Att det kunde göra så ont! Jag kunde nästan höra ljudet när mitt hjärta gick i en milion bitar. Tårarna vill inte sluta rinna. Det spelar ingen roll hur mycket Viktor håller om mig. Nina är borta och jag kan inte sluta gråta. Jag kan inte sluta gråta även om mamma köper massor med Polly, mitt favoritgodis. Inte ens att pappa låter mig vara ifred hjälper. Gråt har tagit över mig.
Viktor håller min hand. Tårarna rinner sakta ner för mina kinder.
"Nina hade inte velat att du skulle sörja så mycket!"
Viktors ögon är fulla av oro. Han oroar sig för att jag också ska dö. Precis som Nina. Men han vet ju inte varför jag inte kan det. Jag kan inte lämna mitt ofödda barn. Men det vet ju inte han.
"Viktor, det är nog något jag måste berätta."
Viktor tittar på mig, han ser nästan lite hoppfull ut men samtidigt ser jag att han nästan också vill gråta, det förstår väl jag, jag är ju förkrossad.
"Viktor, jag väntar barn."
"Om det blir en tjej kan du döpa den till Nina."
Jag har inte ens tänkt den tanken. Men nu fyller den mig med värme. Om det var en pojke då?
"Om det är en pojke ska jag... Vi döpa honom till Tor."
Viktor bara nickar, jag vet att han förstår varför.
Tanken på lilla Nina eller lille Tor som finns i mig drar faktiskt upp mig en bit ur mörkret. Gör det lite lättare att andas. Jag kommer inte vara ensam. Jag är snart i 11 veckan. Imorgon ska jag möta Tor, han ringde mig och ville prata. Jag undrar om vad?
Cafét jag valt för att träffa Tor är fullt av människor och det luktar nybakat. Tor sitter vid ett bord och nickar mot mig när jag kommer in. Jag går sakta fram till honom.
"Hej Ellen"
"Hej Tor"
Jag drar ut stolen och sätter mig ner. Tor är mörk under ögonen och det ser ut som att han inte raktat sig på flera dagar.
"Jag har lämnat mig fru nu. Min sista gåva till Nina."
Jag stirrar på honom. Jag kan nästan höra Ninas röst
"Det bästa som skulle kunna hända mig var att Tor lämnde sin fru för mig!"
Jag kan inte hejda tårarna. Dom rullar ner för mi kind.
"Jag älskade Nina så jävla mycket."
Tårarna rinner ner för Tors kinder. Jag vet att han känner samma smärta som jag. Denna tunga svarta vägg av smärta och saknad.
"Varför gråter du?"
Jag kommer ihåg det absolut första Nina sa till mig.
"Varför gråter du?"
Ja det är frågan, varför gråter jag? För att jag älskar henne och saknar henne?
"Ellen varför klamrar du dig fast vid tråkiga saker?"
Nina som alltid var där när jag var deprimerad. Hon är borta nu och jag måste skärpa mig. Jag måste skärpa mig, för barnet och för Viktor!
.---------------------------------- ---------------------------------------------.
So rry för att det har tagit ett tag att skriva den här delen. =) Men nu är det lov
så jag lovar att skärpa mig!!!
KOMMENTERA MERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| love__ - 10 jan 09 - 23:24 |
| good :D |
sandruskapuska - 28 dec 08 - 00:48- Betyg:  |
| Så fint<3<3 |
| emelie_e - 22 dec 08 - 20:50- Betyg: |
| mera.. |
| frdrik - 21 dec 08 - 20:54 |
| bra =) |
| XblackX - 21 dec 08 - 10:24- Betyg: |
| mejla nästa. |
| ajdaa - 20 dec 08 - 23:31- Betyg: |
jättebra! älskar ditt sätt att skriva!
maila nästa =) |
| FallenAngeel - 20 dec 08 - 23:00- Betyg: |
Jättebra!
Maila Gärna nästa!! |
| Justmyfault - 20 dec 08 - 21:19- Betyg: |
| Jätterba! :) |
