Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Välkommen till helvetet [del 2]

Denna del är gjord av Dimmalimm, hoppas ni gillar den och glöm inte att kommentera ;D



”Vem är Molly?” frågade jag med darrig röst. Mannen, eller kanske snarare varelsen, såg ut att rynka pannan.
Du är väl Molly?” sa han frågande.
”Nej, jag heter Linn.” Han såg lite förvirrad ut, och kanske irriterad över att den skrämmande effekten av hans entré hade dämpats en aning, men återhämtade sig snabbt.
”Jaja, Linn, du är också välkommen. Som jag sa, detta är helvetet. Eller, tja, det var helvetet. Det har slocknat kan man säga.” Jag nickade, det verkade inte direkt brinna. Inte heller såg det ut att finnas några direkta avgränsningar, jag hade trott att man var fånge i helvetet när man väl kom dit. Det såg ut som om man bara kunde promenera härifrån, två ynka personer kunde knappast stoppa alla som hamnade här.
”Hur fan håller ni folk fångna här?” undrade jag, överraskad av mitt plötsliga mod. Den högresta mannen suckade tungt.
”Det är problemet. Jag har alltid förlitat mig på kedjor och murar av eld. Nu när elden slocknat, så... ja, du förstår själv. Alla de andar, som du kanske skulle kalla dem, som förtjänat att hamna här, kan löpa fria i världen nu. Och jag skulle vara tacksam om du inte ville använda mitt namn som ett fult ord, snälla?” Jag ryggade tillbaks vid ”mitt namn”, men ryckte sedan på axlarna, som om jag inte brydde mig. Jag såg mig omkring i det svartbrända landskapet, allt verkade vara aska och damm.
”Hur har du lyckats hålla elden vid liv så länge då?” frågade jag med en gest mot den svartbrända marken. Djävulen, som jag gissade att han var, skrattade torrt.
”Kärlek brinner bra. Hat brinner ännu bättre. Det är fångarnas känslor jag låter brinna, deras eget hat håller dem instängda. Men så en dag kom hon, helt känslolös och kall som is. Ingen eld kan brinna på ren is, det måste till och med du veta, lilla flicka.” Jag fnös när han kallade mig ”liten flicka”, men bestämde mig för att ignorera det.
”Sen då? Och vad i hel... himmelen har jag med det här att göra?” Fan rynkade på näsan, det var tydligen ingen förbättring.
”Du förstår nog själv. Som om hennes egen frihet inte var nog, gick hon från man till kvinna och släckte kedjorna med en enda blick. Du är här för att du är en helt vanlig människa. Jag och Psyche är ju trots allt inte mänskliga.”
”Psyche?” sa jag sarkastiskt. Han log lite.
”Ja, jag har skapat henne själv. Hennes namn är grekiska, det betyder ”själen”. Vilket är väldigt ironiskt, med tanke på att hon egentligen är helt själlös. Tänka kan hon, men hon vet bara det hon har lärt sig, egna tankar och tycken finns inte i henne. Hon är väldigt användbar vid sådana här tilfällen, men inte mycket till sällskap.” Jag rös till lite, jag kunde inte vänja mig vid hennes pärlvita, tomma ögon.
”Så vad ska jag göra? Hänga med och fånga hjärtlösa typer som släcker helvetet?” sa jag med så ironisk röst jag kunde.
”Precis. Du är den enda av oss som kan känna något, så du vet när vi har hittat rätt person. Jag kan inte se hur kall hon är, och utseende är lätt att ändra på. Jag måste fixa lite saker här, du och Psyche kan väl ge er av så länge?” Det var inte en fråga. Den bleka kvinnan intill mig nickade, och drog mig med sig mot en stor sten. Jag hade glömt att hennes hud inte var så kall som den såg ut, och blev förvånad när hon rörde lätt vid min arm. Hon lyfte upp mig på stenen och klev själv smidigt upp bredvid mig. Jag gillade inte alls tanken på att leta efter en kvinna mäktig nog att släcka helvetets eldar med en själlös kvinna med ögon som var så läskiga som hennes. Jag skulle till och med föredragit fan själv. Jag log åt mitt eget fåniga uttryck när jag tänkte på den märkliga gubben bakom mig, som verkade lite insnöad på dramatiska tal. Han var bra mycket trevligare än Psyche.
”Vad var allt det där snacket om döden innan då?” undrade jag.
”Du är i helvetet, Linn. Hit kommer bara döda.”
”Oj, det var ju finkänsligt sagt. Du kunde inte svept in det lite till?” muttrade jag ilsket. Att min egen död inte gjorde mig mer upprörd förvånade mig.
”kan jag kalla dig Sy?”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Madvis - 29 dec 08 - 14:15- Betyg:
Haha, Dimmalimm briljerar! Lyckades vända den här novellen till en liten komedi xD Men inte dåligt menat, jag gillar konceptet! Kanske jag ska fortsätta? Hm... Min skrivarsjäl brinner av iver och möjligheter! Men vi får se.
Bra skrivet! Och mejla nästa tack :)
wonkis - 28 dec 08 - 22:35
jag fattade inte dedär me sy.
inte lika bra som den första. men helt okej =)
honheterjenny - 28 dec 08 - 22:10
hah, oj den blev ju inte som jag tänkt mig!
men den var bra iallafall :)
Dimmalimm - 28 dec 08 - 21:40- Betyg:
:D haha
ccooccaaccoollaa - 28 dec 08 - 21:40
Jättebra! Intressant och kul story

Skriven av
vissenros
28 dec 08 - 21:27
(Har blivit läst 124 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord