Obesvarad Kärlek |
Han sitter på tunnelbanan på väg in till stan igen. Han ska möta upp resten av kompisgänget vid Plattan och sen ska de dra runt där omkring tills det blir dags att röra sig hemåt.
”Nästa Östermalmstorg. Byte till tunnelbana mot Ropsten.” säger rösten i högtalarna och dörrarna öppnas under oväsen.
Bara en station kvar tänker han.
Bara en station tills jag får se henne igen.
Väl framme på Plattan ser han snabbt sina vänner och gör dom sällskap. De hälsar på varandra som hastigast och börjar sedan röra sig mot Kungsträdgården. Hans blick ligger som låst på henne hela vägen dit. Hon är runt 170cm lång, har halvlångt svart hår med en röd slinga i luggen och är precis som resten av gänget alternativ till utseendet.
Jag har tänkt på henne hela veckan, varje dag i skolan och varje dag hemma. Hon är precis den tjejen jag alltid drömt om.
De kommer fram till Kungsan och slår sig när på en gräsplätt med utsikt mot Riddarfjärden. Han sätter sig bredvid henne och hon ler mot honom precis när han sätter sig ner.
Hennes leende är som solen för mig. Lyser upp varje dag och ger mig en varm känsla i hela kroppen.
Några springer iväg för att köpa glass och de andra börjar småprata om vad de ska göra samma kväll. Snacket går mest om att alla ska hem och ta det lugnt.
”Kan inte ni hänga med hem till mig och ha filmkväll?” frågar han hastigt till några av dem, däribland ”hon”.
”Jag vet inte... Morsan skulle nog inte gilla att jag slaggade hemma hos nån hon inte träffat.” svarar hon osäkert med en underton av besvikelse.
”Okej. Men kan väl säga att du sover hos Agnes eller nån?” försöker han smått desperat.
”Asså, nej det går typ inte. Förra gången jag gjorde så fick jag utegångsförbud.”
|
|
|
|
