für fucking immer /3 [twincest.] |
Jaa, ni .. Ni kanske inte kmr ihåg den här ! haha.. nåra av er läste den för typ sex månader sen :)
så, jag hade helt enkelt tappat intresset , & ist ägna min tid åt mitt andra stora intresse , måla :)
men nu känner jag att jag har fått tbx glöden för skrivandet , förhoppningsvis kanske jag börjar brinna för skrivandet igen. <3
läs nu, & kommentera sen :) Då blir ja en glad liten idiot som fortsätter skriva på studs <3
om d e så en som kommenterar possetivt, så kommer jag fortsätta för den ende :)
Tom;
Jag stod framför spegeln. Jag utforskade mig själv upp & ner. Den spinkiga bleka lilla Tom kollade tillbaks på mig med ett trött uttryck. Jag petade mig själv på magen, lät fingret glida nerför magen. Spegelbilden gjorde detsamma. Men istället för att se mig själv så såg jag Bill med sin ruffsiga frisyr och svarta ögon. Han drog ner sitt finger längs sin mage, precis som jag själv gjorde. Oh vad jag ville röra honom.
Jag sänkte blicken, gömde mig för spegeln. Ville inte se honom. Sex månader hade gått, sex långa eländiga månader. Jag hade hållt mig för mig själv, på olika hotell runt om i de små städerna i Tyskland. Min blick for till golvet, där ett dussin tidningar låg. "Var finns Tom Kaulitz?" "Nu är det flera månader sen Tom Kaulitz sågs sist - läggs bandet ner?" och så vidare. Inte ens sex kunde tillfredsställa mig nu. Inte för att jag inte försökt.
- Var är jag?
Den blonda fulla tjejen från igår hade vaknat. Vi hade haft kul igår, festandet är det enda jag har kvar. Spriten får mig att glömma några underbara timmar. Hon följde med mig till hotellet. När hon somnade höll hennes snarkningar mig vaken så jag satt och nyktrade till framför teven och minnerna kom sakta tillbaka. Det gör mig galen.
- Det är nog bäst du går.
Jag stod mot fönstret, aktade noga för att hon inte skulle se mig. På klubben igår hade jag en huva över mitt hår och den skuggade mitt ansikte. Tjejen är för full för att komma ihåg mitt ansikte.
- Då gör jag väl det.
Hennes hand smekte mig över ryggen när hon gick förbi, hon drog på sig sina skor och slängde igen dörren innan hon gick. Äntligen.
Jag hade inte varit ute mycket. Jag hade stannat på mitt hotellrum och någon gång ibland slinkit ner till någon nattklubb.
Brist på solljuset hade gjort mig helt blek. Det var väl därför jag gick här. Jag promenerade över gatan, vejade för människor som verkade stressa förbi mig. Jag däremot gick i min egna takt. Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och log lite. Det måste vara Bills dagliga sms. Sen jag stack hade han skickat meddelanden. I början var det många, nu blev det mindre och mindre. Kanske ett om dagen. När han inte kunde sova skickade han ett på natten också. Och det blev allt oftare.
Jag gick förbi en närbutik. Det var en mysig liten butik med välkomnande fönster med priser på bullar och kaffe. Det var extra välkomnande efter som jag hade ett stort behöv av kaffe och en kanelbulle. Jag var precis till och öppna den stora järndörren när min blick fastnade på framsidan av olika tidningar bredvid dörren. "Bill Kaulitz ger sig av." "- Jag ska hitta min bror."
Och där stod jag. Läste samma framslag flera gånger. Jag hade fryst i den positionen med ena handen på dörrhandtaget och blicken på tidningarna. Jag vet inte hur länge jag stod där men iallafall tillräckligt länge för att göra en liten wannabe hipphoppare bakom mig arg.
- Men ska du in eller ?
Jag kastade en blick bakom mig och gick sedan in utan ett ord.
Fula unge, lämna hipphoppen till någon som är äkta, tänkte jag frustrerat då den lilla wannaben gick förbi mig. Jag slet tag i en av tidningarna och började gå till disken, då jag ångrade mig och gick och hämtade de båda tidnigarna där nyheten stod i.
- 6 euro, sa mannen bakom disken.
Jag drog mitt kort och stack.
Bill Kaulitz, 19, kämpar förgäves mot saknaden för sin bror som försvann för närmare sex månader sen.
- Jag kommer hitta honom, säger han själv. Man såg honom senast vid tågstationen i Leipzig.
Jag slängde tidningen åt helvete. Bill, varför gör du så här? Du kommer döda mig en vacker dag.. Jag hade krypit ihop i min säng med tidningarna bredvid mig. Jag befinner mig just nu i lilla Halle, inte långt ifrån Leipzig. Han kommer hitta mig om jag stannar här, jag måste ge mig av ... Då kom jag på det, jag fummlade igenom fickorna efter min mobil, någon hade skickat ett sms, och hoppas till gud att det var han. Jag hittade den och tryckte fram smset. Mycket riktigt. Från Bill.
Avsändare: Bill.
Tom, om du hade lämnat Tyskland skulle jag ha vetat det. Du finns kvar här, och så länge du gör det hittar jag dig. Jag saknar dig så att det gör ont, Tom. Snälla, säg vart du är så kommer jag till dig!
Jag saknar dig med, lillebror .. och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder igen. Utan en tanka knappade jag in "Halle" i ett svarsmeddelande och skickade. Jag klarade inte att vara utan honom mer.
the end, for now. :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mickys_ven - 29 dec 08 - 22:27- Betyg:  | Mer! ;o
MEJLA NÄR NÄSTA DEL KOMMER! :*<3 | | THlove - 28 dec 08 - 01:26 | | Mer mer mer MER | | kramllew - 26 dec 08 - 22:27- Betyg: | MEN LILLA DU - skynda med nästa för helvete!!!!!!!!!!!!! O_O
TYp, besatt! (aa) | | -951111 - 26 dec 08 - 18:30- Betyg: | | massa bra :) <33 mejla nästa ;D | | love_tokio_hotel - 26 dec 08 - 12:38 | | bra | | PsychicPlay - 26 dec 08 - 12:22- Betyg: | | ååh, sjuukt bra! <3 | | xRockAngel - 26 dec 08 - 10:44 | | Haha , d Kommer ;D <3<3 | | PlEaSeKiLlMe - 26 dec 08 - 10:14 | | mera mera mera mera mera mera mera mera mera mera mera !!<33333 |
|
|
|
