Without you I'm nothing - del 4 |
Nu har jag äntligen skrivit in hela del fyra på datorn och kan alltså publicera den. Jag ber återigen om ursäkt för att det tar en sådan förbannat lång tid mellan delarna, men men nu är det så.
Läs och kommentera, för era kommentarer värmer mest!
Del 4
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Idag hade jag verkligen behövt dig Nicklas, förstår du det? Jag behövde dig men du fanns inte där för mig. Jag trodde att du alltid skulle finnas där för mig, men ack så fel jag hade. Okej, jag ska inte dra samma visa idag igen, men jag vet inte vad jag ska göra. Det gick åt helvete med skolan idag. Alla viskade om mig och alla glodde. Vissa till och med snackade om mig som om jag inte vore inne i rummet. Det var hemskt. Alla sade samma sak också. Det ar det som var värst. Inte det att dem snackade om mig, sådant är jag van vid, nej, det var vad de sade som var det jobbiga. Eller jobbiga, det var för jävligt. Jag kanske ska ta och berätta om hela dagen istället för bara lite småsaker här och där? Jo jag tror minsann att jag gör det, för det är kanske lättare för dig att förstå då. Fast du kan ju aldrig förstå. Du är ju död…
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
I vilket fall som helst så började dagen med att jag vaknade. Jag vaknade av ringklockan som ringde ilsket och jag undrade varför i hela helvetet den ringde nu för. Sedan slog det mig att det var idag som jag skulle till skolan och jag kan lova att mina ord som jag muttrade medans jag klädde på mig skulle ha fått en nunna att svimma. Min klädsel blev i alla fall svarta stuprörsjeans, du vet dem där som du alltid brukade ha dina händer i mina bakfickor? En blå och svart randig munkjacka och t-shirten jag fick av dig. Den där som du skrev ditt namn på lite här och var och som du färgade gul för att du tyckte att jag bara hade så tråkiga färger på mina kläder. Svart var väl inte riktigt din grej om man nu säger så, men det var min grej, trots att jag inte bara använder svart längre…
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Efter jag klätt på mig så började den vardagliga sminkningen. Svart, svart och åter igen svart. Svart är min färg och får jag inte ha det på kläderna så ska jag ha det runt ögonen och därmed basta. Varför säger man egentligen så för? Därmed basta? Det låter ju helt stört ju. Om du hade kunnat svara på det här så hade du sagt att jag försöker att smita undan ämnet som kallas skola och det är jag säger på. För jag försöker att undvika det så långt det bara går, men jag vet att jag måste berätta. Fast jag har ingen aning om vem det är jag skrivet till. Du kan ju liksom inte sitta där i ditt gamla rum och läsa allting, nej, det går inte. Fast kanske ä det så att du står och läser det jag skriver över min axel? Eller så läser du ingenting. Du är död. Usch, jag kan fortfarande inte fatta det helt. Du är död, min allra bästa vän och pojkvän är död
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
och allt är mitt fel. För det är ju det. Mitt fel alltså. Om inte du hade träffat mig så hade du levt nu, fast om inte jag hade träffat dig så hade jag varit död nu. Du ser, jag är självisk. Jag säger precis att jag tycker att det är bättre att du är död än att jag är det, men så är inte fallet. Jag skulle verkligen önska att det vore tvärtom och jag skulle verkligen vilja göra dig sällskap där i döden, men jag lovade dig att jag skulle fortsätta leva och det tänker jag hålla. Jag har aldrig varit en sådan där person som har varit bra på att hålla löften. Jag tror mig närmare bestämt att jag aldrig har hållit ett viktigt löfte tidigare och jag vill ha en ändring på det. Jag ska hålla mitt löfte till dig. Kosta var det kosta vill, jag ska leva tills jag blir gammal och dör av ålderdom. Det har jag bestämt. Eller det var du som bestämde det år mig och jag lovade att det
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
skulle bli så. Men om jag ska vara riktigt ärlig så ångrar jag verkligen, verkligen att jag gav dig det löftet. Om jag inte hade gjort det så hade jag kunnat ta mitt liv nu, men det kan jag inte göra nu. Jag vill dö, men jag får inte göra det. Hur sjukt låter inte det egentligen? Nu har jag verkligen tappat tråden. Det var inte alls om det här jag skulle prata om, eller skriva om kanske man säger? Jag skulle berätta för dig om min dag i skolan. Jag antar att jag måste göra det, fast jag kan egentligen inte se någon anledning till varför, men jag gör det i alla fall. För jag vill att du ska veta vad som har hänt mig om du nu har den minsta chans att göra det. Jag vill att du ska veta vad som händer med mig, för jag vill att du ska veta att det är vad du tycker och tänker om mig som alltig kommer att väga mest för mig.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag struntade som vanligt i frukosten. Det är enligt mig ett totalt onödigt mål om dagen. Man kan ändå inte äta det för om man gör det så mår man så illa att man måste gå och spy upp det. Jag vet att det är sjukt, men så är det. Det är inte det att jag lider av någon form av ätstörningar, för det gör jag inte. Jag kan bara inte äta frukost. Lunch går väl ganska så okej, men middagen älskar jag. Jag älskar att äta mat vid den tiden. Jag kan äta hur mycket som helst då. Så, jag skulle inte tro på någon om den sade att jag led av ätstörningar. Jag lider bara av att jag inte klarar av att äta frukost. Jag menar, hur kan det egentligen vara dagens viktigaste mål? Borde inte fler människor äta det då? Förut då jag gick i skolan innan du dog så gjorde vi en undersökning i klassen om vilka som åt frukost. Det var tio procent som gjorde det.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Elias erbjöd sig att skjutsa mig till skolan. Han har ju precis fått sitt körkort och allt så han vill ta alla chanser han har att köra och för att vara en snäll broder så tackade jag ja till hans erbjudande och faktiskt, jag tror inte att jag skulle ha klarat av att åkt buss i morse. Jag var alldeles för känslig då och med känslig så menar jag givetvis att jag saknade dig alldeles för mycket. Jag saknar alltid dig för mycket och det vet Elias mycket väl om, så han brukar inte prata om dig mer än nödvändigt. Men i morse gjorde han det. Jag har ingen aning om varför men han ville absolut prata om dig. Det var väl för att han skulle veta hur jag skulle reagera när de pratade om dig i skolan. Antog att han förstod att jag skulle bli upprörd för han stannade bilen när vi var utanför skolan och lade sina armar om mig och för första gången sedan sista gången du och jag kramades kände jag mig trygg.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Innan jag steg ur bilen så sade Elias åt mig att det var bara att ringa honom när som helst om det blev för jobbigt och likaså om jag ville prata eller bara åka hem. Han skulle komma i sådana fall. Jag tror att det var därför som jag faktiskt gick in till skolan och begav mig till expeditionen. Redan under den färden började folk prata om mig. Jag kände inte igen alla men alla kände tydligen igen mig. Fast det är ju inte så konstigt om man tänker efter. Jag var den enda på hela skolan som hade kommit ut offentligt att jag var bög, jag hade hoppat av skolan tre månader tidigare för att min pojkvän hade gått bort och nu var jag tillbaka. Det var faktiskt inte så konstigt om folk visste vem jag var.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
När jag kom in på expeditionen var det såklart min klassföreståndare som var där inne. Liten till växten, smal, krulligt orange hår, runt fyrtio och hette Anna-Lena Jakobsson och kallades för Lena. Hon fattade min hand och såg mig i ögonen medan hon talade. Hennes ögon speglade mina ögons olycka och hon såg medlidande på mig samtidigt som hon sade ”Jag tror att det kommer att bli bra att du börjar här igen och det finns alltid någon lärare eller kurator som du kan prata med om du vill”. Hennes ord har tyvärr blivit inpräntade i mitt huvud och jag ställer mig själv frågan: Varför skulle jag vilja prata med någon lärare eller kurator? Jag har inget behov av att prata av mig till någon och skulle jag vilja göra det så skulle denna person vara Elias. Inte någon jäkla kurator.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Klockan var närmare halv tio när jag kom in i klassrummet och fick alla i min klass ögon stirrande på mig. Redan då förstod jag att det skulle bli svårt att ta mig igenom dagen. Läraren, som tydligen var ny eller vikarierade eller något, för jag hade aldrig sett honom tidigare, stirrade frågande på mig och då började jag haspla ur mig en förklaring till varför jag var här. När det efter vad som kändes som hundra år gick upp för honom att jag skulle börja här gav han mig ordern att sätta mig bredvid en kille som jag heller aldrig hade sett tidigare. Han presenterade sig som Hampus – Hampus Nelson. Han hade lysande rött hår, som såg ut som ett stort brinnande eldklot, svartmålade ögon (och det var här som jag höll på att dö), gröna stuprörsjeans, knallgul t-shirt och underarmarna var alldeles fulla av ärr.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag antog att det var för att jag såg ut som ungefär han gjorde, fast mycket, mycket mer svart, som läraren placerade mig där. Tydligen trodde läraren att vi skulle komma att bli bästa polare eller bli tillsammans här och nu och visst, killen var snygg som ett as, men jag har aldrig mött någon med en sådan jobbig personlighet. Så du behöver inte känna dig hotad över att jag skulle börja gilla honom istället för dig, inte en chans. Det är du och jag i mitt hjärta fortfarande. Det har inte riktigt förstått att det är slut mellan oss för att du är död. Mitt hjärta är lite efter om man säger så. Jag kommer föresten aldrig att kunna bli kär i någon annan på ett jävla bra tag, för jag är, trots omständigheterna, fortfarande väldigt kär i dig och jag får fortfarande tusenmillioner fjärilar i hela kroppen då jag tänker på dig.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Dagen fortsatte under viskningar och stirrningar, men det var okej än så länge. Lärarna verkade tro att jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst om de tilltalade mig så jag fick aldrig några frågor eller någonting. Lunchen passerade och gick hyfsat bra den med. Lena vinkade till sig mig och bad mig att slå mig ner vid henne och det kändes som ett jäkla polisförhör. Jag vet inte riktigt hur många frågor hon ställde och var tredje verkade handla om dig. Det blev för mycket för mig och jag kände hur tårarna steg i mina ögon. Jag ville bort därifrån och det var snabbt. Det enda alternativet jag hade var att jag stack ur från matsalen och försökte hitta en plats där jag kunde vara för mig själv. Det gick inte alls bra.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
När jag kom ner från trapporna så kom jag direkt fram till kaféet och där satt mina klasskamrater. Det första de sade till mig var ”jag hörde att din bögjävel till pojkvän tagit sitt liv. Jag antar att det var för att du var så vidrig”. De orden ringer hela tiden i mitt huvud och när han uttalade de orden var det som om allt det jag hade byggt upp sedan din död rasade och det sprack inom mig. Mina tårar började rinna och jag svarade med en förvånansvärt hel röst att det faktiskt var så. Innan jag rusade ut ur entrén så var det sista jag såg deras förbluffande uttryck. Jag antar att de aldrig hade väntat sig att få det svaret, men det är sant det jag sade. Jag var vidrig mot dig.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag ringde till Elias och han kom som han lovat och hämtade mig. Han sade inte ett ord under hemresan, men han höll min hand i sin och det gjorde att jag slutade gråta. När jag kom hem så sade jag inget till någon utan gick direkt upp till mitt rum och satte mig vid datorn och började skriva om min dag och nu har jag gjort det. Nu är jag framme där jag började och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte gå tillbaka till skolan, men jag vet att jag måste. Jag vill ha dig här älskade Nicklas. Jag vill ha dig här och jag vill göra saker med dig som jag knappt vågar tänka på. Jag vill att det ska bli du och jag igen och jag vet att det jag önskar mig är en omöjlighet.
Tro mig när jag säger det här Nicklas, jag kommer aldrig klara av att släppa taget om dig. Du är mitt allt och jag upprepar det jämt, men det är för att det är sant och jag älskar dig… därför lever jag fortfarande.
Ja, detta var alltså del fyra av Without you... när nästa del kommer vet ingen, men jag ska försöka att skynda mig. Såå, nu fattas det bara att ni kommenterar.!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kirakira - 19 jun 09 - 16:42 | Aj. Nu har jag börjat läsa igen. Ska läsa mer ikvl förhoppningsvis.
Bra skrivet btw. | viunderregnmoln - 15 mar 09 - 23:24- Betyg:  | | neb aahhh vad fan jag bara lipar som ett jävla as det är så sjukt bra | | wannabelink - 5 mar 09 - 10:21- Betyg: | DET ÄR JÄTTEBRA
OCH JÄTTESORGLIGT
MEN ÄNDÅ JÄTTEGULLIGT. D:
Det är gaska gulligt att han sitter och skriver hur mycket han tycker om Nicklas men det är hemskt att han aldrigaldrig mer kommer träffa han. T_T
OCH NU BLIR JAG SUR, HUR KAN HANS KLASSKOMPISAR VA SÅ FUCKING ELAKA. Man gör inte så. :cccc
Btw, jag såg Maximilian på affären igår, hihihihihi, det var typ precis som jag föreställde mig honom. D: Han var söt. ^^
HIHI, men nu måste jag fortsätta. D: | | love__ - 13 jan 09 - 23:00- Betyg: | jag ser knappt vad texten för att tårarna rinner som ett vattenfall.
den är så jäkla bäst! <3<3 | | DrownedDoll - 6 jan 09 - 19:26 | | Återuppliva niklas! Väck Maxen och säg att allt bara avrit en mardröm! Jag KAN INTE sluta gråta! :''( | | LisaHoglund - 1 jan 09 - 16:10- Betyg: | | JAG TYCKER SÅ SYND OM HONOM! AAAAAH, SNÄLLA LÅT ALLT BLI BRA IGEN! Jagdörjagdörjagdörjagdör... </3 | | NeMriA - 19 dec 08 - 14:27 | okej. som alla andra sitter jag tårögd och med en klump i halsen.
SÅ FÖRBANNAT JÄVLA BRA! alltså.. jag har inga ord. återkommer vid nästa kapitel. | | Maadelen3 - 18 dec 08 - 22:18- Betyg: | jag är för tillfället alldeles för trött för att ens bli minsta tårögd, men förbannad kan jag iallafall bli. jag blev nu förbannad på de idioter till klasskamrater MaxiPaxi har! ;| uschamig!
men, är det bara jag, eller skriver du verkligen bättre och bättre för varje gång du skriver något? Jag tror inte att det bara är jag, för alla andra verkar också (också stavas väldigt fult, ska börja stava det okså, sådetså!) tycka som jag! ;D iallafall,
denna delen var helt underbar! helt amazing, helt felfri! helt perfekt! (perfekt och felfri kanske är samma sak? äh, det skiter jag i! ;D) seriöst, du äger hela dikta på att skriva, jag lovar dig emss! helt otroligt underbart du skriver alltså, man blir berörd av varenda mening, vartenda ord! vartenda bokstav och vartenda stavelse! och alla känslor omg helt amuuzing! ;D
mäktigt bäst, med andra ord, mäktigt bäst alltså! =) <3<3<3
(haha, förresten, var stolt, det är typ endast dina verkjag sätter påäng på! =D <3) |
|
|
|
