Pojken i Tjejkläder [Del 9] |
Del 9
Midsommaren, en högtid som kanske skulle glädja vissa, men inte Benjamin.
Han visste mycket väl vart Fanny och Thorsten åkte under den dagen, han följde nämligen med dem. Inte för att han ville göra det, utan för att hans mamma sa att han var tvungen.
Den gula klänningen fick han ha på sig, precis som hon sagt. Klänningen hade inga ärmar och gick endast ner till knäskålarna. Benjamin hatade den, och det matchande hårspännet också.
Fanny hade sminkat sig, till och med satt på sig en blommig klänning. Hon påminde Benjamin smärtsamt mycket om hur hon brukade vara.
Thorsten smetade alldeles för mycket gelé i håret och satte på sig en vit skjorta.
Sedan var de en perfekt liten familj.
Thomas, Thorstens bror, hälsade på dem när de kom. Han var ganska lik Thorsten, samma mörka hår och grönbruna ögon. Smalare byggd möjligtvis och med mjukare kanter, men annars var de slående lika.
Han undvek att se på Benjamin, nickade bara kort för att hälsa, pratade istället med sin storebror och dennes sambo.
Benjamin såg sig omkring i trädgården. Det var mycket folk där, säkert ett dussin, mest Thorstens släkt eller vänner. Alla var samlade i små grupper och kallpratade omkring ett avlångt bord, vilket var smyckat med typiska midsommarsprylar. En midsommarstång stod och vissnade för sig självt i ett hörn.
Han märkte plötsligt den lilla gruppen ungdomar som fanns där, alla äldre än honom. De såg väldigt olika ut. Tre tjejer, den första blonderad och sminkad, den andra brunhårig med tofs och osminkad, den tredje kortklippt svarthårig, svartklädd och med onödigt mycket smink runt ögonen. Fyra killar, den första mörkhårig med keps, den andre långhårig med Metallica t-shirt, den tredje svarthårig med piercing och den fjärde hade en grå munktröja med avklippta ärmar, luvan gömde håret.
Den blonda tjejen fick syn på honom, Benjamin vände hastigt bort blicken.
Han bestämde sig för att hålla sig nära Fanny.
Det blev sakta men säkert mörkare. Fast solen skulle säkert fortsätta skina i horisonten till långt in på natten, precis som den alltid gjorde under sommaren. Alla vuxna åt och pratade muntert med varandra, mest var det historier om till exempel något roligt som hänt på kontoret eller något barnen gjort i skolan.
Benjamin gillade att lyssna på dem, och tro det eller ej men han njöt faktiskt av midsommarmaten också, speciellt senapssillen. Han var glad över att få äta någonting annat än sin egen hemlagade mat, eftersom hans alltid lyckades bli bränd eller på något sätt fellagad. Konstigt nog var det ingen av de vuxna som kommenterade eller frågade varför Benjamin hade tjejkläder på sig. Men några eftertänksamma blickar fick han.
Ingen av barnen pratade med honom, de yngsta lekte och pratade bara med varandra och de äldre som Benjamin sett innan surade ensamma längst ut på långbordet.
Han sneglade ofta dit, ingen av dem verkade särskilt sugna på att prata, de såg mer ut som om de hatade att vara där och bara ville bort.
Som Benjamin kände sig.
Mamma var livligare än någonsin. Hon skrattade högt åt alla skämt (vare sig de var roliga eller inte) och lyssnade ivrigt på alla samtal, medan alla andra skrattade åt hennes skämt och lyssnade ivrigt när hon pratade.
Benjamin såg på henne.
Det ljusa håret glänste i solen, på hennes läppar satt ett lyckligt leende och hennes ögon glittrade av glädje. Han hade inte sett mamma så glad på… han visste inte hur länge.
Det gjorde honom lättad, men ändå fanns oron kvar, som ett ensamt regnmoln visar sig på en blå himmel. Varje gång Fanny drack ur sitt ölglas svalde Benjamin den stora klumpen som formades i hans mage.
Det är lugnt. Intalade han sig själv. Mamma behöver inte bli full, hon är van alkoholist, inte blir hon full av vanlig starköl.
Och så fortsatte han tänka, tills kvällen närmade sig och de flesta barnfamiljerna åkte hem. Då tog Thorstens bror fram snapsglasen.
Varken Fanny eller Thorsten verkade bry sig om vem som skulle köra hem dem senare, nej, de verkade inte tänka alls efter tre nubbar.
Till slut satt Benjamin ensam en bit bort från de vuxna, som skrattade och skrek av någon anledning, och undrade vart han skulle ta vägen.
Mamma kunde inte köra, för om hon var livlig innan var hon helt omöjlig nu. Och Thorsten stod och fylledansade med sin bror och någon annan full kille.
Benjamin tog ett djupt andetag. Han insåg att det bara fanns en sak att göra.
Gå hem.
För det var ju inte så långt, bara en mil eller så, och han visste vägen hem.
Så han samlade mod, gick fram till mamma och knackade henne på ryggen.
Hon vände ett rosigt ansikte mot honom, ögonen hade svårt att koncentrera sig. ”Va?”
”Jag går hem, mamma.” Sa Benjamin dämpat.
”Jaha.” Mumlade hon. ”Gör det du.” Och med det vände hon sig om igen och fortsatte prata med en annan kvinna i hennes egen ålder.
Detta sårade Benjamin oerhört. Brydde hon sig inte? Skulle hon inte erbjuda att ringa en taxi? Inte ens säga ett kort ”var försiktig” eller ”hej då”?
Ja, och sedan skulle ni gå och köpa en glass. Sa en sarkastisk liten röst i hans huvud. Inse fakta: DIN MAMMA BRYR SIG INTE OM DIG.
Han vände sig snabbt om och gick därifrån med bestämda steg. Ingen fick se honom gråta, speciellt inte någon ifrån Thorstens familj och vänkrets.
Benjamin torkade irriterat bort tårarna. Fan vad dum jag är.
Solnedgång. Men Benjamin såg den knappt, bara när solens strålar lyckades skina igenom tallarnas trädgrenar bländade de hans ögon. Han försökte att inte tänka så mycket, stirrade istället på sina skor och lyssnade ihärdigt på knastrandet när de trampade på grusvägen.
Han hade gått förbi raden med småvillor och kommit in på en grusväg, han visste att om han bra följde den så skulle han snart komma fram till motorvägen.
En kall bris fick honom att rysa till, han hatade sin klänning (som inte täckte armarna eller smalbenen) och undrade varför han inte tagit med sig en kofta eller tunn jacka.
Han blev plötsligt medveten om rösterna framför sig. Det fick honom att se upp och tveksamt sakta in på stegen.
Två killar stod vid vägkanten, båda såg ut att vara vid femton-sexton års åldern, de rökte och drack då och då ur en ölburk medan de pratade om någonting Benjamin inte hörde. Deras mopeder stod i närheten.
Vad gör de här? Undrade han förtvivlat. Ett glädjetjut, skratt och technomusik från skogen besvarade hans frågor.
Tonåringarna hade smygfest i skogen.
Han undrade vad han skulle göra. Tänk om de stoppade honom? Eller ännu värre, såg att han var en kille och skulle retas och ställa en massa frågor.
Jag måste skärpa mig. Sa han till sig själv. Jag står ju på andra sidan vägen, om jag bara går förbi dom snabbt så kanske de låter mig vara.
Han tog ett djupt andetag och ökade på stegen igen. Gå bara, gå bara, gå bara… Han fokuserade blicken på motorvägen långt därframme.
Han hörde hur killarnas prat tystnade när han kom i närheten och deras blickar satt fasteggade på honom, men de stoppade honom inte.
Han kom förbi!
Tack gode Gud… Han skulle just andas ut när någon tog tag i hans arm.
”Ey, sötis, vart ska du ta vägen?”
Benjamin ville skrika.
Killen som höll i hans arm hade långt flottigt hår, pannan full med finnar och ett äckligt flin på läpparna. Han luktade av rök och alkohol.
”Just det.” Sa den andra killen, som var betydligt snyggare i sitt korta blonda hår och finnlösa ansikte och som verkade lite nyktrare än sin kompis. ”Ska du inte stanna och dricka lite?”
Benjamin ville absolut inte stanna och dricka med två idioter som antagligen trodde han var en tjej (varför skulle den ene annars kallat honom ”sötis”?) Trots att han så bestämt inte ville så fastnade orden ändå i halsen på honom och det slutade med att han bara fick fram ett stammande ”N-n-nej tack.”
Men de gav tydligen inte upp så lätt.
”Äh, kom igen.” Sa den förste insmickrande och drog sig närmare. ”En gullig liten flicka som du ska väl inte gå ensam på natten? Stanna ett tag, så kan vi köra hem dig sen.”
”Jag vill inte.” Sa Benjamin, alldeles för tjejigt (tyckte han), och försökte komma loss. ”Jag måste hem nu.”
Nu lade den andra killen en hand på Benjamins andra arm. ”Så bråttom har du väl inte? Och är det inte bättre om vi kör hem dig?”
”Släpp mig!” Varför låter jag som en tjej? ”J-jag vill inte!” Varför tror alla jag är en?
Han försökte komma loss genom att skrika och slåss, då tog killarna ett hårdare tag och vräkte ner honom i marken.
”Din lilla hora!” Tjöt den blonda killen när Benjamin rev honom på kinden.
”Jag är ingen hora!” Svarade han med gråten i halsen. Jag är ingen jävla tjej!
”Håll käften och ligg still!” Väste blonda killen och tog fram en fickkniv som han triumferande visade upp för Benjamin. ”Annars dör du.”
”Du är väldigt platt, men bara du har fitta så duger du för mig.” Flinade den finniga killen och började knäppa upp sina byxor.
Hela världens tycktes snurra för Benjamin. Är alla människor såhär? Precis som mamma och Thorsten? Vad kommer de här killarna göra när de inser att jag är en kille? Låta mig gå? Döda mig?
När en kall hand lades på Benjamins lår så struntade han fullständigt i kniven, han skrek ändå.
"SLUTA!"
"VAFAN HÅLLER NI PÅ MED?!"
Killarna vände skrämt på sina huvuden.
Rösten fortsatte: "Går ni på en liten tjej va?! Era jävla äckliga pervos! Är det sånt du håller på med, Micke? Just det, jag vet vem du är, så jag kan anmäla dig om du inte aktar dig! Släpp henne nu!"
Benjamin tyckte han kände igen den rösten.
"Kom igen," Sa den finniga killen nervöst till Micke. "Vi drar."
De ställde sig långsamt upp och småsprang fram till sina mopeder.
Benjamin satte sig förvånat upp. Ger de sig? Bara sådär?
"Hur mår du?" Detta var inte samma röst som innan, istället för den stöddiga kvinnorösten så var det en len mansröst.
En lång kille med korpsvart hår räckte honom sin hand.
Benjamin flämtade nästan till.
Killen hade sminkat sig svart runt de mörkblåa ögonen. Samma mörkblåa ögon som mött hans i bussen, samma kille som åkte i samma buss som han själv. Det var som att träffa en kändis, någon man bara kände igen från TV.
Benjamin tog försiktigt emot hans hand, som om han var rädd att killen skulle blekna bort om han greppade för hastigt.
Mopedernas motorljud fyllde luften.
"OCH HÅLL ER BORTA!" Skrek kvinnorösten när mopederna åkte iväg.
Killen drog upp Benjamin. "Känner inte jag dig...?" Började han tankfullt och synade Benjamin, men innan konversationen hann utvecklas så klampade tjejen fram till dem.
"Asså, vilka jävla kräk. Gud, hur mår du?"
"B-bra..." Fick Benjamin fram. Han kände igen även henne från bussen. Hennes hår var också svart, men med röda slingor. Hon hade röd ögonskugga, matchande rött läppstift och röd-svartrandig klänning.
"Stackars dig... Hann de typ... göra någonting?" Hon lade en hand på hans axel.
"Nej då..." Benjamin skakade på huvudet.
"Vänta lite." Sa hon tvärt. "Jag känner igen dig." Hon skärskådade honom uppifrån och ner.
"Aha!" Utropade plötsligt killen och sken upp. "Du är ju hon som åker i samma buss som oss!"
Då sken tjejen också upp. "Jovisst, fan! Visste väl att jag sett dig någonstans! Men vad heter du?"
Benjamin svalde och stirrade ner på sina skor. "B-Benjamin."
Tystnad.
Nu kommer det. Tänkte han med tårar brännandes bakom ögonen. Nu kommer de tycka jag är äcklig, helt sjuk i huvudet...
"Jaha..." Sa tjejen långsamt. "Så du är en kille? Det såg jag inte först eftersom du hade den där klänningen på dig... Men okej, jaha." Hon kliade sig på huvudet.
"Jag heter Dennis." Sa killen, tydligen ett försök att bryta isen. "Knäpptanten heter Pernilla, men kalla henne Nilla."
"Vafan?" Nilla spelade förnärmad. "Kallar du mig knäpptant, Dennis? Är det så du ser mig?"
Han skrattade. "Vad ska jag kalla dig då?"
"Du kan kalla mig Den magnifika fröken Nilla den tredje av svarta strumpbyxor." Hon neg, drog upp klänningen och blottade sina svarta strumpbyxor medan hon slängde dramatiskt med håret.
Benjamin kunde inte låta bli att fnissa.
"Okej, fröken Nilla." Skrattade Dennis.
Hon släppte klänningen. "Snygga, men fan va varma." Hon blinkade mot Benjamin. "Men du, vart bor du? Vill du ha skjuts hem? Min pojkvän kommer för att hämta oss snart, tror inte han har något emot att du hänger med."
Benjamin blev osäker. "J-jag vet inte..."
"JO!" Tjöt Nilla och stampade foten i marken. "Fröken Nilla vet bäst! Dessutom kan de där kräken komma tillbaka och vem vet vad som kan hända då? Kom nu!" Hon tog tag i hans hand och sprang iväg med honom.
"Vänta." Flämtade Benjamin, men avbröts av att Dennis kom skrattandes och springandes efter dem.
"Detta är varför jag kallade dig en knäpptant!" Skrek han efter Nilla.
"MOT SHERWOODSKOGEN!" Svarade Nilla. ”Eller, öh, BORT FRÅN SHERWOODSKOGEN!”
Då kunde inte Benjamin hålla sig längre, han började skratta så mycket att han nästan tappade andan.
Och så kom det sig att Benjamin blev räddad (kidnappad) av två alternativa tonåringar.
-
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT!
Okej, jag skäms som fan, har inte skickat in en ny del på skitlänge :'( Ni är säkert skitsura xD (okej, det är inget att skratta åt), men tro mig, jag har fått höra från Vissenros (och Dimmalimm var med i ett hörn ;P) att jag borde skicka in oftare (och snabbare) xD (tack för det, förresten, det fick mig att bli mer motiverad <3).
I alla fall, nu när det är överstökat, vad tycker ni? Gillar ni den nya riktningen den här novellen verkar ta? :D Jag tänkte lätta upp den sorgliga stämningen och slänga in två helt underbara karaktärer (Nilla och Dennis <3). Minns någon dem? De har varit med i två delar (iaf Dennis xD).
