all that is left of you - 6 |
okej, nu blev jag lite rädd. har typ aldrig skrivit så här lite förut :O bara två a4 och början på ett tredje :O aja hoppas att det räcker för er:)
pusss på er, och en stor kaka till er som kommenterar :D:*
Kapitel 6
"Vad ska jag säga till honom!?" utbrast jag ilsket då vi sakta gjorde fotavtryck i snön och vandrade igenom skogen.
"Säg sanningen kanske?" sa Alecia otåligt. Så många gånger som jag hade tjatat om detta, beundrade jag att hon fortfarande kunde hålla sig så lugn och inte börja gapa och skrika att jag skulle hålla mun i en sekund.
"M-men...han kommer ju inte lyssna!" gnällde jag och slog ut med händerna.
"Han kallade ju på dig, eller hur?" muttrade hon och hoppade över en liten bäck som hade frusit till is, och landade smidigt på andra sidan. Det var sant. Han hade äntligen kallat på mig, och jag och Alecia hade gjort som förra gången - sagt att vi skulle ut och jaga, och som vanligt trodde dom på det. Jag hade aldrig varit så nervös inför att träffa Drake som jag var nu, och min högsta mardröm var att han inte skulle ge mig en chans att förklara, och bara gå sin väg utan ett ord. Jag var så rädd att förlora honom.
Om jag hade fått välja en sak, att bli ogjord, så hade det varit kyssen med Brendan. Honom hade jag undvikit sen den dagen på verandan, och han låtsades själv som om ingenting hade hänt. Alecia var arg på honom, och gav honom ilskna blickar varje gång hon fick tillfälle till det. Ingen annan visste någonting.
"Tänk om han bara går därifrån? Eller säger att han aldrig vill se mig igen ?" snyftade jag förtvivlat.
"Snälla vännen börja inte gråta igen. Visa dig starkt." sukade Alecia och strök mig längs ryggen.
"Men jag är ju inte starkt." sa jag med svag röst." Jag har aldrig känt så liten innan."
"Ja du må vara yngst i släkten, men inte är du liten."
Jag vet att hon försökte vara rolig, och muntra upp mig. Men det gick inte bra. Inget kunde få mig att le. Hon hade försökt hela morgonen, och jag var henne evigt tacksam att hon aldrig gav upp och lämnade min sida.
"Tycker inte du jag är hopplös?" frågade jag lågt.
"Jo, men du är ett hopplöst fall Bailey. Ingen vet hur man ska hantera dig, och var glad för det, för det är en bra egenskap." Hon log åt mig, och jag kände hur det ryckte i mungiporna.
"Hur ser jag ut?" frågade jag plötsligt.
Alecia himmlade med ögonen och suckade lite irriterat.
"Som en nervös vampyr som ska berätta för sin pojkvän att hon kysst en annan."
Mina ögon tårades.
"M-måste du påminna mig om det hela tiden?" snyftade jag.
"Herregud tonåringar." muttrade Alecia och slog sig för pannan.
"Har du tänkt på att jag aldrig kommer fylla arton?" frågade jag.
"Snälla, jag blir förvirrad av alla plötsliga byten av samtalsämnen!" skrattade hon.
"Men seriöst...jag kommer aldrig bli arton, tekniskt sett alltså."
Det hade precis gått upp för mig, att jag skulle förbli sjutton i all evighet. I människornas värld betydde det så mycket att få fylla arton. Man blev fri, myndig och allt sånt. Men jag skulle aldrig få uppleva det. Jag hade kanske levt i nästan nittiotre år, men sjutton skulle jag alltid förbli.
"Nej, och jag kommer aldrig fylla tjugofem, vad spelar det för roll?"
"Det spelar roll för mig! Jag kommer aldrig att bli vuxen..." muttrade jag.
"Inte i människornas ögon, men vi blir vuxna när vi är sjutton det trodde jag du visste. Och dessutom, du måste vara något slags underbarn eftersom mamma och pappa valde att förvandlade dig vid så ung ålder."
Jag fnös. Underbarn...Jag? Skulle inte tro det.
I denna takten vi gick i nu, tog det nästan dubbelt så lång tid att komma fram än som det brukade göra. Det gjorde inte mig något. Ju längre tid desto bättre. Ju längre tid, desto mer fick jag tänka på vad jag skulle säga.
