Forever yours {2 |
- Japp, här kommer del två. ;) Läs och kommentera.
Del två – do you recognize me?
Han var den sista person jag hade tänkt mig skulle kliva in här i klassrummet denna dag. Bredvid Hans, längst fram till klassrummet stod Jesper Samuelsson, min bästa kompis ända tills vi skulle börja skolan och han flyttade iväg.
Det var ingen tvekan om att det var han – hans svarta hår, de isblå ögonen, ansiktet… Han såg ut precis som för nio år sedan, med undantaget att han hade växt en aning och blivit äldre.
”Jaha, klassen, detta är då Jesper Samuelsson” sa Hans och la en hand på Jespers axel. ”Han kommer från Stockholm, och ska börja här. Du hade visst bott här förut sa du va?”
”Jo” sa Jesper. Han hade fortfarande inte sett mig, hans blick hade bara glidit som hastigast över klassen. Nu kollade han ner i golvet.
”Nu ser ni till att vara snälla mot Jesper, och hjälper honom med lektioner och så!” sa Hans och gav oss en sträng blick som alla ignorerade. Jag kunde inte sluta stirra på Jesper. ”Så, vi kan dra alla namn lite snabbt, så att du i alla fall har en aning om vad dina klasskompisar heter” sa Hans. ”Du kan börja” Han pekade på Elin. Hon började, sen blev det Jonathans tur, Petras…
Tillslut, vilket kändes som en evighet, sa Richard sitt namn, och så blev det min tur.
”Lina” sa jag och kollade på Jesper.
Jag vet inte om det var inbillning, men när jag sa mitt namn såg det ut som att han liksom sken upp på något sett. Jag log lite smått. Trots att de andra i klassen fortsatte att säga sina namn kollade Jesper på mig. Han måste ha känt igen mig, tänkte jag och vände bort blicken.
”Jaha, det var alla!” sa Hans när Cilla hade sagt sitt namn. Jesper vände blicken mot Hans. ”Hm, du kan bara ta den här stolen…” Hans drog fram en stol. ”Och sätta dig där vid fönstret, så ska jag möblera om till nästa lektion, så att du också får en plats” Jesper tog emot stolen och satte sig ner vid fönstret som han hade blivit tillsagd. ”Dåså, då fortsätter vi med lektionen… Richard, vad blir…” Han kastade en snabb blick på tavlan. ”Tio gånger trehundrasextioåtta?”
Matte hade aldrig varit Richards starka ämne, så han ryckte på axlarna. Hans suckade.
”Richard, det vet du väl! Sånt lärde ni ju er i sexan för guds skull! Spelar du bara dum nu?”
Jag skrev svaret i blocket och petade diskret Richard i sidan.
”Tretusensexhundraåttio” sa han. Han nickade, och fortsatte med genomgången. Han skrev ’tack’ tillbaka. Jag skrev ’du suger på matte!’. Richard låtsades bli förolämpad, och vände ryggen åt mig. Han började prata med Johannes istället som satt en bänk bakom oss. Själv riktade jag uppmärksamheten mot Jesper som satt vid fönstret och kollade ut. Jag kunde inte släppa att han fortfarande var sig lik. När jag kom hem skulle jag kolla i fotoalbumen.
En stund senare fick vi gå.
Richard och Johannes gick med en gång, brydde sig inte om Jesper. Jag antog att han inte skulle komma att tillhöra den gruppen då. Men när jag såg att alla killar försvann, även tjejerna, började jag bli orolig. Det var som att han inte passade in någonstans, han bara satt kvar där vid fönstret och glodde ut.
Jag och Elin började gå mot dörren. Vi var sist ut, förutom Jesper och Hans då. Jag kastade en blick över axeln. Jesper kollade på mig. Jag vände snabbt bort blicken från honom. Han kanske inte alls kände igen mig?
”Vad tycker du om den nya killen då?” frågade Elin på väg mot skåpen.
”Jo då…”
”Jag tycker att han är skitsnygg! Fattar inte hur Richard och Johannes bara kunde dissa honom sådär” Jag låste upp mitt skåp. Det hade jag faktiskt inte tänkt på, om han var snygg eller inte.
”Jag känner honom” sa jag utan att tänka mig för.
”Va?! Hur då?” Hon smällde igen skåpet och kom fram till mig.
”Eller, alltså, inte nu, men när vi var små…”
”Varför hälsar du inte på honom då?! Jag känner inte igenom honom”
”Han flyttade när han var sex” förklarade jag. Hon slet engelskaböckerna ur handen på mig.
”Gå in och prata med honom nu!” sa hon och log uppmuntrande mot mig. Jag skakade på huvudet och försökte ta tillbaka böckerna.
”Jag känner ju honom inte!”
”Det gjorde du ju nyss!” sa hon och höll upp böckerna på en höjd som gjorde att jag omöjligt kunde nå dom. Hon var så lång, jag var kort.
”Jamen jag sa ju fel…” försökte jag. Hon flinade åt mig.
”In och prata nu!” Jag suckade och blängde på henne.
”Jag tänker inte gå in där när Hans är där!”
”Vänta utanför klassrummet då?” föreslog hon. Jag suckade, men gick dit och ställde mig. Elin gick bort till Johanna och började snacka med henne.
Jag drog nervöst en hand genom mitt bruna hår. Vad skulle jag säga? ”Hej, kommer du ihåg mig? Vi var typ bästa kompisar på dagis” Ne, det lät ju fel bara i huvudet.
Just som jag tänkte gå tillbaka till Elin kom Jesper ut ur klassrummet. Han såg mig inte, där jag stod tryckt mot väggen, utan gick rakt fram, bort mot lärarrummet. Nu eller aldrig, tänkte jag och tog ett par snabba kliv efter honom. När jag var precis bakom honom sträckte jag ut handen och la den på hans axel, men drog bort den så fort jag såg att han hade uppfattat att någon var bakom honom. Han stannade, och jag höll på att gå in i honom. Han vände sig om, och jag väntade. När han såg att det var jag tyckte jag att jag såg det där lilla tecknet på igenkänning igen, men jag vet inte.
”Eh… hej!” sa jag.
”Hej” sa han.
”Åhm… Känner du igen mig?” slank det ur mig, och jag ångrade mig redan innan jag hunnit säga sista ordet i meningen.
Jesper lade huvudet på sned och kollade på mig.
”Jag tyckte väl att du såg bekant ut!” sa han tillsist och sken upp. Jag pustade ut av lättnad. ”Du satt i klassrummet för fem minuter sen!” Jag blev så förvånad (andra gången idag) att jag öppnade munnen och bara stirrade på honom. Kände han verkligen inte igen mig? Hade jag förväxlat honom med någon annan? Han kanske inte alls var min före detta bästa kompis? Han flinade. ”Jag skojade!” sa han. ”Du är Lina… Eriksson va?” Jag nickade, och stängde generat munnen. ”Vi var väl typ, bästa kompisar fram tills att jag flyttade?” Jag nickade igen, kände hur rodnaden från kinderna sakta försvann. Jag frågade hur det kom sig att dom hade flyttat hit igen.
”Pappa fick sparken” sa han och ryckte på axlarna. ”Sen tyckte dom väl att det kunde vara kul att flytta tillbaka hit eller något” Jag sa ingenting. ”Men du, tror du att du kan låta bli att tala om för dina föräldrar att vi är tillbaka? För mamma och pappa hade typ, tänk överraska er ikväll och så…” Jag nickade.
”Visst, inga problem”
”Bra! Vi ses ikväll då” sa han, log mot mig och fortsatte mot lärarrummet.
Vi ses ikväll? Sa han inte att hans föräldrar skulle komma bara? Jag suckade – då visste jag hur jag skulle få tillbringa eftermiddagen… Städa.
Jag gick tillbaka till Elin och Johanna.
”Nå?” sa hon och gav mig mina engelskaböcker.
”Vi snackade lite bara…” sa jag. Vad fanns det att säga?
”Om…?”
”Honom. Varför dom hade flyttat hit och så…” Elin kollade på mig, jag såg att hon inte trodde mig. ”Vad?! Det är sant” Hon skrattade.
”Säger du det så…”
Vår engelskalärare, Elinda, kom. Som vanligt hade hon på sig lite… annorlunda kläder. (en gul-orange-röd kjol, grön tunika och bruna knästövlar) Hon låste upp dörren med ett kvittrande ”Good morning everybody!” och släppte in oss. Jag skyndade mig fram till min plats och sökte med blicken efter en ommöblering. Jesper skulle i alla fall inte sitta bredvid mig.
