Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Julen kommer

Snön föll sakta över den sovande staden. Morgondagen skulle bli vit, så barnen i husen kan ta fram sina pulkor och åka i den stora backen. Flinga för flinga landar på den grön klädda mattan av gräs. Sakta men säkert, millimeter för millimeter blir täckta av den kommande julsnön.
I morgon är det julafton, alla barns favorit dag, en tid då de vuxna blir barn igen. All denna mystik byggs upp dagarna innan jul. Med pyntning av både gran och hus, med girlanger, levande ljus och den välbekanta ljudet av julmusik som hörs genom alla hus i hela landet.
En spänning som man vet infaller varje år, men varje år känns som den allra första.
Alla husen är nedsläckta och alla sover, alla husen utom ett.

- Älskling, jag vet inte hur vi ska göra med julklappar i år. Jag har inte tjänat så bra som vi trodde. Inte efter att de stängde ner bruket. En sorgsen man satt i en trästol och vaggade fram och tillbaka. Han visste att han inte skulle kunna ge sina tre barn de presenter som de önskade sig. Han mindes fortfarande när de satt där hela familjen runt köksbordet. Med levande ljus tända och ljudet från radion som spelade All I want for christmas. Lukten från glöggen som kokades upp på spisen och barnen som satt med ett varsitt papper och skrev en önskelista till tomten. Även om de inte önskade sig mycket visste att när barnen skulle vakna upp i morgon skulle det inte finnas några klappar till dem, alla barnen var i åldern då de fortfarande tror på tomten så han visste att de skulle tro att tomten hade missat dem. Att tomten inte brydde sig om dem. En tår steg sig upp från ögonvrån och hans fru lade sina armar kring hans hals.
- De vet att du har kämpat. Att du har slitit som ett djur för att få den här julen så fin som möjligt. De vet det, och kommer inte att bli besvikna. Hennes ord var inte så värmande som hon hade hoppats på. Inte alls, tvärtom faktiskt, det kändes som om han skulle ha tagit alla de nätter och dagar han kunde för att få jobba. Men han bar inte längre tjugo, och orkade inte så mycket.
Den är familjen hade försökt att jobba ihop så mycket pengar som möjligt innan de bildade familj eftersom att de båda kom från fattiga familjer så ville de inte att deras barn skulle växa upp i samma miljö. Åren gick men pengarna kom inte, till slut blev deras längtan så stor efter barn att de skaffade ändå, de sade till varandra att de i alla fall kan ge dem den kärlek som de behöver. Och all den uppmärksamhet barn behöver för att må bra. När barn nummer ett, två och tre kom gav de dem all deras kärlek all deras tid. Men snart märkte de att det inte räckte, när första barnet började skolan och kom hem gråtande. Då förstod de vilken betydelse pengar har för en familj med barn. Så pappan började jobba dubbla pass, ibland tre pass om dagen för att kunna ge hans barn det de ville ha. Mamman extra jobbade som dagis fröken samtidigt som hon tog hand om de barn som inte börjat skolan än. De jobbade hårt båda två men klarade sig nätt och jämnt ändå, de trodde att de skulle vinna allt men förlorade sin kontakt med barnen. De hann helt enkelt inte ge barnen den kärlek och den uppmärksamhet som de behövde.

- vi går och lägger oss älskling. Sade frun och tog sin mans hand i sin och ledde honom till sängen. – Vi får sova och hoppas att drömmen ger oss något svar. En sista kyss på munnen innan de båda somnade i varandras armar och lät drömmarna komma.