Och snart återvänder coola faster Annelie också :D Så förbered er på glada flummkapitel med de tre! :D
Men allvarligt, fan vad jag längtat till detta kapitel (för jag har en plan :D Osäker, men en plan!) och Dennis är en väldigt gammal karaktär som varit med sedan mina första tankar på den här novellen :)
Och ta inte den sista kommentaren seriöst, Benjamin är inte kidnappad :'D Och jag ska sluta använda "Och så kom det sig", för det låter så himla klyschigt xD
Blaha, blaha... Ja, kommentera? :D Och finns det någon som smygläser så kan ni väl bara skriva typ, "du suger" eller nåt? xD
PS. Har precis köpt Bo Kaspers Orkesters nya skiva! :D Alltså, om ni inte hört dem så måste ni lyssna på låten "brev", den är så jädrans bra <3
Kommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NeMriA - 4 jan 09 - 16:36 | | jag har redan kommenterat denna delen tror jag, men HAHA säger jag! jag skrattar fortfarande åt det där "MOT SHERWOODSKOGEN! eller öh, BORT FRÅN SHERWOODSKOGEN!" nu ska jag läsa sista kapitlet :D | | SynsEnAnnanDag - 28 dec 08 - 21:40 | | :D | MirreMille - 28 dec 08 - 20:21- Betyg:  | jättebra :D
mejlan nästa?? | | Camilla_Millon - 28 dec 08 - 17:48- Betyg: | mwahahahaa!! jag knarkar denhär berättelsen!! skynda å skicka in mera
SNÄLLAA!! 8D // troget fan (y) | | LoverOlivia - 28 dec 08 - 17:29 | ÄNTLIGEN O_O Asså varje gång ja loggar in kollar jag efter en ny del XD
Och jag är verkligen skitsur :@ xD
Men maila igen imrn då den nya delen kommit ut... Imrn MÅSTE den finnas:@
^^,)
Byaaawh^^ <3 | | solskenstystnad - 28 dec 08 - 01:42- Betyg: | Jag gillar att den verkar lite gladare nu,
och de två nya "tillskotten" känns... snygga! xD
Och bra för Benjamin eller något ^^
Men, bra iaf och you rock my world,
as they say in Japan. (Huh?)
:D<3 | | _mos_ - 28 dec 08 - 01:10- Betyg: | aaw det var asbra! haha och det är lungt att du inte har
skickat in på länge, får en bara att längta efter nästa
del ännu mer!!
haha ha det bra! | | fersure - 27 dec 08 - 23:01 | | JÄTTEBRA. :'D | | Justmyfault - 27 dec 08 - 22:24- Betyg: | trots att det är länge mellan gångerna så blir man inget annat än överlycklig när du lägger in en ny del!
Jag hoppas verkligen domdär Nilla och Dennis visar sig vara bra människor så Benjamin får sig två vänner så han står ut med sin störda mamma... :)
JÄTTEBRA !½ :) | | LikeBefore - 27 dec 08 - 21:54- Betyg: | Åh va roligt med fortsättning :D kan bara säga att den va superbra! började bli lite fundersam vart nästa del hade tagit vägen. Mejla nästa :D jag längtar redan efter nästa del ;)
Ta hand om dig
och Dennis o Nilla är asbra! | | Dimmalimm - 27 dec 08 - 21:03- Betyg: | bra, bra, bra!! Dennis och Nilla är ju schyssta...
det var lite mycket snedstil, ibland kändes det som om betonade saker inte var SÅ viktiga egentligen (inte för att jag använder lite sndstil själv) | | glittermagi - 27 dec 08 - 20:54- Betyg: | | Braa :D | | vissenros - 27 dec 08 - 20:03- Betyg: | Blev jätte glad när jag såg att det hade kommit ut en ny del :D
Jag gillar den nya riktningen på denna novellen, hoppas att han kommer att få det bra...
Den var spännande och bra och jag längtar redan till nästa ;) | | NeMriA - 27 dec 08 - 18:25- Betyg: | alltså jag har bara läst denna delen, men i alla fall
vad jag skrattade xD mot sherwoodskogen?!
haha klar femma (Y) | | a-white-pearl - 27 dec 08 - 18:10- Betyg: | | jag gillar det :D | | PlEaSeKiLlMe - 27 dec 08 - 17:26 | | skitbra!!!!! | | DracoLove - 27 dec 08 - 17:18- Betyg: | Fattar du hur glad jag blev när jag såg att du hade skrivit en ny del av den här novellen ?? :D
Jättebra, som alltid, ÄLSKAR din novell !! <33333
Vad snopet det skulle bli för de där idiotiska killarna ifall de hade lyckats få av Benjamin kläderna, och upptäcka att han är en kille, var nästan lite synd att man inte fick se deras reaktion ... ^^
Hoppas att Benjamin blir bra kompis med de där nya karaktärerna, för han behöver ju kompisar ... :)
// Polly | | ccooccaaccoollaa - 27 dec 08 - 17:08 | | tycker det här är bästa delen hitills! |
|
|
|
