På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Romeo och Julia - en äkta kärleks historia del 2

Del två är nu ute och vill ha
MÅNGA komentarer :)
Novellen lever på det förstår ni,
- Inga komentarer = inga nya delar ^^
Kramar

Efter tio minuter reste jag mig upp och gick in i klass rummet igen. De satt och läste på en bok. Saga gjorde en gest med handen för att visa att böckerna stod i bokhyllan. Sakta smög jag ditt och tittade på tavlan, s. 1-16 skulle vi läsa på 15 minuter, 5 för mig. Men som tur var har jag alltid varit en snabb läsare och blev klar fort. Visserligen slö läste jag mest och kom inte ihåg ett skit vad det handlade om. Klockan ringde ut efter 45 sega minuter. Amanda gick ut med Felicia och jag gick ut med, ja ingen. Jag gick till mitt skåp och låste upp det, sakerna låg o oreda så jag bestämde mig för att rensa lite. Bland alla saker som låg runt mig låg ett halsband som jag fått av Amanda, de föll ner igen efter legat på golvet. Någon hade tagit upp det och värst av allt det var i två delar, kedjan hade gått mitt av.
- Opps, sa en röst och jag tittade upp. Där stod Felicia med Amanda i bakgrunden. Ilskan spred sig sakta igenom hela min kropp, jag puttade undan Felicia och sa till Amanda,
- Din jävla svikare, hur kunde du? Västa jag tyst och stängde skåpet efter en kort städning. När jag gick därifrån puttade jag henne rakt in i skåpen och jag hörde henne säga att jag var ett cp barn. På 1 timme hade vi blivit fiender och hon hade blivit en fjortis, denna dagen började inte bra. Absolut inte bra. Jag tittade på klockan, vi hade håltimme nu i tre timmar sen hade vi lunch kl tolv. Nu var klockan halv tolv vi hade haft sov morgon. Jag vände mot mat salen och såg bara ett bord som var ledigt. Idag hade jag ingen aptit, så jag tog bara ett äpple och en flaska vatten. Bordet var fortfarande ledigt och jag styrde mot det, det såg så ensamt ut där det stod i utkanten av hela matsalen. Alla andra bord var mest i en klump men detta var avskilt från omvärlden. När jag satte mig när kändes det som att sitta på knivar, det var inte alls bekvämt. Filip gick in med sina kompisar i hälarna. Tänk att det skulle vara så lätt för vissa och svårt för andra. De tog stora lass med mat och började gå i riktning mot bordet jag satt vis.
- Får vi slå oss ned? Frågade Filip vänligt. Är jag hungrig? Nej, tänkte jag för mig själv.
- Ja, jag skulle ändå gå, sa jag.
- Men du har inte ätit ditt äpple. Jag var tyst en stund sen svarade jag honom,
- Jag är inte hungrig. Jag reste mig upp och lät äpplet och vattnet stå kvar, det skulle jag inte gjort. Jag såg Amanda i ögonvrån hos killarna och pekade på äpplet och vattnet. Hon log ett charmigt leende och gick fort mot mig. Hon skruvade av korken på vattnet, jag hann inte reagera.
- Här får du din bitch, sa hon och kastade allt vatten över mig.
- Och glöm inte ditt äpple, hon drämde det hårt i sidan på mig och smärta ilade igenom kroppen. Felicia skrattade hånfult och log brett. Ingen gjorde något, ingen sa ifrån! Hade de tappat tal förmågan? En hög servetter regnade över mig och Amanda befallde mig,
- Torka upp, du kan ju inte smutsa ner så! Hon skrattade och log medans jag sårat vände mig om.
- Torka upp, sa hon och puttade mig på axeln. Jag stod stilla och väntade på ett hårt slag, DUNS.
- Där kom det, en hård knytnäve träffade mig i bakhuvudet och jag föll framåt och kände hur mina handleder värkte samt bakhuvudet.
- TORKA UPP! Skrek hon och sparkade mig hårt på mina revben.
- Lägg av! Hörde jag en röst och en stol som slamrade i golvet.
- Ursäkta?
- Lägg av sa jag är det svårt att fatta? Amanda stod blixt stilla och rörde sig inte hur fläcken.
- Varför ska jag det? Sa hon trotsigt och ett par skor klampade över golvet.
- Lägg av, sa killen, för det hördes. Med små steg gick Amanda tillbaka till Felicia och satte sig tyst ner. Alla återgick till sitt och ett par stadiga händer tog tag om mina armar och en smärta stack till i mitt bröst. Jag kved till och personen lyfte upp mig i sin famn.
- Förlåt, jag öppnade ögonen och såg Filips huvud.
- Släpp ner mig! Jag började sparka med benen men slutade genast för det gjorde ont i hela kroppen.
- Hur är det? Han satte mig på en stol i väntrummet till sjuksystern.
- Inte så farligt, ljög jag.
- Jag ser på dig att du ljuger. Jag blev tyst och han satte sig mitt emot mig.
- Melissa, det var så du hette va? Sa han och log. Jag nickade och hörde hur dörren till sjuksysterns rum öppnades.
- Jag känner mig lite yr! Sa och allting började snurra, sen blev allt svart.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

JessicaKarlsson - 27 dec 08 - 14:38

jag läste ju den här delen? varför kommenterade jag inte ?:O
aja, nu får du en kommentar iaf, :D
jag tkr den är assssbra :D haha :D

EveryNight - 26 dec 08 - 18:04- Betyg: