Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Välkommen till helvetet [del 1]

detta är en stafettnovell, skicka nästa del till mig! (jag vet att det blir mycket stafettnoveller av mig nu, men den här var planerad innan jag körde fast med "jag älskar dig".


Jag hörde vindens gälla skrik eka mella de höga grantopparna, jag famlade mig fram genom den mörka skogen. Mitt svarta hår var fullt av pinnar och löv. Min flykt genom skogen hade gett mina kläder flera revor och fläckar. Men jag fortastte att springa snubblandes tills jag föll. Fukten från mossan vätte igenom mina kläder. Iskall och blöt kravlade jag mig upp och fortsatte min färd genom skogen. Jag hörde tunga steg bakom mig, så jag ökade farten.
Jag sprang för mitt liv, de som jagade mig hade hamnat lite efter, men jag fortsatte ändå att springa. Pöltsligt slog jag min fot i något och trillade så att mitt ben kom i någon konstig ställning, jag försökte resa mig upp, men det gick inte. Benet bara vek sig hela tiden. Då hörde jag fotstegen komma närmare igen, jag fick panik och började kravla mig fram. Det var hoplöst, jag kom ingen stanns, så iställer tog jag skydd under en gran som var precis intill mig. Granbarren och grenarna skavde mot min hud, jag kännde att det började rinna något från min panna. Vätskan som hade kommit från min panna nåde min mun, jag stak ut min tunga för att smaka vad det var. Det smakade blod.
Fotstegen var nu framme vid mig och jag höll andan. Men det sprang förbi, jag började att andas igen när jag inte hörde fotstegen längre. Men när jag försökte att röra mig så gjorde det fruktansvärt ont, jag stönade högt och några tårar rann ner från mina kinder.

Jag kännde att någon smekte min kind, jag vände mitt huvud långsamt dit. Där satt en flicka med snövita ögon, rött midjelångt hår, och på hennes läppar lekte ett leende. Hon såg både hemsk och vacker ut på samma gång.
”Försöker du springa ifrån döden?” frågade flickan med en siden len röst.
Jag förstod ingenting, springa ifrån döden? Det gjorde jag väl inte, jag försökte bara rädda mitt liv från någon som jagade mig.
”Det går inte att springa ifrån döden, min vän” sa flickan med samma silkeslena röst ”Följ med mig så ska jag hjälpa dig, jag ska se till så att du få det bra”
Jag visste fortfarande inte vad jag skulle säga, det verkade inte vara säckert att följa med henne. Men flickan var redan påväg att flytta ut mig.
”Nej, jag vill inte” försökte jag säga men det gick inte, det gjorde så fruktansvärt ont i mitt ben när hon försökte släppa ut mig.
”Jag ska inte göra dig illa”svarade hon mig bara. När hon väl hade fått ut mig så ställde hon sig upp och bar upp mig i hennes famn. Jag hade börjat skaka, det var så kallt.
”Vi får nog skynda oss, innan det hinner ljusna”
Sen började hon att springa, hon sprang nog lika snabbt som vinden, men helt plötsligt började hon att sjunka ner i marken.
”Vad händer?!” skrek jag
”Inget” svarade flickan lungt ”Håll andan nu om du inte vill ha lera i munnen....” mer än så han hon inte säga förrän vi försvann i leran.
Det gick på några sekunder sen var vi ute ur leran, jag kunde inte öppna mina ögonlock eftersom de tyngdes ner av den tunga geggan. Precis när jag skulle ta bort de värsta av den så kännde jag samma smekning som innan, och mina ögonlock blev mycket lättare igen.
Jag öppnade dem försiktigt och framför mig bredde det ut sig ett landskap, men inte ett vackert sådant. Allt var svart och ruttet. Jag började gråta.
”Vad gör jag här?” frågade jag flickan. Men hon svarade inte, hon tittade bara bort mot mörkret. Jag började också att titta dit, vad var det som var så intressant med att stirra in i mörkret? När jag stått så en lång stund och bara spejat så såg jag något röra sig där borta i mörkret. En mörk skepnad kom gående,man kunde nästan inte urskilja den från mörkret. Den kom närmare och närmare. Jag tittade på flickan, nu stod hon inte länge upp och stirrade, utan satt nerböjd, som om hon bugade till skepnaden.
Skepnaden var mycket nära nu när den stannade helt plötsligt, vänd mot mig
”Välkommen till helvetet, Molly” sa skepnaden med en grov stämma.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
wonkis - 26 dec 08 - 21:53
åhh den va hur bra som helst! :D
vissenros - 24 dec 08 - 19:46
tack <33
Dimmalimm - 24 dec 08 - 18:54
bra! om du inte får in några nya delar kan jag alltid jag skriva en... säg till i så fall.
honheterjenny - 23 dec 08 - 19:07
bra! :)
jag kanske skickar in ngn, maybe. får se :)
kram
a-white-pearl - 22 dec 08 - 18:57- Betyg:
jätte bra :D
Madvis - 22 dec 08 - 18:52- Betyg:
Åh, denna låter spännande :D Och du skriver riktigt bra!
Kan du mejla nästa? :) Uppskattas.

Skriven av
vissenros
22 dec 08 - 17:40
(Har blivit läst 161 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord