En dag gick jag längs med stranden tillsammans med Gud.
På himmlen trädde bilder ur mitt liv fram och jag såg på varje bild
två par fotspår i sanden. Ett par var mina och de andra paret var Guds.
När de sista bilderna syntes på himelen såg jag endast ett
par fotspår, så jag frågade Gud:
Gud! Du sa att du skulle fälja med mig och gå med mig hela
vägen, men nu ser jag endast ett par fotspår i sanden.
Varför lämnade du mig när jag behövde dig som mest Gud?
Gud svarade:
Mitt barn. Mitt kära underbara barn. Jag älskar dig och
skulle aldrig lämna dig.
Under dom svåra tiderna och prövningarna i ditt liv, då du endast ser ett
par fotspår i sanden. Då bar jag dig!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) |
Zarathryn - 2 okt 05 - 22:16- Betyg:  |
| Åh vilken fin berättelse. Sånnahär saker gillar jag! ^^ tack. |
braa_diana - 23 aug 05 - 22:14- Betyg:  |
Den e så otrolit fiin.. å sann.. de e ju exakt så det är..
Gud bär oss när vi har det tungt och svårt! FIINT!:) |
| elina - 31 jul 05 - 00:01- Betyg: |
asså, jag älskar den berättelsen.
jag kan höra den hur många gånger som helst=P |