Jesper kom in sist av alla. Elinda kollade frågande på honom först, men så sken hon upp.
”Oh, you must be the new one!” Jesper kollade på henne med en varför-pratar-hon-engelska-blick, men svarade med ett tyst:
”Öh, yes…”
”Jesper Samuelsson, from Stockholm?”
Jesper nickade. Richard och Johannes kollade på varann och flinade.
”Hm, you can sit there” sa hon och pekade på stolen vid fönstret som han hade suttit på under föregående lektion. Jesper gick dit och slog sig ner.
”Page twentythree in your exercisebook” sa Elinda och började skriva upp uppgifter på tavlan. Den här lektionen behövde vi i alla fall inte sitta stilla och lyssna, tänkte jag och kollade på Jesper, som satt och kollade ut genom rutan igen. Var det något speciellt där ute, eller varför kollade han ut hela tiden?
Elinda gick fram till honom och gav honom ett papper, troligtvis ett av dom där larviga korsorden man fick om man var klar. Jesper satte igång att skriva, och jag vände uppmärksamheten mot skrivboken igen.
En timme senare hade vi lunch, och jag kunde inte låta bli att oroa mig för Jesper – skulle han sitta själv i matsalen? Eller skulle han försöka slå sig ner hos Jonathan och de andra töntarna? Eller ännu värre – skulle han försöka sig på hos Richard och Johannes…?
När jag inte såg honom utanför klassrummet skyndade jag mig med att slänga in böckerna i skåpet. Jag ville bort till matsalen nu, men en gång, och försäkra mig om att han… tja, jag vet inte.
”Varför så bråttom?” frågade Elin och försökte hålla samma tempo som mig. Johanna gick och sms:ade, troligtvis med sin kille Fabian som gick i 9c.
”Jag är hungrig” ljög jag.
Vi släntrade in i matsalen strax bakom Erika, Ida, Olivia och Sara.
Jag behövde inte oroa mig – Richard, Johannes och några killar från 9a satt vid sitt vanliga bord mitt i matsalen. Men vart satt Jesper då?
Jag sökte med blicken över matsalen – allt var som vanligt. Töntarna satt längst ner (liksom för att inte synas), de populära i mitten, och så de andra längst upp.
Tillslut fick jag syn på honom. Han satt ensam vid ett litet bord för fyra vid fönstret, och som i klassrummet stirrade han ut genom rutan. Jag tyckte synd om honom. Det kunde inte vara lätt att komma till en helt ny skola.
”Är det okej om jag sitter med… eh, Jesper idag?” frågade jag de andra två. Elin gav mig en snabb blick, men nickade. Jag visste precis vad dom tänkte.
Han är inte tillräckligt populär.
Det där var som en oskriven regel, något som alla följde – är man populär, då umgås man bara med dom populära. Är man tönt, då umgås man med töntarna. Det liksom bara var så.
Så när jag öste upp spaghetti och köttfärssås på min tallrik och gick bort mot Jespers tomma bord fick jag väldigt mycket blickar på mig, men jag ignorerade dom.
”Kan jag sitta här?” frågade jag. Jesper kollade förvånat upp, och nickade.
Jag ställde ner brickan på platsen mitt emot honom och satte mig ner och började äta. Jesper slevade skeptiskt in lite spaghetti i munnen. Jag kunde inte låta bli att dra på munnen – han såg så snobbig ut när han gjorde så.
”Var det gott?” frågade jag, mest på skoj. Han kollade förvånat upp på mig.
”Vadå?” Jag började skratta.
”Det var inget” Jag fortsatte äta. Jesper var tyst. Han lade ner gaffeln på tallriken och kollade ut. ”Ska du inte äta?” frågade jag. Han skakade på huvudet.
”Tycker inte om skolmat”
”Nehe” sa jag. Jag kollade på Elin och Johanna som satt med Richard och dom. Ingen av dom förutom Richard kollade på mig. Jag kollade tillbaka. Tillslut vände han bort blicken, och jag stoppade i mig de sista av maten.
”Säkert att du inte ska äta?” frågade jag. Jesper nickade. ”Ja, jag är klar… om du vill gå alltså?” Han kollade på mig.
”Visst” Vi reste oss upp, och jag gick före honom bort till soptunnan.
Vi gick tillsammans bort till enheten och satte oss på en av bänkarna.
”Så vart bor du?” frågade jag.
”Västra Lundsgatan, vid Konsumaffären” svarade han. ”Du då?”
Vi satt och småpratade en stund till, sen kom Hans och det var dags för fysiken.
Hans hade gjort om placeringen i klassrummet nu lite grann. Jesper satt två bänkrader snett framför mig, bredvid Erika.
”Det är bara att sätta igång!” sa Hans när han hade delat ut pappret med instuderingsfrågor. Jag slog upp boken på sidan trettiofem och började leta efter svaret till första frågan.
”Är du kompis med honom?” frågade Richard och nickade i riktigt mot Jesper.
”Jag kände honom innan han flyttade” svarade jag utan att kolla upp.
”Mmhm” sa Richard, och var tyst ett tag. ”Tänk på vem du umgås med, du har ett rykte att tänka på” sa han.
Jag höjde på ögonbrynen och kollade på honom.
”Vadå?”
”Det snackades en hel del om dig i matsalen idag, att du inte åt tillsammans med oss”
”Men herregud, en gång!” Richard ryckte på axlarna.
”Skyll inte på mig, det var inte jag som startade snacket!” Så återgick han till att jobba.
Det var då det stod klart för mig – jag hade brutit mot den oskrivna regeln.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 3 mar 09 - 19:19 | | Skit bra! | | BlackDream - 2 jan 09 - 22:53 | | Den verkar rätt bra =) | walaa93 - 2 jan 09 - 13:46- Betyg:  | | såååååå braaaaaaaaaa älska älska!! /Läli | | NeMriA - 31 dec 08 - 17:15 | men ooo!
den är riktigt bra ju :D
och orka med oskrivna lagar -.- jesper verkar mys (Y)
ska läsa vidare nu, haha xD | | Hundiz - 30 dec 08 - 15:16 | bra <3
fånig regel tkr jag :< | | Mangasagan - 30 dec 08 - 01:27- Betyg: | | skitbra!!<33 Mejla gärna när nästa del kommer :D | | nattizz_ - 29 dec 08 - 17:56 | | skit bra :) mejlä när nästa ä ute <3 | | gbg_95 - 29 dec 08 - 12:56- Betyg: | | Jättebra! | | DracoLove - 29 dec 08 - 00:15- Betyg: | Grymt bra del, du äger på att skriva !!
(Vilket du säkert redan vet xD)
Fan vad jobbigt att man inte ens kan äta med vem man vill i matsalen, utan att få dåligt rykte, det är så idiotiskt !!
Men man känner ju såklart igen sig, eftersom det är så ...
Jag tycker att Richard, Elin och Johanna och de är otroligt omogna, eftersom de tycker det är konstigt att Lina åt med den nya killen i klassen, men de hade ju inte ens gett honom en chans ju !! :/
// Polly | | EnJulia - 28 dec 08 - 22:40- Betyg: | du är fortfarande bäst.
gillar handlingen och allt.
och jag hoppas verkligen om inte jesper blir en av de 'populära' att lina skiter i de andra och är med han. för jag hatar sån här klassning. eller ja, töntar, populära osv.
men skitbra.
<3 | | J_love - 28 dec 08 - 22:21- Betyg: | Jättebra!!!!
Mejla nästa;)^^ | | faktisssss - 28 dec 08 - 22:05- Betyg: | | mejla nästa :) så jävla bra :) | | JessicaKarlsson - 28 dec 08 - 20:55- Betyg: | mooho :D bra du (; <3
mejla! ^^ :) | | XblackX - 28 dec 08 - 20:52- Betyg: | | jätte bra, mejla nästa. | | HorseGirl - 28 dec 08 - 20:42- Betyg: | | skit bra^^, | | MirreMille - 28 dec 08 - 20:04 | jättebra :D
Mejla nästa?? | | the-rose - 28 dec 08 - 19:57- Betyg: | | Jättebra =) | | lovemenot - 28 dec 08 - 19:33- Betyg: | | mejla nästa :D <3 | | Bolliz - 28 dec 08 - 19:09- Betyg: | | Super bra! Mejla (A) | | sandruskapuska - 28 dec 08 - 19:02- Betyg: | Super. riktigt bra. super. bra lång, bra, repeterar mig jag vet, men liksom a. Super bra =)
Riktigt bra
<3<3 | | Justmyfault - 28 dec 08 - 18:52- Betyg: | | Jättebra! :) |
|
|
|
