Aftonstjärna del 3 |
När mamma, pappa och min syster, Marysia, kom hem så sprang jag och mötte dem i hallen.
'Vad är det?' frågade mamma, när hon såg mitt illfundiga leende.
'Kom ut i stallet så får ni se' sa jag glatt, och studsade ut före dem. När vi gick in i stallet hälsades vi av tre glada gnäggningar. Honey Lady, Mister Twister och Fishing for Love stack ut sina huvuden genom de öppna övre delarna av boxdörrarna. Men så hördes en betydligt högre, gällare gnäggning. Mamma kastade en blick på mig, innan hon såg runt Fishing's boxhörn. När hon såg Black Starfire, som stod uppbunden längre bak i gången, skrek hon till.
'Var kommer den hästen ifrån?' pep hon förskräckt.
'Hon kom hit.' sa jag.
'Kom hit?' sa pappa skeptiskt. Jag berättade allt, från när jag stod och diskade och såg henne i aftonstjärnans ljus, till tidigare idag när hon kom, om hur jag ryktade henne och sedan band upp henne i gången. När jag var färdig bara gapade de.
'Hon måste ju tillhöra någon' sa pappa. 'Jag ska sätta in en annons i tidningen.' Jag stirrade på honom. Det var faktiskt möjligt att hon hade tagit sig hit någonstans längre bortifrån, men jag ville inte förlora henne. Jag hade tjatat jättelänge om att få en egen häst, men mamma och pappa hade bara sagt att jag lika gärna kunde låna Honey Lady eller Fishing for Love om jag ville rida. När jag sagt att jag i så fall ville låna Mister Twister hade mamma sett allvarligt på mig och frågat
'Vet du varför han heter Mister Twister?' Jag skakade på huvudet. 'Den hästen kan vrida kroppen på de mest fantastiska sätt för att få av sin ryttare. Hellre bryter han nacken av sig än låter någon rida honom.'
'Men Marysia rider ju på honom, och då är han hur snäll som helst' hade jag påpekat. Mamma suckade och skakade på huvudet.
'De två verkar vara gjorda för varandra.' Sedan sa hon inget mer. Nu, när detta vackra sto hade bestämt sig för att hon tyckte om mig, hade jag naturligtvis tänkt att jag hade fått min efterlängtade häst. Men jag visste så klart att om hon sprungit bort kanske det fanns en annan 13-årig flicka som saknade henne och låg i sin säng och grät hela dagarna. Men samtidigt gnagde en liten, upprorisk tanke i min hjärna. Starfire hade varit rädd för tränset. Om hon hade blivit illa behandlad skulle jag se till att eventuella ägare minsann skulle hamna i Djurskyddsföreningens register. Om de hörde av sig.
En vecka gick, och ingen hörde av sig om Starfire. Jag började tro att hon verkligen inte hade någon ägare, utan att hon skulle vara min för evigt. Men naturligvis skulle det inte riktigt vara så enkelt. Vid frukosten den nionde dagen efter att han satt in annonsen i tidningen sa pappa:
'En man ringde i går kväll om hästen. Hon försvann från honom för en månad sen.'
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | unlook - 26 dec 08 - 20:41- Betyg:  | | Maial nästa del? Älskar den! |
|
|
|
