*Inget namn än* Del 4 |
Jag var världens lyckligaste när jag stegade in igenom dörren och satte mig framför TV då min mobil ringde, jag trodde det var Adrian,
- Paulina, sa jag glatt.
- Gör exakt som jag säger!
- Hallå vem är det?
- Gör som jag säger! Sa rösten argt, den var mörk men jag hörde andra röster i bakgrunden. Rädslan kom krypandes och grep tag i mig.
- O.. Okej sa jag stammandes.
- Gå till er brev låda, där ligger något. Sakta gick jag ut och kände hur mina strumpor blev våta. Jag öppnade brevlådan och såg ett knyte som låg där i.
- Jag ska ta saken nu!
- Bra, sen las samtalet på. Den var något vasst där i och en lapp.
På lappen stod det;
Gör slut med Adrian…
ANNARS!
Jag öppnade knyten och såg med fasa att det var en nyslipad kniv.
På kniven stod det något in hackat.
Dör du…
Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, men Adrian jag älskade honom av djupet av mitt hjärta!
Tårarna blandades med regnet och rann längs med hela kinden. När de gamla landat på marken föll genast nya ikapp. Jag satte mig på marken och kramade lappen så hårt att den blev skrynklig.
- Nej, nej det får inte vara sant! Snörvlade jag. Jag sprang up i min säng och var noga med att dörren var låst, mamma var borta hade det något med detta att göra?
Jag tittade upp i taget och pillade på kniv spetsen. Den var väldigt skarp och jag kände hur det stack till och mitt blod började rinna nerför tummen. Sen somnade jag djupt…
*Nästa dag*
Jag vaknade och kände att det var kallt i huset, jag upptäckte med fasa att fönstret var öppet i mitt rum och det låg en ny lapp på skriv bordet,
Gör det idag…
Stod det och jag hoppade upp ur sängen och tog nya kläder på mig och fixade mig. Men jag kunde inte sluta tänka på att Adrian var i fara. Även jag, jag sprang ut igenom dörren och fortsatte mot skolan. Jag gick in i korridoren och såg Adrian vid mitt skåp. Han vinkade glatt men när han såg att jag inte vinkade tillbaka började han gå mot mig.
- Hej älskning! Sa han och kramade mig. Jag bara stod där och kände mig som ett fån, jag kramade inte tillbaka utan började gråta istället.
- Adrian… Vi… Vi måste göra slut! Han tittade på mig och torkade tårarna som rullade ner från mina kinder.
- Du vill inte göra slut, det ser jag på dig!
- Adrian det är för ditt eget bästa!
- Paulina, han tittade allvarligt på mig och jag berättade allt!
- Vi måste gå till polisen!
- NEJ, NEJ ÅTERIGEN NEJ! Jag skrek till han och alla tittade på oss men återgick sen igen till sig själva.
- Du förstår inte Adrian, jag sjönk ihop i hans famn och började gråta igen. Vem var det och vad ska jag göra?
----
Komentera?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fredriica - 21 dec 08 - 23:42- Betyg:  | | Jätte bra:D:D mejla nästa?(A)# | | NotJoyJustSorrow - 21 dec 08 - 21:45- Betyg: | | Skitbra! Mejla när nästa del kommer?? <3 | | gbg_95 - 21 dec 08 - 21:45- Betyg: | Skitbra! <3
Nu blev dt spännande, undra vem det är... |
|
|
|
