mot handlederna? Men jag skulle spara den orörda huden till ett annat tillfälle, när smärtan var för svår att stå ut med.
Just nu kände jag nästan ett svagt stick av glädje, ett tyst eko av riktig lycka. All min smärta kunde bit för bit överföras till hennes som rädsla, och sen skulle jag vara fri.
Temperaturen skulle säkert varit outhärdlig för någon annan. Men jag brydde mig inte om den. Kylan bedövade lite av lågorna som fyllde min kropp där rent blod egentligen skulle flyta. Jag skulle tömma ut allt det smutsiga blodet, förgiftat av minnen och hat. Sen skulle mitt liv bli som innan. Jag behövde bara lite tålamod.
Jag vaknade tidigt. Solen hade precis stigit upp över lekplatsen och den kastade ett rödaktigt ljus över mitt rum. Jag gissade att klockan var omkring åtta. Jag slöt ögonen och rullade över på sidan, med ansiktet vänt från fönstret. Jag var inte alls trött, så jag plockade upp mobilen för att kolla mina sms. Sandra älskade att skicka konstiga meddelanden mitt i natten, så jag hade den alltid på ljudlös då. Klockan på skärmen fick mig att rycka till. Den var halv tio. Solskenet som föll in genom mitt fönster borde vara skarpare och inte så rött. Förundrad satte jag mig upp i sängen. För ett ögonblick fick den hastiga rörelsen blodet att rusa ner från mitt huvud och det svartnade tillfälligt för mina ögon. Jag blinkade yrt en gång, och sen flämtade jag till. Mitt fönster täcktes av vackra isblommor, men de var inte matt silvervita. Det klara morgonljuset som föll genom de blodröda, frusna rosorna fick hela rummet att bada i en djup rubinnyans. Jag pressade en hand mot munnen för att inte skrika eller spy. Jag hoppade ur sängen och sprang snabbt in på toaletten. Jag grep tag om vasken hårt med båda händerna och klängde mig fast. ”Jag sover fortfarande. Det är en mardröm.” Jag lyckades inte lura mig själv en sekund med de klyschiga meningarna. Benen vek sig under mig och jag föll ihop på det kalla kakelgolvet. Kraftlös låg jag darrande och försökte smälta händelsen. När jag tänkte efter var det ju inte så farligt. Det skadade mig i alla fall inte, det var bara skrämmande. Försiktigt började jag kravla mig upp efter ett tag. Min spegelbild såg hemsk ut, med ögon som tefat och grönaktig hy. Jag stänkte lite vatten i ansiktet, men det hjälpte inte mycket.
”Skärp dig, sluttramsat!” sa jag bestämt och kastade lite vatten på spegeln. Jag ville prata med Milla, hon hetsade inte upp sig i onödan. Men min mobil låg kvar i mitt rum, och jag ville inte väcka mamma genom att prata i den vanliga telefonen som stod utanför hennes sovrum. Jag drog snabbt på mig gårdagens kläder som jag lagt ovanpå tvättkorgen, de fick duga en dag till. Strumpor kunde jag inte hitta, så jag letade igenom lådan med tjocka sockor i hallen. Sedan sprang jag snabbt iväg medan jag krängde på mig jackan i farten. Utan att kasta en enda blick mot mitt rum rusade jag mot morgonpigga Millas hus. Jag var nästan säker på att hon skulle vara vaken när jag kom.
”Är du säker på att du var helt vaken då?” undrade Milla. Hon visste att jag hade en tendens att gå i sömnen ibland när jag var stressad.
”Du kanske drömde, och sen gick du in på toan och när du vaknade där trodde du att det var på riktigt.” Jag skakade på huvudet.
”Hur skulle jag kunna låsa dörren i sömnen?”
”Just det.” sa Milla fundersamt och tänkte på det läskigt krångliga låset på vår toalett. Det var inte så sällan någon inte kunde stänga dörren eller låste in sig. Det var nästan ett mirakel att det hade gått så smidigt i morse. Jag tryckte handflatorna mot ögonlocken och lutade mig framåt.
”Den där tjejen börjar verkligen gå mig på nerverna.” sa jag i ett försök att inte låta hysterisk eller vettskrämd. Ännu en våg av fasa och obehag hade precis sköljt över mig, och jag mådde riktigt illa.
Milla lade en hand på min axel.
Sandra flämtade till bredvid mig. Med höjda ögonbryn kastade jag en blick på henne, för jag var nästan säker på att det var vad-han-nu-hette i 9B. Jag förväntade mig att se Sandra dra ner tröjan lite så urringningen blev ännu djupare och försöka le lite lagom sexigt. Istället såg hon bara lamslagen ut. Jag följde förbryllat hennes blick och fick syn på en tjock, svart matta av hår som helt täckte flickans ansikte. Trots att jag aldrig hade lagt märke till henne innan den senaste veckan kände jag omedelbart igen Alya. Hon satt hopkrupen intill väggen på en bänk med sina böcker bredvid sig. Jag ville himla med ögonen och sucka över Sandras överdrivet dramatiska reaktion, men jag var förstelnad. Raseri välde upp inom mig, jag ville klippa till henne för allt hon hade gjort. Vem trodde hon att hon var? Varför skulle hon få lov att nästan skrämma ihjäl mig bara för att hon var deprimerad och smågalen?
Milla knuffade bestämt in mig i en kort korridor som bara ledde till toaletterna. Jag försökte kämpa emot, men bara halvhjärtat. Milla var både längre och starkare än mig, så det skulle inte varit till någon nytta. Hon lade sina händer på mina axlar och såg på mig. Jag blängde tillbaka på hennes lugna, allvarliga ögon. Hennes mörka hy fick en läskig nyans i det konstiga lampskenet.
”Lugna ner dig. Bry dig inte om henne, bara gå, ok?” sa hon bestämt. Jag suckade, för jag visste att hon menade att jag aldrig hade ”diskuterat” med en person jag var arg på och sedan kunnat stå för det jag sagt. Jag började gå så snart Milla släppte mig, och med en kraftansträngning lyckades jag passera Alya utan att ge henne så mycket som ett ögonkast.
Alla som vill at jag ska mejla får kommentera, för jag orkar inte leta upp alla som skrivit det i föregående delar. Bara ett "..." räcker i så fall, så jag slipper bläddra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NadaZero93 - 7 jan 09 - 18:48 | | jättebra=) bästa delen hittils tycker jag, vill att du fortsätter mejla =) | nermimmi - 3 jan 09 - 15:51- Betyg:  | | mejla mig =D | | lovemenot - 3 jan 09 - 12:29- Betyg: | | MEJLA NÄÄÄSTAA :D <3 JAG ÄLSKAR DEN HÄÄR <3 | | Karros - 2 jan 09 - 20:05- Betyg: | Åh vad bra!:D
Mejla nästa! | | Madvis - 2 jan 09 - 18:26 | Hm... Jag börjar undra om det verkligen är Alya...
Men nåja :) Jättespännande del, gillar hur hon ritade grejer på fönstret; dramatiskt.
Mejla gärna :) Längtar till nästa del! | | ofin - 2 jan 09 - 14:21 | | mejla nästa del<3 | | Hundiz - 2 jan 09 - 13:55 | | :) | | - 2 jan 09 - 04:21 | mejla :D
aja, jätte bra<3 | | oxie_tjejen - 1 jan 09 - 23:33 | | det var jätte bra maila nästa del | | Bolliz - 1 jan 09 - 22:48- Betyg: | | Jätte bra!:D | | vissenros - 1 jan 09 - 22:13- Betyg: | jätte spännande !!!!! :D
nu vet jag inte vad som kommer att hända i nästa del :(
så det blir extra spännande :P | | unlook - 1 jan 09 - 21:48- Betyg: | | maila gärna nästa del! |
|
|
|