Det kurrade i magen.
Jag var hungrig. Alecia skulle sköta jagandet idag igen, som vanligt. Hon skulle till nån by, bara några kilometer härifrån. Hon hade berättat hur lång tid det skulle kunna tänkas ta, och vart vi skulle mötas efter mitt och Drakes samtal. Vi hade gjort upp att vi bara skulle ta fem människokroppar denna gången, det skulle räcka långt.
Vi behövde inte mycket mat för att klara oss en längre tid. Blev det kris, jagade vi i skogen och fick nöja oss med de djur som fanns.
Vi närmade oss slutet av vår del av skogen, och Drakes ansikte blev bara tydligare och tydligare i mitt huvud. Jag fick svårt att andas och gjorde allt för att lyckas sammla mig.
Hur berättar man får sin pojkvän, som man älskar mer än allt annat, att man varit otrogen?
Om det nu finns en Gud, så är detta ett bra tillfälle att få det bevisat, snälla hjälp mig.
Fortsatte jag upprepa i min hjärna. Min pappa hade sagt att vi var förvisade från himmeln. Att sånna som vi inte var välkommna där.
Jag trodde inte på himmeln, eller helvetet heller för den delen. Jag hade slutat tro för länge sen. Alecia stannade plötsligt till.
"Han är där. Kom ihåg vad vi sagt. Lycka till. "
Hon kysste mig försiktigt på kinden och jag tittade efter henne då hon rusade iväg mellan träden.
Jag såg hans ståtliga gestalt och svalde ner den lilla klumpen i halsen.
Han omfamnade mig hårt, men såg mig inte i ögonen. Jag började tyst att snyfta. Han sa inget, verkade vänta på att jag skulle säga första ordet.
Fortfarande ingen ögon kontakt.
"Jag måste berätta en sak för dig." viskade jag, och tårarna rann.
"Drake, jag är så ledsen." andades jag ut. Han rörde inte en min. Vi satt på en tjock trästam som Drake hade vält för ett tag sen, när jag sagt att jag saknade något att sitta på. Jag hade berättat för honom. Jag var tvungen.
"Snälla säg något." kved jag.
Hans ansikte var stelt, och han satt blixtstilla. Jag vågade inte titta på honom, det hade kännts mycket lättare om jag hade gjort det, men det gick bara inte.
Han hade sagt att han visste, att han hade vakat över mig och jag började genast att komma på massa ursäkter. Han hade suttit som en stenfigur under hela tiden.
Jag har aldrig känt mig som en mer dålig person, och jag hatade verkligen mig själv. Hur hade jag kunnat göra så mot honom?
"Hur kunde du?" fick han fram. Hans röst var svag och darrade, och han öppnade knappt munnen när han talade.
Jag suckade djupt och försökte svälja ner den stora, tjocka klumpen som växte sig större och större i halsen.
"Jag saknade dig så mycket... det måste du förstå Drake. Det hade gått en månad utan att du visade minsta lilla livstecken från dig." sa jag lågt och tittad ner på mina händer som skakade. Han sa inget, och det verkade som om mina ord inte hade räckt som svar på hans fråga. Jag ville så gärna veta vad han tänkte. Hatade han mig ? Kunde han förlåta mig?
"Jag älskar ju dig..." viskade jag och såg en tår hamna i en liten pöl vid den mittersta knogen, och hur den sedan bildade en liten rand och sakta började rinna ner från handen. Fortfarande inget svar från hans sida, och jag bet mig i läppen för att inte börja gråta mer, vilket var totalt misslyckad. Tårarna forsade nerför mina kinder, men han brydde sig inte. Satt bara där och tittade tomt rakt fram, som huggen ur sten.
Jag reste mig upp, och gick sakta därifrån -i hopp om att han skulle hindra mig- medans hålet i hjärtat blev större och större.
inte alls nöjd, och kanske skriver om kapitlet :)har inte bestänt mig (A) men nu vill jag veta eran åsikt, vill ni ha detta omskrivet? eller blir det iallafall lite okej och ska jag fortsätta ?
bästaste hälsningar !
~ ibbebibbe :*
PS. TILL KAJSA ! DIN UNDERBARA VARELSE SOM JAG INTE RIKTIGT VET VAD DU ÄR ÄN ! du skriver tuuusen gånger bättre, och detta kapitlet var tillägnat till dig som ett bevis på det !:) puss på dig :*. DS
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | HorseGirl - 27 dec 08 - 21:26- Betyg:  | | skit bra... love it^^, | | Chillaah - 26 dec 08 - 21:34 | jessicakarlsson: haha du får en STOR kaka !:D:D tack så mycket <33
thisisjustme: haha men guud xD du får också en stor kaka :D haha be madde göra en till dig ;) DU SKRIVER BÄTTRE !!!:DDDDD pussssssspådig!:D<3
lumman: hihi tack :D sure :DD
mizzkitty: dankööö very much !:DDDD
rosapapper: aaauw, taack :D
swejk: hehehehe taaaackar man tackar :D hihi man vet ju aldrig om jag gör det eller inte :D kanske redan gjort ;) hehe (A)<3
madde. omg, din älskade lilla tösabit jag älskar dig! tack ! har inga ord ;Z<3333333333
transparent: ååååh tack !:)))))) | | transparent - 26 dec 08 - 16:57 | | WOW! Jag håller med alla nedanstående, du är ett geni. Så vackert du skriver :) | | Maadelen3 - 26 dec 08 - 14:25 | | uhm, förlåt mina läskiga utbrott (a, <3 | | Maadelen3 - 26 dec 08 - 14:25- Betyg: | ÄCKEL!
HIMLA ÄCKLIGA UNGE!
HUR KAN DU!?
VA?! SVARA MIG?!
VA VA VA?!
SVARA DÅ?!
HUR KAN DU?! HUR KAN DU SKRIVA SÅ HÄR UNDERBART?! VA?! VAAA?!!! SVARA DÅ!
Och vadå LITE?! LIIITE?! ÄR DU DUM ELLER?! :| jag skriver knappt två a4 ju! nu blir jag deprimerad! :( :(
men du skriver helt otroligt mega freakin' bäst alltså! helt magnificó och felfritt och perfekt (nej det är FORTFARANDE inte samma sak! ;C) och helt bästat alltså! Gud gav dig verkligen skrivargåvan! seriöst! det är otroligt!
Och vadå inte nöjd? INTE NÖJD?! Är du galen eller? VA? Detta var ju helt underbart, och jag tyckte det var ett av det bästa du skrivit på denna novell, sådetså! så du kan ju bara drömma om att skriva om, OKEJ?! Du ska FORTSÄTTA, så det så!
nej nu blev jag på dåligt humör . varför ska du vara så himla bra (okej det är ju bra för då har jag något bästigt att läsa men ändå) och jag helt suckkish som inte ens har fantasin att skriva längre?! :'(
menmen, jag får ju läsa dittt, så det är ju bra! :D hihihihihi! :D okej nu ska jag vara på bra humör, så du får lite mer och gladare kommentar nu! :D
ALLTSÅ EVVE!? :D fattar du iet hur megabästat du skrivaa? =) =) =)= )
Reporter: *harklasig* Hej, miss Löfgren
Evelina: Hallå! *le stort*
Reporter: Att ha fått din nyss publiserade bok omskriven i tretton språk, på bara två veckor, hur känns det?
Evelina: Det är helt underbart, allt jag någonsin drömt om!
Reporter: Men du har aldrig tvivlat på din förmåga, va?
Evelina: Jo, det fanns en tid, men jag ändrade mig snabbt när jag insåg hur duktig jag var. Eller är, eller vad man nu säger *skratta lättjefullt*
Reporter: Haha, ja, det var ju tur, det! Tänk om vi inte hade fått uppleva något lika bra som detta?
Evelina: Ja, det hade ju varit en skam. Haha, nej, nu ska jag inte skryta, men jag undrar faktiskt vem som hade varit här i stället för mig, haha.
Reporter: Inte hade det varit någon så bra som dig, i alla fall.
Evelina: Njae, det vet man ju aldrig. *blinka*. Men ska jag vara ärlig, så är jag den bästa på väldigt, väldigt länge.
Reporter: Ja, det är tur att du kommit till insikt med det.
Någon i bakrunden: EEEVVVEEEEEE! HOOOOORSIIIIRRREEEEEEEEEEEE! *springa fram och knuffa bort reportern*
Evelina: Madde? ^o)
Madde: HEJ EVVE! HAHAHAH! Jag var bara tvungen å gratta dig, å jag tyckt att de it är nå bättre sätt än söjn! *le*
Evelina: Haha, tack!
Madde: Gud var glad jag blev då jag såg att boken hade kommit ut! Nog för att jag redan lääääsit den, men ändå lixom, jag köpte två styck! hah!
Evelina: men gud madde! haha!
Madde: Alltså visst vet du hur duktig du är? Helt megabäst var det å läsa! jag köpt en till flera vänner å! *le*
Evelina: Men guuud! hahahah!
Madde: Jaja, nu ska jag gå, eh, måste skynda innan de fänglsar mig *sucka*
Evelina: hejdå, haha!
Madde: Hejdå! och grattis, än en gång! *le*
Reporter: *Borsta av dammet från sina kläder* Ja, tillbaka till nyheterna *sucka*
Nyheternagubben: Detta var en live sändning från oscarsgalan där vi träffade Evelina Löfgren, och, tydligen, hennes vän Madde.. ? ja, tack, och godnatt!
euhm. hahhaha xd
jag känner mig dålig på att kommentera :D
men det är kul aändå :D och för att jag inte skrivit något så får du en jättekommentar istället, så du är lite glad alltå! ;D
jag vet fortfarande inte hur man gör.. eller jo, man blandar evelina löfgren, bokstäver, meningar och ord, lite skrivande, en nypa fantasi och en deciliter bästhet, och det blir detta mästervärk!: D mwihihihi! ;D
men nu ska jag typ, ta å packa eller nått ><' ska snart fara hem för att sen träna med malin *sucka*
men du skriver b'ästbästbäst och nu ska jag ge dig en femma, som egentligen står för femmatusen! =D minst, alltså! ;D hihihi!
pusssss på bästa skrivarungen! =D <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3 | | Swejk - 26 dec 08 - 13:17- Betyg: | | Nej, det ska inte bli omskrivet! Men... Du kan ju alltid börja på en ny! :D (A) Haha, så smart jag är :) Maila nästa? <333 | | Rosapapper - 26 dec 08 - 12:53- Betyg: | | Skiiiiitbra som vanligt:D | | lumman - 26 dec 08 - 02:14 | jag har läst alla nu och dom är FRUKTANSVÄRT bra!!! :D:D:D:D:D
Fortsätt, ;) mejla nästa?? =)) | | ThisIsJustMe - 26 dec 08 - 02:11- Betyg: | AHH!! SÅ UNDERBART DU SKRIVER MÄNNISKA!! :D
Du får absolut INTE skriva om!!
Nog för att jag vet att om du skulle göra det skulle
det bli minst lika perfekt som det är nu!!!
Hur många gånger måste jag påpeka att du skriver bättre!!
Jag kan inte skriva bättre, det är omöjligt.
Du skriver ju som en gud, och alla vet ju att man inte
kan vara bättre än gud ju!! :D
Och han MÅSTE förlåta henne!!
Annars börjar jag gråta! :(
Men nu tycker jag att du ska ta och skriva mer!
För jag håller på att sprika av spänning hära!! :D
Och det vill vi ju helst undvika xD
Håller med JessicaKarlsson Denna novell är värd
så mkt mer än 5!!
Det finns inte ett nogt högt betyg för den!! :D<33
haha lite styckeindelad komentar XD Men poängen jag
försöker uppnå är att
DU SKRIVER BÄTTRE ÄN UNDERBART!
och det är bra! :D (Y) | | JessicaKarlsson - 26 dec 08 - 01:37- Betyg: | men duuuu, du skriver sååå jälva bra så du kan inte skriva en dålig del :O
så sluta gnäll nu! :O
jag vet inte vad jag ska säga heller, jag hoppas bara att Drake förlåter henne ^^ hahha ! :D
i want a coooookie :D (a)
skoja (; hha, :D jag skulle ge dig mer än en 5a om det fannss, :O <3
mejjjjjjjjla ! <3 |
|
|
|
