Klassresan * 3 * |
Tidigt nästa morgon samlades klassen,
redo för att ge sej av. Birgit gnällde
genast på Kattis och Maria som var
klädda i vitt och dessutom bar högklackade
sandaler. Men Linda försökte strunta i dom.
Solen sken snällt och lovade en fin dag.
Alla lade sin packning i sina kanoter
och började paddla till andra sidan sjön
där dom slog upp sina tält.
Eftersom Linda hade glömt sitt tält
så fick hon sova med Emil.
Medans dom slog upp tältet så sa Emil
- Du är hemlig du.
- Är jag? Frågade Linda dumt.
- Ja, du har blivit tyst på nåt sätt.
- Har jag? Egentligen visste Linda att
det var sant. Sedan Kattis svek hade hon
slutit sig som en mussla. Ingen kom henne nära.
- Jag tycker det är okej. Bara de att jag saknar
gammla Linda. Log Emil och kastade en blick mot Linda
och sen sprang han till dom andra killarna.
Just då kom Kattis och Maria fram till Linda med
sina handdukar.
- Får vi sola här? Frågade Kattis.
Eftersom de redan hade hunnit lägga sig ner
så var det en onödig fråga tyckte Linda.
- Gud, att du fick paddla med Emil alltså, sa Kattis.
- Men det är väl bara för att du inte har
några kompisar! Emil är bara snäll.
Fyllde Maria i.
- Va? Marias replik var som en knytnäve i
Lindas mage.
- Jag menar inte så. Asså han har ju inte
så mycket val nu när ni sitter i samma kanot,
Eller, alltså..
- Han är ju snäll alltså, nickade Kattis med
ett försök att rädda situationen.
Linda kände hur självförtroendet föll.
Hon lade sig på mage och blundade hårt.
Inte börja gråta nu, tänkte hon.
|
|
|
|
