Den enda, som försvann! |
Det var en flicka, en flicka som ingen såg. Flickans enda
vän var ensamheten och hennes hund Stina. Varje gång flickan
fällde en tår var Stina där och förstod henne samtidigt
som mörkret fanns omkring dem men Stinas kärlek till flickan
var det enda som lyste upp hennes krafter till att leva.
Men alla tider förändras och Stina försvann Och ensam var
flickan utan någon som förstod henne. Flickan hann inte ens
ta farväl.
Flickans tankar flög runder vad skulle hon göra???
Hon kände hur kroppen började skaka hon visste inte vart hon
hon skulle ta vägen. Flickan kände sig så hjälplös.
Flickan ville inte gå till sin familj och förklara hur hon mådde.
för hon kände bara att hon var ivägen för dom.
Så hon beslöt sig för att vara på sitt rum.
Flickans tankar gjorde så ont att hon till slut tog en tavla
och slog isönder den med sina bara händer och tog sakta upp
en glasskiva som hon torkade av. Nu kändes paniken
riktigt mycket i flickan och hennes klara blå ögon fylldes
allt mer med tårar som sakta rann nerför hennes kinder
och ner på läppen så hon kunde känna av den salta smaken.
Hon var nu beredd att sätta glasskivan mot sin handled,
sakta drog hon och blodet kom, det var då första gången
på länge som flickan fick ett leende på läpparna.
Flickan visste att hon gjort det tillräckligt djupt för
att försvinna och hon visste att när som skulle hon känna
sig trött. Slutet kom och flickan tog sitt sista andetag
och slöt sen sina ögon för att lämna denna jord för alltid.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | Dimmalimm - 23 dec 08 - 17:55- Betyg:  | förlåt, inget illa menat, men jag kunde inte låta bli att le åt titeln: Ända=rumpa, det stavas med E...
annars var den helt ok, ganska kort och lite stavfel, annars bra. |
|
|
|
