Udda & Utsatt [del.77] |
Jag VET att den här delen inte blev så bra, men nu är det faktiskt som det är ...
Hoppas att jag blir mer nöjd med nästa del ...
// Polly
Udda & Utsatt [del.77]
(Oliver)
Oliver och William hade stått och väntat på att personen som hade hört deras hemliga samtal på killtoaletten, skulle komma ut därifrån, och de hade väntat i hela 10 minuter.
De hade gömt sig bakom en vägg, så att personen inte skulle se de direkt när han kom ut, men nu började William bli otålig.
- Oliver ... sa han försiktigt. Vi borde nog gå nu, vi är redan försenade till matten ...
Oliver suckade.
- Vi kan inte gå Wille, sa han sammanbitet. Det här är mycket viktigare än den där jävla lektionen ...
- Jo, men alltså ... sa Wille tveksamt. Tänk om personen inte kommer ut, vi kanske måste stå här i evigheter ...
- Då får vi väl göra det då, sa Oliver nonchalant. Fattar du inte, Wille ??
Vi måste ju få reda på vem som hörde oss, för vi sa ju en hel del ... känsliga saker därinne, tänk om personen sprider ut de i hela skolan ...
Skulle du tycka det var roligt ??
- Nej ... sa William. Inte precis ...
Oliver stack ännu en gång fram huvudet, för att kolla om någon hade gått ut från killtoaletten utan att han hade hört det, men det fanns ingen där ...
- Helvete också ... mumlade han. Han bara måste få reda på vem det var, för annars skulle hans liv bli ännu mer förstört än det redan var ...
Hur kunde han ha varit så klantig, att han inte kollade först ifall det fanns någon annan inne på killtoaletten, men han hade väl varit så ledsen då, att han inte hade tänkt på det ...
Nu hade han iallafall lugnat ner sig så pass att han kunde vistas i skolkorridorerna igen, utan att gråta, men även om det inte syntes på honom att han fortfarande var ledsen, så var han det inombords ...
Plötsligt öppnades entrédörren till skolan, och Oliver och William vände automatiskt sina blickar ditåt, för att se vem som kom in.
Det var Jack.
Och som vanligt så var han trendigt klädd i sina märkeskläder.
Idag hade han på sig sin svarta jacka från Quiksilver, sina nyinköpta Reebokskor, sina mörkblåa Quiksilverbyxor, och en svart huvtröja med "Vans" tryck på, som Oliver inte hade sett honom ha på sig i skolan tidigare ...
- Fort, se normal ut, viskade han till William, och båda två lutade sig nonchalant mot väggen som fanns bakom de, och stirrade sen rakt fram, med oberörda miner.
Jack, som förövrigt inte såg speciellt glad ut, stannade till när han såg Oliver och William.
- Hej, sa han, och gav de en misstänksam blick. Vad håller ni på med ... ??
- Hehe, åh hej, Jack ... sa Oliver, med en jag-visste-inte-att-du-kom blick, och William nickade lite åt Jack.
Ehm, vi väntar bara på en ... fortsatte Oliver. Själv då, varför är du så sen ??
Jack såg en aning fundersam ut, innan han sa:
- Ingen speciell anledning ... Men vi ses väl sen antar jag ??
- Visst, sa Oliver snabbt, och Jack försökte sig på ett litet leende, innan han gick upp för trappan till första våningen, och försvann ur synhåll.
Oliver andades ut, och gjorde en gest åt William, innan han lutade sig fram en aning, för att se ifall den idiotiska personen hade kommit ut från killtoaletten än, men det fanns fortfarande ingen därutanför.
- Men vafan, jävla cp-helvete !! utbrast Oliver irriterat.
- Lugna ner dig, sa William, och drog tillbaka honom igen. Han måste väl ändå ge upp snart ...
Förresten, undrar du inte varför Jack kom försent ?? Han som alltid brukar vara så ordentlig och perfekt ...
Oliver fnös.
- Han försov väl sig för en gångs skull, sa han föraktfullt. Men så belåten som han verkar vara över sig själv, så vågade han väl inte erkänna det ...
- Det har du nog rätt i, sa William. Men det hindrade honom inte från att dra på sig sina märkeskläder, och fixa till håret ...
- Nej, jag vet ... mumlade Oliver. Han tror verkligen att han är nåt med sina dyrbara kläder ...
Han tystnade plötsligt, då han hörde en dörr öppnas, och han stötte till William lite lätt.
- Det kommer från killtoaletterna, viskade han. Nu får vi äntligen se vem den där fegisen som inte vågade komma ut är ...
Han stack fram huvudet, och var nära att svimma av förödmjukelse. Det var Aaron ...
(Jack)
Trots att Jack tyckte att Oliver och William betedde sig konstigt, där de stod lutade mot väggen, så fortsatte han bort till sitt skåp, för att hämta sin mattebok.
Han hade inte försovit sig idag, det var bara det att hans mamma hade fått ett telefonsamtal från hans pappa den här morgonen, och han hade berättat att hade fått tjänsten som advokat i samma stad som de, så idag skulle han flytta tillbaka till de.
Han skulle vara där redan när Jack slutade skolan, och eftersom Jacks mamma ännu inte hade berättat för honom om våldtäkten som Jack var misstänkt för, så kunde Jack inte låta bli att han var både spänd och nervös.
Tänk om hans pappa skulle tro på Denise istället för honom ??
Allt det här med Denises falska anklagelse, var så förnedrande, pinsamt, och jobbigt ...
Tänk om hon bestämde sig för att polisanmäla Jack ?? Det skulle ju verkligen inte vara bra ...
Nej, det här med den påhittade våldtäkten var verkligen det värsta och det vidrigaste någonsin, som någon hade utsatt Jack för. Det var tillochmed värre än det som hade hänt i Göteborg, då några av Jacks såkallade klasskompisar, hade utnyttjat honom, och tagit ut flera tusen från hans bankkonto ...
Jacks mamma hade ringt till skolan, och berättat varför Jack var sen, så att han inte skulle behöva förklara sig i klassrummet, så Jack letade reda på rätt klassrum där de skulle ha matte, knackade på dörren, och gick in.
- Hej Jack, sa matteläraren vänligt. Din mamma ringde och berättade varför du är sen, så du kan gå och sätta dig nu ...
- Okej, sa Jack, och gick och satte sig på den enda lediga platsen som fanns i klassrummet, den längst bak.
Han kunde märka att flera av hans klasskompisar gav hans nya tröja avundsjuka blickar, och flera av de började viska med varandra när de fick syn på den.
Jack ignorerade de.
Han använde inte märkeskläder för att väcka uppmärksamhet, det fick han tillräckligt ändå. Han använde märkeskläder för att han tyckte att de var snygga, och det var ju en helt annan sak ...
(Oliver)
Aaron hade upptäckt Oliver och William, och han backade tveksamt några steg bakåt vid åsynen av de.
Han såg ganska rädd och nervös ut ...
- Det kunde man ju ge sig fan på att det var den där idioten, sa Oliver sammanbitet till William, och försökte förtvivlat att komma ihåg varenda liten detalj av samtalet som han och William hade haft på killtoaletten.
Hur många pinsamma sanningar hade Aaron fått höra egentligen ??
- Kom igen, fortsatte Oliver, och gav William en snabb blick. Vi tar honom ...
William skyndade efter Oliver bort till killtoaletterna, och Aaron backade så långt bak, att han stötte emot väggen bakom sig.
- Alltså jag ... försökte han. Det var inte meningen att ...
- Haha, säkert !! sa Oliver hånfullt. Du ska få igen för att du tjuvlyssnade, din idiot !!
- Men ... men vad skulle jag gjort då ?? stammade Aaron. Jag kunde ju inte undgå att höra er ...
Oliver fnös.
- Hör du hur han försöker skylla ifrån sig, Wille ?? sa han, och slet tag i Aarons tröja.
Aaron gjorde inte motstånd när han släpade ner honom till det trånga källarutrymmet en trappa ner, och gav honom en hård knuff, så att han föll i golvet.
Han slog i sitt brutna ben en aning, och grimaserade av smärta, samtidigt som han drog sig bakåt, bort från Oliver.
- Wille, kolla om det kommer någon, sa Oliver oberört, och William flyttade några steg bakåt, så att han skulle ha uppsikt över ifall det dök upp någon i korridoren.
- Erkänn att du njuter nu, Aaron, sa Oliver, och vände blicken till honom igen. Du ser såklart fram emot att få berätta för alla om vad du hörde mig och Wille snacka om på toaletten ...
- N ... nn ... ej ... fick Aaron fram. Jag ... jag ... ska inte ... säga det till ... nån ...
- Gör du det, så slår jag ihjäl dig, sa Oliver lugnt. Du har inte hört någonting, fattar du det ??
Aaron nickade snabbt.
- Här får du för att din idiotbrorsa slog mig, fortsatte Oliver, och sparkade Aaron hårt över revbenen.
Aaron stönade av smärta, men gjorde ingen ansats till att resa sig.
- Hur fick du reda på att min farsa har begått självmord ?? utbrast Oliver hotfullt. Det var såklart Markus som berättade det för dig, eller hur ??
Aaron såg en aning tveksam ut, men nickade sen långsamt, och Oliver kände hur han ilsknade till inombords.
Hur kunde Markus göra någonting så idiotiskt ?? Oliver hade ju trott att han kunde bevara hans hemligheter, precis som William, men istället så gick han och skvallarade för Aaron, Oliver trodde ju att han kunde lita på Markus, men det fanns det visst ingen risk till ...
Oliver hindrade sina tårar, som var påväg att välla fram igen, och skyndade sig istället att förolämpa Aaron.
- Varför vågar du inte duscha på idrotten ?? sa han hånfullt. Beror det kanske på att du har skolans minsta kuk ??
Berättar jag det för tjejerna, så kommer aldrig nån att vilja knulla med dig, ditt fula, äckliga missfoster !!
William småskrattade lite, och Oliver stämde in i skrattet, samtidigt som han njöt av att se svaga lilla Aaron ligga och gråta på golvet, alldeles framför fötterna på honom.
Trots att Aaron nyss hade fått reda på en massa saker om Oliver, så kunde Oliver fortfarande trakassera honom, och det kändes otroligt skönt ...
(Aaron)
"Fula, äckliga missfoster !!"
Aaron kunde inte låta bli att han hade börjat gråta igen.
Oliver hade gjort så att han blev påmind om mobbingen på hans förra skola, och han hade dessutom gjort honom oerhört ledsen. Även ifall han själv också tyckte att han var ful och äcklig, så tog han alltid åt sig när någon kallade honom det, han hatade att ha så dåligt självförtroende !!
- Kom, sa Oliver till William. Aaron får fortsätta gråta ensam ...
Aaron såg efter de då de försvann, och låg kvar på det kalla källargolvet en stund till, samtidigt som tårarna rann ner för hans kinder. Efter en stund, så sträckte han sig efter sina kryckor, som låg slängda på golvet, och kom vacklande på fötter. Han hade lite ont i sitt ben, men struntade i det, och började istället gå mot skolans utgång.
Han struntade i att han inte hade sin jacka med sig, för han tänkte inte stanna kvar i det här skolhelvetet en sekund till ...
Sin mattebok slängde han i närmaste papperskorg, och sen skyndade han sig ut.
Det stod ett gäng på fyra killar ute vid trappan, men Aaron ignorerade de, och fortsatte hemåt. Han kunde se i ögonvrån att de gav honom undrande blickar, och en av de gick fram till honom med snabba steg.
Aaron trodde att han skulle dö, det var Oskar !!
Söta underbara Oskar, kamratstödjaren från 7C ...
- Hallå, du där ... sa Oskar till Aaron, och Aaron såg generat på honom.
- Ehm ... vad är det ... ?? fick han fram, trots att han var alldeles gråtfärdig.
- Hur är det ?? undrade Oskar, och såg undrande på honom. Du ser lite ...
- Det ... är okej, ljög Aaron, men tänkte: "Nej, det är inte okej, mina idiotiska mobbare har varit på mig igen !!
Samtidigt tyckte han att det kändes oerhört skönt att någon, som inte ens visste namnet på honom, hade brytt sig tillräckligt mycket, att han frågade hur det var med honom ...
- Okej ... sa Oskar tveksamt, och betraktade Aaron uppifrån och ner. Aaron skruvade besvärat på sig. Förmodligen så var det hans kläder som han kollade på ...
- Men om du vill, så kan du berätta för mig, fortsatte Oskar. Jag vet att vi inte känner varann, men ... jag är kamratstödjare, så jag bryr mig ...
Jag heter Oskar.
- Jo, jag ... vet ... snyftade Aaron. Markus berättade det för mig ...
Oskar rynkade pannan.
- "Markus ??" upprepade han. Känner du honom ??
Aaron nickade sakta.
- Visst, ja, sa Oskar efter en stund. Jag såg ju er häromdagen, går ni i samma klass eller ??
Aaron nickade igen, för han var inte så säker på att han kunde få fram några ord p.ga gråten, som han höll på att kvävas av. Han vände bort huvudet från Oskar lite, och tog några djupa andetag för att lugna ner sig, innan han vände sig mot honom igen.
- Kul, sa Oskar. Vi har träffats en del när kamratstödjarna har möten och så, men vad heter du då ??
- A ... aron ... sa Aaron tyst, samtidigt som han stirrade ner i asfalten. Han kunde inte möta Oskars blick, för han hade ju så underbara, chokladbruna ögon ...
- Fint namn, sa Oskar vänligt. Men vi kanske ses någon gång då ... Han log lite åt Aaron, och Aaron kunde inte låta bli att le tillbaka.
- Oskar, kommer du eller ?? ropade en av killarna från trappan, och Oskar vände sig åt deras håll.
- Jaja, sa han halvhögt, och gav Aaron en snabb blick.
- Hej då, sa han.
- H .. hej då ... sa Aaron, och Oskar gav honom ett sista leende, innan han vände, och gick tillbaka till de andra killarna vid trappan.
Aaron såg längtansfullt efter honom. Han var verkligen så snäll som han såg ut också, och dessutom så hade han fått honom på lite bättre humör ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | Harrypotterlover - 20 feb 09 - 10:32- Betyg:  | Detta skulle vara en bra film (som någon skrev här nere) om jag blir regisör någongång i framtiden så kommer jag att göra denna på film! Skit bra :D
Sitter och funderar på hur detta ska sluta nu. Allt händer huller om buller och allt går både fel och rätt. Man kan se att Oliver och William är avundsjuka på Jack. På låååånga vägar!
Bra del som alltid, törstar efter mera!
//Sara | | RedOceania - 22 jan 09 - 00:31 | | Håller med "Monreflections" till 100% To be honest. | | Dalvana - 8 jan 09 - 18:53- Betyg: | | Den är sååååå himla bra. Jag håller med alla andra, och Oskar verkar vara hur underbar som helst. Kanske får vi se mer av honom .... och Aaron? Vilda gissningar, men jaja .. MERA 8) | | sandruskapuska - 7 jan 09 - 04:08- Betyg: | | naaaaw, oskar e min nya hjälte^^ <3 | | Toker - 3 jan 09 - 15:07 | alltså jag har verkligen fastnat i denna novell :)
mailmailmail (y) | RedOceania - 2 jan 09 - 00:45- Betyg:  | "Förresten, undrar du inte varför Jack kom försent ?? Han som alltid brukar vara så ordentlig och perfekt ..."
Det märks att både Oliver och William är i behov av samtalsämnen och att de verkligen jagar efter problem hos andra människor så att de kan känna sej bättre med sej själva...
Oliver tar "kontrollen" igen och försöker manipulera Aaron, dessutom funkar det för Aaron tar verkligen illa upp. Egentligen tror jag inte att det skulle gå så lätt till för Oliver, när han hade blivit "hotad" av Aaron. Alltså Aaron trampade på en öm tå på Oliver så Oliver borde ha blivit mer sårbar eftersom Aaron hade fått reda på att han inte var den han spelade...
Delen var okej, men egentligen hoppades jag att den skulle fortsätta i samma "bana" som den förra gick in på. Men, men...
/T | | manx_ - 1 jan 09 - 19:05- Betyg: | omg den här novellen är serri bäst! , men jag skulle kunna slå nér Oliver oc william just nu ! :/ ,
Men mejla när nästa kommer ! :D , | | Melowa - 31 dec 08 - 20:59- Betyg: | | Oskar vara min nyaaaaaaaa fina hjälte ^^, | | PlEaSeKiLlMe - 31 dec 08 - 15:36 | | IIIII vad den är bra1!!!!!! | | Justmyfault - 31 dec 08 - 14:43- Betyg: | | Jättebra :) | | vissenros - 31 dec 08 - 14:16 | Denna delen var ändå bra :) Nu kanske Aron får en vän til :)
Längtar till nästa del, hoppas att den kommer snart! | | Ciissii - 31 dec 08 - 13:20 | Jätte bra :D Fyfan .. hatar oliver :s
fortsätt! | | MirreMille - 31 dec 08 - 12:28- Betyg: | JätteBra :D
Mejla Nästa?? |
|
|
|
