Älska hatet [del 2] |
Jag, Sandra och Milla satt utspridda på sängen och golvet i mitt rum. Eftersom det var lördag och mamma skulle jobba halva natten skulle de sova över och hålla mig sällskap. Naturligtvis hade jag inte berättat om hotbrevet för mamma, hon var stressad så det räckte redan. Men hon var ju inte blind, utan såg hur skakad jag hade varit på morgonen. Hennes förklaring var att jag inte gillade att vara ensam när det var mörkt ute. Inte för att jag klagade, men jag hade varit nära att skratta när hon berättade det.
”Hur är det med Vince då?” frågade Sandra, och hon gjorde bara ett halvhjärtat försök att dölja sarkasmen i rösten.
”Han är urgullig sa jag med eftertryck. Men sen tvekade jag, och kom ihåg när vi stött på ett par av hans kompisar.
”Eller, ja, när vi är ensamma asså. För när vi träffade några han kände så... Ja, jag hade den här tröjan” jag gjorde en gest mot den väldigt urringade toppen ”och så frågade de vem jag var. Han svarade att jag var hans tjej, och så kollade han på mig, och lät blicken svepa liksom. Men han fastnade sådär överdrivet demonstrativt vid urringningen, ni vet. Och de bara kollade roat på varandra.”
Sandra och Milla kollade på mig med vidöppna ögon. Innan de han säga ”och du låter honom göra så” fortsatte jag själv.
”Men annars är han snäll och så, han vill väl bara...” det var meningslöst. Jag skakade lätt på huvudet och bytte snabbt samtalsämne.
”jag fick det här brevet. Vince tror att det kanske är hans ex, hon är lite tokig verkar det som. Eller, ja, en helt sjuk stalker, egentligen.” det fungerar, lite för bra till och med. Sandra skriker rakt ut när hon läser, och Milla ser spyfärdig ut.
”Men det är säkert inget.”
”Det är visst något. Herregud, hur kan du säga så?!” halvskriker Sandra. Milla är för en gångs skull nästan lika hysterisk.
”Det är ju skitläskigt, det ser ut som blod! Det är det va? Vem det nu är menar väl allvar, annars skulle hon, eller han, inte gjort det så noggrant. Jag bara nickar, jag orkar inte med den här diskussionen igen.
”Sa han vad tjejen hette?” Jag skakar på huvudet.
”Nej, men var det inte hon där tjejen i 8D, hon korta, svarthåriga han var ihop med senast?”
Milla far på benen och börjar leta efter årets skolkatalog. Snart drar hon fram den under en hög med böcker. Vi börjar bläddra och leta.
”Där! Alya heter hon ju! Det hade jag glömt bort.” flickan sitter i mitten på nedre raden. Hennes leende ser påklistrat och ansträngt ut. Men hon ser inte ut att vara en person som skickar hotbrev till folk. Det är ju inte så att jag vet hur en sådan person skulle se ut, men Alya ser ut som en helt vanlig tjej.
Milla fick nästan dra mig in i skolan. Jag ville verkligen inte se Alya, inte sätta ett levande ansikte på mardrömmen.
”Men om det är någon som ska hålla sig undan, så är det väl hon?” suckade Sandra uttråkat. Jag tog ett djupt andetag. Jag tänkte inte vara svag och smita så snart det blev lite jobbigt. Luften i skolan kändes tung att andas, som sirap snarare än syre och koldioxid. Jag lät blicken löpa längst med ett långt spår i golvet, det såg ut som intorkad läst och löpte nästan ända fram till klassens skåprad.
”Hej, baby!” sa Vincent när han plötsligt dök upp bakom mig. Han la bestämt armen om min midja. Jag såg att Milla och Sandra utbytte ogillande blickar. Egentligen gillade jag inte heller när han gjorde så, lite överdrivet för att visa att han bestämde, och hade ”äganderätt”. Men jag ville inte visa det för mina vänner, det skulle bli så konstigt när jag hade sagt att det var så bra. Så jag log lite mot honom och protesterade inte.
”Nu går vi in, hej då!” sa jag så fort klockan närmade sig åtta. Lättad studsade jag upp från bänken han dragit mig ner på och samlade ihop SO-böckerna. På vägen till salen verkade Sandra vara på väg att säga något riktigt hemskt flera gånger, men så fort jag såg det irriterade glimmandet i hennes ögon som alltid dök upp i samband med Vincent försökte jag se så oskyldig ut som möjligt, eller vända mig till Milla. Frågan var om jag verkligen skulle kunna försvara Vincent, för jag var själv ganska trött på honom. Det borde jag väl inte vara, inte redan? men han var ganska irriterande ibland, eller ja, alltid nästan. Förutom när vi var helt ensamma, då var det som om han var någon helt annan. Eller kanske sig själv. Jag slog bort tanken för att kunna koncentrera mig på lektionen.
När jag kom hem från skolan låg det ett kuvert i brevlådan, med mitt namn slarvigt skrivet på. Min mage vände sig och det kändes som om kroppen var fylld av små maskar som vred sig i oro. Jag var nästan säker på vad det var, men otroligt nog så öppnade jag det ändå. Två papper föll ut. Det ena var en suddig bild på en sönderskuren hand, och det andra såg tomt ut. Jag vände på det, och bilden fick mig att flämta till ofrivilligt. Det var fullt av små, brun-röda linjer och fläckar som tillsammans bildade en hand. Under till stod det, också i blod; ”jag försöker tömma mitt hjärta på känslor, och enda sättet verkar vara att tömma det på blod”. Jag blundade länge, som om jag ville somna och vakna upp någon annan stans. Tjejen var verkligen sjuk, och dessutom självmordsbenägen. På något sätt kände jag mig skyldig. Jag hade nog alltid varit för känslig och snabb att ta på mig skulden. Men jag kunde verkligen inte skaka av mig känslan av att det var mitt fel om hon tog självmord. Det var riktigt läskigt, jag hade aldrig behövt ta itu med sådant här förut. Även om jag inte räknade med att det här var det sista brevet jag skulle få hoppade jag att hon hade slut på nya, sjuka idéer.
Jag lyckades klara mig genom hela skolveckan utan att se Alya mer än en gång, på väldigt långt avstånd. Spänningen höll på att knäcka mig helt, jag var som en gummisnodd utdragen till bristningsgränsen. När som helst kunde jag skaka till och flyga i luften helt. Utmattad gick jag och lade mig på fredagskvällen.
Förlåt, jag blev verkligen inte nöjd med den här, men på något sätt måste jag ju binda ihop händelserna i historien. Jag lovar att försöka göra nästa del bättre, det känns som om jag mest uprepade första delen i den här...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NadaZero93 - 7 jan 09 - 18:45 | | tkr att den var bra=) man tänker inte på att den kanske är "meningslös" i sammanhange. | - 1 jan 09 - 19:59- Betyg:  | jag gillar den :D
mejla!! | | vissenros - 31 dec 08 - 15:53 | Den var jättebra :)
Jag tror jag vet vad som kommer att hända i nästa del,:P eftersom att du sagt det XD
Hoppas att du inte ändrar dig... för det kommer att bli väldigt bra om det bli som du sagt ;D | | lovemenot - 30 dec 08 - 18:04- Betyg: | | ÅÅÅÅÅHMUUUYGAAD, meer ;o mejla nästa, du borde värkligen vara nöjd med den här ffs!! Me (L) It | | unlook - 29 dec 08 - 21:44- Betyg: | Du borde vara nöjd med denna!
Helt underbar :]
Maila nästa? | | Madvis - 29 dec 08 - 21:03 | Jag tyckte den blev bra ändå :)
Åh, det börjar bli spännande (tycker jag), längtar till nästa del! (mejla? <3) | | Matildaaaz - 29 dec 08 - 20:37- Betyg: | | Den var jättebra, en riktigt rysare .. men bra ;) | | Bolliz - 29 dec 08 - 19:58- Betyg: | | Jätte bra mejla nästa!? (A) | | XblackX - 29 dec 08 - 19:14- Betyg: | | jätte bra mejla nästa. |
|
|
|
