Månljus del 11 sista delen. |
Det var natt. Det hade gått ungefär 12 år sedan Lisa fick mat av vargarna och följde dom. Nu var hon en av dom, dom var hennes familj. Hon hade lärt sig deras språk, och lärt sig leva som dom. En dag i april sa ledaren
- Vi vandrar nu tillbaka till våran grotta. Dom var ute och hade jagat men dom hade inte fått något. Dom började sakta gå då alla vargar plus Lisa spetsade öronen, Lisa kunde ju inte det men hon lyssnade ordentligt. Ut ur busken kom en ungefär 16 år gammal flicka.
- Lisa? Är det du? Sa flickan och tittade underligt på Lisa. Lisa backade och dom andra vargarna blev lite irriterade.
- Det är jag, Linda! sa Linda och gick fram till Lisa. Lisa stod kvar där på alla fyra och såg upp på den så kallade Linda. Efter en stund när Linda berättat vad hon och Linda varit med om mindes plötsligt Lisa. Hon strök sig på Linda och kände glädjen. Dom andra vargarna såg på. Linda fick senare gå hem, men hon kom alltid och hälsade på, men hon var tvungen att behålla hemligheten och vargen Lisa.
Den natten satte sig Lisa ensam under månljuset och ylade högt. Sedan hörde hon ett till ylande, inget ylande men mer som på människospråk
- GOD NATT LISA! Lisa förstod direkt och försökte så mycket hon kunde och svarade
- Går nait Limda!
|
|
|
|
