Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Förrädelsen...

Sally sitter vid stranden och är omsvept av kyla. Kall, hård,
otäck kyla. Hon är olyckligt kär. Naturligtvis i den snygga
killen Markus. Han är ju bara så fin. Men snäll, det är
inte rätta ordvalet på honom. Hon tänker på en sak som hände
i förmiddags. Markus hade gått fram till henne och skrikit
henne rakt upp i ansiktet:

- Jag gillar inte dej, o det är bara ta o fatta!

Hur visste han ens om det? Hon hade ju bara berättat för
Miranda, hennes bästa vän att hon var kär i honom. Fast hon
gillar honom ju inte efter det som hände förut. Men det vet
han ju inte om. Han betedde sig som en idiot, eller ett
småbarn på max 4 år! Men men. Sådant var livet. Plötsligt
ser hon en skepnad dyka upp i dimman. Det var Markus.

- Jag är inte kär i dej, fatta det!!
- Och? Jag är inte kär i dej heller så släng dej i väggen!

Skrek hon innan hon sprang hem. Direkt när hon kom in så
ringde hon till Miranda för att berätta allt, men hon
verkade inte bry sej. Sally la på luren med en suck och gick
till sängs. Hon grät sig själv till sömns. Hon somnade och
drömde. Markus skrek och skrek, men fattade inte att hon inte
gillar honom längre. Men till sist vaknar hon med ett ryck.
Klockan är halv sju. Lika bra att gå upp. Hon äter frukost,
gör sig iordning, och går sedan iväg till kiosken där hon
ska möta Miranda. När klockan är fem i halv nio så har hon
inte kommit än. Med tunga steg går Sally iväg till skolan.
Miranda kanske är där. Jovisst. det är hon.

- Varför väntade du inte som vanligt?
-Hade ingen lust.
-Men du kunde väl ha ringt?
-Men du märkte ju själv att jag inte kom! Ide då att ringa?
Nej!
-Okej okej. Men bli inte så sur!
- Jag är hur sur jag vill.

Varför var hon sådan? Det var inte miranda! I flera veckor
hade hon varit sur och vresig mot Sally. Vad var fel?
Jaja. det går väl över.

- Miranda! Kan vi göra något efter skolan idag?
- Nej jag ska vara med Lotta.

Lotta! ojoj. Vilken vändning. dom hade ju jämt snackat skit
om henne för att hon var så bitchig!

- Jaha. Men imorgon då?
- Nej jag ska ner på stan.
- Kan jag inte följa med?
- Nej, för jag ska gå med Lotta.
-Men fredag då?
- Men fattar du verkligen ingenting? Jag har velat sagt det
här i flera veckor, och nu säger jag det! Jag vill inte vara
med dig något mer! Okej? Kan du lämna mig ifred?

Va? Vad var det här? I tårar gick Sally in på lektionen,
och hela dagen gick sakta men säkert. När dagen var slut gick
hon ner till stranden. Där satt hon hela eftermiddagen, och
till sist hör hon röster. Det är Miranda och Markus. Dom
pratar och skrattar. Dom är tillsamans, det märks. Och
dom snackar skit om henne. Fan vilken skit värld. Vad är
det för vits med att leva? Hon går sakta ut på bryggan.
Tittar ner i det svarta kalla vattnet. 5 grader på sin höjd.
Hon binder fast en sten vi foten och tänker:
Nu slipper jag denna skit! Ett steg så behöver jag inte lida mer.
Det steget blir min befrielse. Innan hon tar steget hör hon
en röst:

-Nej! Sally! Snälla du hoppa inte! Sluta! Snälla!

Sedan tog hon steget...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fia92 - 12 apr 06 - 01:58- Betyg:
ooooj.. :|
kan inte skriva mer än att ja höller me övriga.. :P
Aannnn - 11 apr 06 - 18:31
mycket fint skrivet.
krisse_bisse - 10 apr 06 - 00:18- Betyg:
Mycket bra..... men snabbt slut...
Hallon - 9 apr 06 - 20:04- Betyg:
Faan va bra den e :D lätt att leva sig in i den ...underbart :D:D

Skriven av
Lindi_92_
9 apr 06 - 06:10
(Har blivit läst 117 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord