Udda & Utsatt [del.73] |
Läs och kommentera !! :D
Eftersom jag vet vilka några av mina smygläsare är nu, så lägger jag inte ut nya delar förrens de kommenterar ^^
Förresten, om ni vill att jag ska fortsätta mejla när jag lägger ut nya delar, så ge mig RIKTIGA kommentarer, tack !! :D:D
// Polly
Udda & Utsatt [del.73]
(Aaron)
- Vad var det där för jävla idioter ?? frågade Jimmy sammanbitet, när han och Aaron var påväg bort från skolan i snabb takt.
- De går i min klass, mumlade Aaron, och han visste att han borde vara glad.
Han visste att han borde vara glad över att Oliver äntligen hade fått vad han förtjänade, men han kände sig inte särskilt glad, bara nere ...
- "I din klass ??" upprepade Jimmy. Vad heter han som jag slog ner då ??
- Oliver ... svarade Aaron tyst. Hans storebror går i din klass ...
- Va ?? utbrast Jimmy förvånat, och stannade till. Vad heter han ?? Menar du verkligen att det där äcklets storebrorsa går i min klass ??
Aaron nickade.
- Jag tror det ... sa han tveksamt. För de har samma efternamn ...
Jimmy började gå igen, och Aaron skyndade mödosamt efter på sina kryckor.
- Vad heter han ?? undrade Jimmy.
- Det är han som är kamratstödjare i din klass, förklarade Aaron. Linus eller vad det var han hette ...
- Jaså, han ... sa Jimmy fundersamt. Jag ska fan snacka med honom, och säga åt honom att hans lilla missfoster till lillbrorsa inte får röra dig en gång till ...
- Det ... det behövs inte ... sa Aaron nervöst. Han visste att Oliver bara skulle ge sig på honom ännu mer, ifall han blev tillsagd att sluta, för då skulle han ju fatta att han hade skvallrat ...
- Klart som fan att det gör !! utbrast Jimmy. Varför har du inte sagt att de är taskiga mot dig i skolan ??
Han synade sina knytnävar, som hade många småärr efter alla slagsmål som han hade varit med i, och upptäckte att de hade blivit lite nedblodade efter att han hade slagit ner Oliver.
Aaron synade honom i ögonvrån, men vände sedan bort blicken.
- Jag ... vet inte ... mumlade han tyst, och Jimmy suckade.
- Vi får ta det sen, sa han. Vi har jävligt bråttom asså ...
(Oliver)
- Oliver, ... hur gick det ... ?? frågade William tveksamt, och Oliver gav omedvetet till ett plågsamt stön, men lyckades iallafall sätta sig upp.
Eftersom det droppade blod oavbrutet från hans näsa, så var han tvungen att trycka ena handen hårt över den, för att det inte skulle komma något på hans kläder.
- Bra ... ljög han, trots att de gjorde så ont att han skulle kunna svimma. Det bultade och sved som bara den över och omkring hans näsa, och han vågade inte ta bort handen för att kolla efter hur det såg ut.
William tog tag om armen på honom, för att hjälpa honom upp, och Oliver kom vacklande på fötter.
Han sneglade generat bort mot Peter och Edvin, som fortfarande inte hade kommit över chocken.
Chocken över att Oliver Åkerström "Klassens populäraste kille" hade fått stryk, Oliver trodde att han skulle dö av förlägenhet ... Det hade ju varit en sak om bara William hade sett det hela, men med Peter och Edvin var det ju inte riktigt samma sak, eftersom det var meningen att Oliver alltid skulle framställas som cool inför de ...
- Är det säkert ?? sa William envist. Det är ganska mycket blod ...
Oliver följde hans blick, och fick syn på de rödfärgade blodfläckarna, som var utspridda på marken där han hade legat. Det såg inte speciellt trevligt ut ...
- Låt mig få se ... fortsatte William, och tog några steg närmare Oliver.
Peter och Edvin närmade sig också, tydligen var de nyfikna på hur stor skada Jimmys slag hade orsakat ...
William sträckte långsamt fram sin hand, och drog försiktigt bort Olivers, som han fortfarande hade hårt tryckt mot sin näsa. Oliver kunde känna att hans hand darrade, och lät den slappt glida ner längs sidan igen.
William flämtade till vid åsynen av Olivers näsa.
- Det ... måste sys ... fick han fram.
- Va ?? utbrast Oliver förvånat, men han såg på Williams, Peter och Edvins blickar att William menade allvar.
- Såret är ju alldeles öppet, fortsatte William. Det ser inte bra ut ...
Oliver kände lite försiktigt med fingrarna på det öppna såret på hans näsa, och ryckte till av smärta.
Hur hade det kunnat bli sådär egentligen ?? Jimmy måste ha haft en ring på sig eller något, som hade skavt upp det där, för det fanns ju ingen annan förklaring ...
Oliver hade blivit riktigt rädd när han fått syn på Jimmy, eftersom han kände igen honom från bilderna han hade sett på hans lunar. Ifall Jimmy hade vetat om att det var Oliver som hade kommenterat: "Fan vad ful lillbrorsa du har!!", på en av bilderna i hans galleri, så skulle Oliver nog ha fått ännu mera stryk än vad han hade fått nu ...
- Fan, Aarons brorsa är ju helt jävla sjuk i huvudet !! utbrast Edvin, och William nickade instämmande.
- Kom, Oliver, sa han, och drog lite i Olivers jackärm. Såret måste nog sys ganska fort, jag kan ringa morsan, så kan hon hämta oss ...
- Men så farligt är det nog inte ... försökte Oliver. De slutar snart att blöda ...
Edvin höll fram Olivers idrottsbag till honom, och Oliver tog emot den med ena handen, samtidigt som han täckte över sitt sår med den andra.
- Tack, mumlade han. Jag ska fan polisanmäla den där jävla idioten !!
Han var tyst en stund, men vände sedan blicken till William.
- Wille, sa han. Kan du hämta mina saker därinne, jag vill inte gå in i skolan sån här ...
- Visst, sa William. Vänta här då ...
Oliver gav William sin skåpsnyckel, och William, Peter och Edvin lämnade Oliver ensam bakom gympahuset.
Oliver kände ilskan välla upp inom honom, han skulle fan kräva skadestånd av Aarons cp-störda idiotbrorsa, som trodde att han var något !!
Fan vad fegt att slå någon som var yngre än en själv !! Visserligen så hade Oliver också gjort det ett par gånger, men han hade ju sina skäl, han mådde ju bättre av att göra så, men Jimmy, vad fick han ut av att slå andra ??
Skadeglädje eller ?? Han kanske njöt av att slå andra helt enkelt, och bara gjorde det för nöjes skull, han var ju fan inte normal ju ...
Efter en stund kom de andra killarna tillbaka, och Oliver ansträngde sig så mycket han kunde för att inte visa för Peter och Edvin hur ont han hade.
- Redan tillbaka ?? sa han oberört, och följde efter de bort mot parkeringen som fanns alldeles intill skolan.
Det hade börjat snöa ordentligt nu, och marken var redan täckt av ett tunnt lager dunvit snö.
Oliver blängde ilsket på den, han HATADE verkligen snö !!
Förr så brukade han och Wille vara ute och leka i snön i flera timmar, men nu hade de ju som sagt vuxit upp ...
- Jag har smsat mamma nu, meddelade William, och la ner sin mobil i jackfickan.
Hon kommer och hämtar oss ...
Oliver stönade tyst. Att William måste göra sig till så mycket besvär för en sån här småsak ...
- Jag sa ju att du inte behövde ... började han, men William avbröt honom.
- Mamma tyckte också att vi skulle kolla upp det, sa han. Har man öppna sår, så blir man nästan alltid tvungen att sy ...
Oliver suckade, och skrapade lite med sin ena skon på den snöfyllda asfalten.
Visst, han kunde medge att det gjorde riktigt jävla ont efter omgången han hade fått av Jimmy, men det skulle vara så pinsamt och förnedrande att söka upp sjukhus bara för det ...
- Jag och Edvin måste nog gå nu ... sa Peter efter en stund.
- Nej, men mamma kan skjutsa er också, sa William oberört, och Peter och Edvid såg överväldigat på varandra, som om de inte hade väntat sig att få skjuts av just William Bladh ...
William såg lite smått road ut av deras förvånade blickar, men blev snabbt allvarlig igen när han vände sig till Oliver, som omedvetet hade skakat till av den plötsliga kylan.
Han höll fortfarande ena handen täckt över näsan.
- Mamma kommer snart, försäkrade William. Hon sa att hon skulle skynda sig ...
Oliver nickade bara till svar, och kände hur det bultade av smärta från hans sår. Kylan gjorde det bara värre, hoppas att William hade rätt i att hans mamma skulle komma snart, för Oliver kunde snart inte stå ut en minut till ...
Att de flesta eleverna som hade slutat skolan nu, gick förbi och kollade konstigt på honom för att han stod och döljde sin nedblodade näsa gjorde ju inte saken bättre precis, Oliver HATADE att bli uttittad ...
Ja, inte när det var avundsjuka och beundransvärda blickar han fick då förstås, men han ville inte bli uttittad när han visade sina känslor, så det var ganska svårt att låta bli att inte grimasera av smärta just i det här ögonblicket ...
Oliver kände sig oerhört lättad när han tillslut fick se Williams familjs bil, köra in på parkeringen, och han kunde se att det var Williams mamma Alice som körde.
Oliver, Peter och Edvin satte sig i baksätet, och William satte sig därfram.
- Hej älskling !! sa Alice till William. Hur var det i skolan idag ??
William himlade med ögonen.
- Bra, antar jag ... sa han ointresserat. Alice log lite.
- Så bra, lilla WilleWilliam, sa hon med tillgjord röst, och lät som om hon tilltalade en femåring.
William sjönk generat ner en bit i framsätet, för att synas mindre, och Oliver antog att han skämdes en aning inför Peter och Edvin ...
Alice vände sig till Oliver.
- Hur är det med dig då, Oliver ?? frågade hon oroligt. Jag hörde att du hade varit i slagsmål ...
- Äh, det är inte så farligt ... sa Oliver avfärdande.
- William sa att det behövde sys, påpekade Alice. Kan jag få se på såret ??
Oliver stönade inombords,och drog långsamt bort handen från sin näsa.
Alice flämtade till.
- Men det ser ju inte alls bra ut !! sa hon bekymrat. Minst tre eller fyra stygn ser ut att behövas ....
Hon startade bilen, och Oliver lutade sig bakåt med en suck. Han satt emellan Peter och Edvin, så han kunde se i ögonvrån att de kollade på honom, och han täckte snabbt för sitt sår igen.
Han ville inte att de skulle tycka att Jimmy var cool eller något, som kunde framkalla sår som man var tvungen att sy ...
Alice släppte av Peter och Edvin vid sina respektive hem först, innan hon fortsatte mot sjukhuset med Oliver och William.
När de kom fram, så gick Oliver motvilligt ur bilen, och följde efter William och Alice mot huvudentrén.
Vad pinsamt det här var !!
Hit togs ju folk som var döende, eller hade varit med om någon bilolycka, inte om man hade blivit slagen, och fått ett litet ynkligt sår i ansiktet, det var iallafall vad Oliver tyckte ...
Det var fullt med folk i väntrummet på akuten, och Oliver förstod att det här skulle ta ganska lång tid. Eftersom han inte hade en så allvarlig skada, så skulle han ju inte få gå före de andra precis ...
Alice gick fram till receptionen för att meddela vad som hade hänt med Oliver, och Oliver och William gick och satte sig i väntrummet.
- Det här är inte värt besväret, sa Oliver. Det är ju bara ett litet sår ...
- Du har ju inte ens sett det, påpekade William. Tror du inte på vad jag säger eller, det måste sys.
- Okej, mumlade Oliver, och skyndade sig att byta samtalsämne. Han ville absolut inte bli osams med William.
Inte för att det brukade hända speciellt ofta då, men när det väl hände, så var det ju inte speciellt kul, för då hade Oliver ingen som han kunde snacka känslor med längre ...
- Tycker inte du också att Jimmy är helt störd i huvudet ?? undrade Oliver, och William såg oförstående på honom.
- Jimmy ?? sa han oförstående.
- Aarons brorsa heter så, förklarade Oliver.
- Aha, sa William. Men hur kunde du veta det ??
- Jag hittade hans lunarsida bara, sa Oliver avfärdande. Men erkänn nu, visst är han störd !!
- Jag tycker han verkar helt psykad, sa William, med en äcklad min i ansiktet. Han bara gick rätt på dig sådär, trots att han var mycket större, alltså fatta vad fegt !!
Oliver nickade instämmande men både han och William tystnade när Alice kom och satte sig bredvid de.
Hon höll fram lite hushållspapper till Oliver.
- Här, sa hon. Så du slipper bli blodig på handen.
- Tack, sa Oliver, och tog emot pappret. Sedan tryckte han det lätt mot sitt sår. Smärtan hade avtagit lite nu, men det sved ändå rätt så mycket ...
De tog minst en halvtimme innan en av läkarna kom och ropade upp Olivers namn, och han och William följde med henne in till ett av rummen.
Hon nickade åt britsen i rummet, och sa åt Oliver att sätta sig där.
William satte sig på en stol intill.
Rummet var ganska litet, och hade kritvita väggar. Förutom britsen, några stolar och ett handfat, så fanns det inte så mycket mer där, förutom ett par skåp som stod i ena hörnet. På ena långväggen, så hängde det en affisch med en kattunge på, och på andra väggen hängde en massa teckningar, som små barnpatienter förmodligen hade målat.
- Kan jag se på såret ?? frågade läkaren vänligt, och ställde sig framför Oliver. Hon hade en namnskylt på sin läkarrock, som upplyste Oliver om att hon hette Josefine, och hon hade blont uppsatt hår, och långa mörka ögonfransar. Hon såg ut att vara väldigt ung, och hon såg riktigt bra ut, enligt Oliver ...
Oliver tog bort det nedblodade pappret från sin näsa, och Josefine nickade långsamt, med ett smått bekymrat uttryck i ansiktet.
- Det måste sys, meddelade hon. Annars kommer det nog inte att läka ...
Hur gick det till egentligen ??
Oliver gav William en snabb blick, innan han såg på Josefine igen.
- Jag har varit i slagsmål bara, sa han avfärdande. Inget märkvärdigt alls ...
Aldrig att han tänkte erkänna att han hade blivit nedslagen av en tre år äldre kille, som dessutom var större än honom själv, något sådant kunde han definitivt inte nedlåta sig till ...
Josefine suckade, och började plocka fram de tillbehören som behövdes för att sy sår.
- Vi har fått in många personer på senaste tiden som har varit i slagsmål, förklarade hon. Men ingen har varit så ung som du ... Vet du vem eller vilka det var ??
- Öh, ja ... sa Oliver tveksamt. Men båda slogs ju, så det finns ju ingen mening att ...
- Jag tycker iallafall att du ska anmäla, avbröt Josefine. Det finns många som inte gör det.
Oliver suckade.
- Skulle du kunna lägga dig ner på britsen ?? föreslog Josefine vänligt. Du kan inte sitta upp när jag syr igen såret.
- Hur många stygn behövs det ?? frågade Oliver, utan att visa sin nervositet. Det kunde ju inte vara speciellt skönt att sy igen sår, bara tanken på att Josefine måste trycka ner en vass nål i Olivers ömmade sår, fick honom att rysa inombords. Vilken tur att Peter och Edvin inte var här, för Oliver skulle med att säkerhet inte lyckas med att se helt oberörd ut när såret blev igensytt ...
- Tre eller fyra gissar jag på, svarade Josefine fundersamt. Du kan lägga dig ner på britsen, medans jag hämtar de tillbehören som behövs ...
Hon lämnade rummet, och Oliver och William blev ensamma.
Oliver la sig motvilligt ner på britsen, med armarna i kors över bröstet. Han hade inte anat att det skulle vara så allvarligt att det måste sys, men William hade ju rätt ...
- Du hade visst rätt, sa han smått skämtsamt till William.
- Äh, sa William avfärdande. Jag trodde bara att det kunde behövas, jag ville väl inte låta som en besserwisser precis ...
Oliver smålog.
- Du är ingen besserwisser, protesterade han. Det är nog mer jag som är det, eftersom jag sa emot dig, men jag fattade inte att det var så allvarligt ...
- Hur kunde han slå så att det blev ett så öppet sår ?? undrade William misstroget. Du fick ju liksom bara tre slag ...
- Jo, men han slog på exakt samma ställe alla gånger, förklarade Oliver.
- Åh fan ... sa William. Gjorde det mycket ont eller ??
- Mm, medgav Oliver. Det kändes en hel del, och det gör fortfarande ont ...
William såg medlidsamt på honom.
- Hoppas att den där Jimmy får betala skadestånd, mumlade han sammanbitet.
Josefine kom tillbaka, och Oliver såg att hon hade med sig en del föremål.
Även hon slog sig ner på en stol intill Oliver, och hon började plocka lite med en bit ståltråd.
- Det här kommer att kännas lite, sa hon beklagande, och började torka bort blodet från Olivers sår med en bomullstuss. Men du kommer såklart att få bedövningsmedel ...
Oliver svalde nervöst när han såg Josefine ta en bit ståltråd, och trä den i tången som hon hade hämtat.
Sedan öppnade hon flaskan med bedövningsmedel, och tog lite på en annan bomullstuss, innan hon duttade lite runt såret med den.
Oliver försökte att titta åt ett annat håll när hon närmade sig med ståltråden, men det var ganska svårt att låta bli ...
- Jag syr första stygnet nu, förvarnade Josefine, och Oliver kände hur det sved till när tången och ståltråden skar genom huden på honom. Han tittade åt ett annat håll istället, och försökte låta bli att inte stöna högt av smärta,
för killar fick ju inte visa sina känslor ...
Josefine var redan inne på andra stygnet, och Oliver försökte slappna av, trots att han bara skulle vilja knuffa undan Josefine, och få henne att sluta, för det gjorde så ont trots att han hade fått bedövningsmedel ...
Josefine log lite efter tredje stygnet, och Oliver kunde se att hon reste sig upp.
- Då var det klart, sa hon vänligt, och Oliver andades ut av lättnad.
Josefine tog fram ett mellanstort plåster ur fickan på sin läkarrock, och lutade sig över Oliver igen.
- Jag ska bara sätta dit det här plåstret först ... meddelade hon, och Oliver kunde känna hur hon placerade det över själva såret.
- Du får absolut inte ta bort plåstret själv, sa hon varnande. För då kan det bli infekterat, så det är bättre att du kommer tillbaka hit om några dar, så att jag kan kolla hur länge stygnen ska sitta kvar ...
Oliver nickade till svar, och kom smått vinglande på fötter. Han kände sig lite illamående och yr, men allt han ville var att komma härifrån så fort som möjligt.
Han visste att han skulle få en massa besvärliga frågor när han kom hem, om vem som hade slagit honom och så, men då var det ju bara att ljuga igen ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | Harrypotterlover - 15 feb 09 - 23:22- Betyg:  | Go JIMMY! XD Gillar fortfarande honom för att han slog oliver :) Nej, men det är totalt fel att slåss överhuvudtaget. Oliver tänker även fel när han kommenterade att Jimmy var helt galen bara för att han slog Oliver, sedan gör han så själv. Jag tror inte Oliver kan se sina egna gränser riktigt! Nåja, ska läsa en till del! Börjar komma ikapp ^^
//Sara | | Dalvana - 22 dec 08 - 21:22- Betyg: | GAAAH. Oliver är så jävla självisk, haha. Tänker bara på sig
själv ju :C och
"Fan vad fegt att slå någon som var yngre än en själv !! Visserligen så hade Oliver också gjort det ett par gånger, men han hade ju sina skäl, han mådde ju bättre av att göra så, men Jimmy, vad fick han ut av att slå andra ??
Skadeglädje eller ?? Han kanske njöt av att slå andra helt enkelt, och bara gjorde det för nöjes skull, han var ju fan inte normal ju ..."
Hahaha, som att Oliver har mer rätt att slå ner andra?
Btw så vet inte han heller om Jimmys (och Aarons) uppväxt.
Han förtjänade verkligen slaget (:
Men jag undrar vad som kommer hända Aaron :C <3
mejla vi nästa del :D | | Melowa - 22 dec 08 - 19:00- Betyg: | | Oliver måste ju vara dum om han tänker anmäla :O Polisen tar ju alltid reda på vad som har hänst så de är ju lika stor om inte större att oliver får betala skadestånd till Aaron eller någon annan av killarna han slagit ner! Vilket pucko xD | | sandruskapuska - 22 dec 08 - 02:31- Betyg: | Aaaah, sååå bra. längtat så mkt efter detta kapitlet. Super helt enkelt.
det ja reagera på va att oliver o wille va så emot jimmy o det han gjorde, trots att de sj gjort likadant + att de stog ju faktiskt där och (hotade med att?) slå ner aaron.
Vad kommer jimmy o aron göra nu? Kommer oliver o anmäla, då aaron kan anmäla honom? Nyfiken =)
klar 5a =)<3 (tack för mejlet) | | PlEaSeKiLlMe - 21 dec 08 - 23:31 | | skit bra jag har verklien längtat efter detta kapitelet och det var so jag skrev i början SKIT BRA<3333 | | purs_08 - 21 dec 08 - 23:12- Betyg: | | Du måste lägga upp nästa del nu | | manx_ - 21 dec 08 - 22:42- Betyg: | oh assa ärligt jag blir sjuktr iriterande på Oliver och wiliam , jag tycker Wiliam borde bli nedslagen också !! ,
För dom två ha slått flera stycken, såna som är mindre och dopm gjorde så att Aaron vela ta självmord så som ska fan inte anmäla Jimmy det är fan aaron som ska anmäla dom och dom andra två killarna också !! , ;O ,
Mejla när nästa kommer :D, | RedOceania - 21 dec 08 - 22:22- Betyg:  | Bara så du vet, du har skrivit "Även hon slog slog sig ner...." :P Nu vet du.
Tack för en lång del, måste dock ge dej lite kritik (för en gångs skull)..
Du har en tendens att härma från boken "Ondskan". Det är okej att få inspiration från andra böcker och även att härma, men när det upprepas fler gånger än en blir det lite dåligt. Bara så du tänker på det i fortsättningen, att man kan inte härma för mycket. ;)
När du använder lite samma grejer som är med i Ondskan, så får det din novell att låta lite gammaldags ibland.
Det blir lite overkligt liksom, lite överdrivet nästan att det är så mycket våld, för boken Ondskan utspelar sej på 50-talet och då var det mer våld än nu och ett annat "slags" våld också.
Hoppas du förstår vad jag menar...?
Ville bara säga det, kritik finns ju för att hjälpa liksom.. ;)
Bra förövrigt /T | | Justmyfault - 21 dec 08 - 21:46- Betyg: | | Jättebra :) | | Ciissii - 21 dec 08 - 20:13 | Hehe fan va bra att dendär männsiakn får känna lite också ^^
Asbra novell :D Fortästt! | | _mos_ - 21 dec 08 - 19:43- Betyg: | | asbra! | | vissenros - 21 dec 08 - 18:15 | | Det var bra, men lite kortare delar, det blir nästan för långa... | | MirreMille - 21 dec 08 - 18:15- Betyg: | den e super bra :D
menjla nästa?? |
|
|
|