Nu sover hela staden, hela landet och alla ligger i sina sängar och låter drömmarna om en underbar jul komma till dem.
Sakta faller snön över staden och alla ljusen är nu släckta, uppe i skyn kommer ett magiskt sken. Som en fackla i mörkret som ska visa vägen för någon. Ett rött sken som sprider värme och trygghet samt skingrar mörkret i natten. Ljudet av hovar som landar på taket till huset där barnen sover sött och föräldrarna sover oroliga inför morgondagen. En man med röd dräkt och vitt skägg stiger ur sin vagn och klappar sina renar och tackar för en lyckad tur.
- Mina små renar det verkar som ni har hittat till rätt hus. Tomten som mannen heter ler ett stort leende och skrockar glatt. Med magen hoppande i varje skratt och skägget som vajar i takt med vinden.
- Nu ska vi se vad det är de små liven har önskat sig. Sakta plockar han fram tre listor ur innerfickan på sin jacka. – Ja, just det, det var ju de här barnen som önskade sig en underbar jul tillsammans med sina föräldrar. Då föräldrarna inte ska vara ledsen utan bara vara glada. Vad föräldrarna skulle bli glada för är ju just att deras älskade barn får den bästa julen.
Sakta hukar sig tomten över skorstenen och glider ner. Väl nere i vardagsrummet skakar han av sig kolen som fastnat på hans rock. Han ser sig omkring och ser granen som barnen tillsammans hade klätt kvällen innan, en gran som skulle vara grön men det är knappt att man ser det för alla deras prydnader de har i. Saker som de har gjort i skolan och stolt hängt upp inför deras föräldrars leende ögon. Ett fat med kakor och ett glas mjölk stod vid granen på en pall. Han tog en kaka i munnen och sippade på mjölken.
- Allt resande gör en man hungrig. Sade tomten till sig själv. – Så nu ska vi se vad vi har här i.
Han stoppade ner handen i sin vävda säck och drog fram paket efter paket som han lade försiktigt under granen. Det sista ett litet gyllene paket satte han även dit ett brev. Till familjen från tomten stod det på kuvertets framsida.
En sista blick runt i vardagsrummet innan han tog sin säck och drog sig uppåt skorstenen igen. Väl uppe på taket gick han fram till den främste renen. Renen med den röda mulen som hade lust deras väg.
- Nu du Rudolf kommer ännu en barnaskara vakna lyckliga i morgon. Och en hel familj kan åter bli en lycklig familj.
Med dessa ord satte han sig åter i vagnen och ropade till renarna att nu var det dags att återvända hem.
Ljudet av bjällror när renarna lyfte från taket spred sig över hela staden och juldagsmorgon nalkades runt hörnet.

När morgonens första strålar nuddade barnen som sovande låg i sina sängar vaknade de med ett skutt. Rusande nerför trappan kom tre små barn med leende munnar som gick från öra till öra. Väl inne i vardagsrummet stannade de till med gapande munnar. En kort sekund innan de skrikande rusande in till sina sovande föräldrar.
- Mamma, Pappa vakna tomten har varit här. Det är en massa klappar där ute under granen. Tre barn som glada hoppade i sängen väckte sina föräldrar med stora kramar. Förvånade satte de sig upp och såg på varandra. Blickarna sade dem att ingen av dem hade gjort detta, sakta gick de tillsammans med barnen in i vardagsrummet. Som de hade sagt låg där en massa paket under granen.
- Var har de här kommit ifrån? Frågade frun och lade sitt huvud på mannens axel.
- Vem det än var så är det helt underbart. Sken mannen upp och en tår visade sig i ögonen.
- Titta pappa ett kuvert till oss från tomten. Den minsta av de tre kom sakta fram till pappan och gav honom ett kuvert. På kuvertet med bråkig handstil stod det till familjen från tomten.
Med skakande händer öppnade han kuvertet och läste det som stod i brevet.
Kära familj.
Jag har länge sett eran strävan för att ge era barn den bästa julen de vill ha. Även om ni har kämpat så har ni inte riktigt nåt dit än. Jag ger er nu denna chans att på nytt börja om med det ni startade när ni fick era barn.
Tänk på att julklappar och pengar inte är allt ett barn behöver i världen, ge dem tillbaka er fulla kärlek och uppmärksamhet.
Ha nu en riktigt God Jul och ta hand om varandra.
/ Tomten.


Med tårar i ögonen tog de varandra i famnen och skrattade, detta var en önskan som gott i uppfyllelse och självklart skulle de nu inte längre ha den stora strävan att få så mycket pengar som möjligt. Det viktigaste hade de ju här i rummet, varandra och barnen. Tillsammans gick de in i köket och kokade julgröt med julmusik och skratt i bakgrunden.

Det är detta som julen handlar om, gemenskap och kärlek inte vem som får flest julklappar.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ofin - 20 dec 08 - 17:00- Betyg:
skitbra:)<3

Skriven av
sunshine37
20 dec 08 - 16:11
(Har blivit läst 33 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord