Fejkprinsessan (dikta-ff) (del 13) |
''Jaså, en text? Vad ska det stå då?'' Lena tittade nyfiket på mig. Vi åkte precis iväg för att köpa färg till rummet, med hennes bil. Det kändes alltid konstigt att åka med någon annans bil, för de brukade alltid ha en sådan där speciell lukt. I Lenas Opel luktade det gammalt och dammigt.
''''Även det osynliga kan vara vackert''.''
''Det lät fint,'' sa Lena tankfullt. ''Har du kommit på det själv?''
Jag hummade generat till svar.
''Läckert.''
Jag tittade lätt konfunderat på henne.
''Ja, jag brukar säga det till sådant jag tycker om,'' skrattade Lena när hon upptäckte min blick. Jag log tillbaka.
Jag satt ensam i mitt nakna rum. Tapeterna var halvt sönderrivna och golvet var alldeles dammig och täckt med olikfärgade tapetbitar. Jag föreställde mig hur det skulle se ut om några veckor när det skulle vara helt klart. Det hade blivit en ljust blå färg som Lena tyckte passade bra till rummet, och en vit fondvägg och svart text. Som planerat, med andra ord. Hon hade uppskattat mitt färgval och jag hade ju nästan helt och hållet dikta.se att tacka. Jag kunde inte låta bli att undra hur rummet skulle sett ut om jag inte hade frågat diktanerna (som de tydligen kallades av några av dem själva). Troligen någon vanlig grön eller kanske svart färg, om pappa ens hade gått med på det sistnämda. Jag hade ju helt klart aldrig skrivit något.
Jag reste mig stönande upp, det hade börjat värka i rumpan. Förstrött bröt jag tystnaden genom att börja riva tapeterna, det var ett simpelt arbete men utan pauser blev man lätt trött i armarna. Pappa var inte hemma och Lena var i sin atelje. Jag ville se den någon dag. Inte för att jag var så insatt i konst, men om hon hade en egen atelje måste hon ändå måla rätt bra. Gabbi skulle nog också vilja se den förresten, om hon inte redan hade gjort det. Hon visste redan att Lena fanns, men inte så mycket mer än så. Vi kanske kunde gå dit tillsammans någon dag? Jag bestämde mig för att fråga Gabbi. Och sedan var jag tvungen att ta reda på öppetiderna, jag tog förgivet att hon inte hade en egen hemsida.
Jag suckade, pappa skulle inte komma hem förrens om över en timma och jag var hungrig. Men jag tänkte inte äta än, delvis för att jag säkert skulle vara mätt när pappa hade gjort färdigt maten, men till största delen för att det itne var bra att småäta. Det var inte bra för mig, jag var för tjock för sådant. Så därför fortsatte jag med att ta loss de evinnerliga tapeterna, det var säkert bra för armarna.
Det var tisdag morgon. Gabbi skulle komma för att hjälpa till med målningen klockan elva, Lena var redan här. Vi hade spacklat färdigt igår sent på kvällen.
En halvtimma kvar. Jag hade dubbelkollat så att huset såg någorlunda städat ut (eller i alla fall köket och badrummet som var de enda rummen som kunde undgå mina möbler och tapetdammet) och gömt alla mina hemliga saker (som min gamla dagbok jag aldrig skrev i längre och mitt anteckningsblock jag hade skrivit ner några dikter i). Jag hade talat om för pappa minst tusen gånger att inte skämma ut sig, och Lena hade nog fattat att det gällde henne också. Hon hade garanterat hört hälften av alla tillsägningar. Men de skrattade mest åt mig och sa att jag skulle lugna ner mig. Jag fattade bara inte hur man skulle kunna göra det om det kunde vara avgörande för hela mitt framtida sociala liv i skolan. Med andra ord fram till sommarlovet, och jag som fortfarande inte hade en aning om vad jag skulle välja för gymnasie.
Om 25 minuter skulle hon ringa på dörren. Om jag hade tur så kanske hon villade bort sig? Hon var ju ändå ganska nyinflyttad fortfarande. Fast jag hade beskrivit vägen noga och jag hade för mig att hon hade varit väldigt bra på orienteringen förra månaden, såvida det inte berodde på vem-det-nu-var hon hade sprungit tillsammans med.
Skulle vi ha musik på förresten? Vad lyssnade hon ens på?
''Pappa, vart ligger min cd-spelare?''
''Jag vet inte riktigt … Eller jo, kolla under bordet i vardagsrummet.''
Jag skyndade dit. Där låg den. Jag suckade av lättnad och bar den till mitt rum. Alla skivorna visste jag redan vart de låg, Gabbi fick välja sedan. Fast hon kanske lyssnade på sådan där emotionall hardcore? Diktanerna hade för länge sedan nötat in i mitt minne att alla svartklädda inte tyckte om den musiken men det kunde ju knappast gälla alla. Och jag visste helt säkert att vi inte hade något sådant alls, inte ens pappa som i alla fall tyckte om hårdrock.
Riiiing!
Jag ryckte till av ljudet. Redan? Klockan var ju bara kvart i elva! Jag försökte kväva nervositeten och gick så lungt jag kunde till dörren. Andas Emelie, det är bara att öppna så kommer allt att vara bra sedan.
''Hej Emms!'' sa en glad Gabriella. ''Det gör inget att jag kom lite tidigare eller?''
''Hej, nej ingen fara.''
''Hallå, det är jag som är Emelies pappa Anders,'' hörde jag pappa säga. Jag hade inte hört att han hade kommit, men nu när jag tittade efter stod Lena där bakom också.
''Lena, jag är Anders flickvän,'' presenterade hon sig. Flickvän? Det hade jag inte tänkt på innan, men det kanske hon var. Gud, undrar om de har gjort … Om de har haft… Men nej, jag skulle inte fundera över det nu. Seriöst, vad äckligt egentligen…
''Jag ska visa er hur man gör först, sedan kan ni fortsätta själva så slipper ni bli störda av oss gamlingar,'' sa Lena och blinkade. Blinkade, fyfan vad pinsamt. Jag längtade till vi fick vara ensamma.
''Vilken fin text, är det din egen eller?''
''Mm.''
''Coolt, jag tror att den kommer passa där. Jag gillar färgvalet också förresten, det typ öppnar upp mer.''
''Jo, det tänkte jag också. Först hade jag tänkt ta svart, det är liksom en fin färg och så är det annorlunda, men det skulle kännas så … dystert då.''
''Jo, kanske. Fast jag hade velat ha svarta väggar ändå, trots att det säkert skulle se så mörkt ut älskar jag färgen svart.''
''Jag har märkt det,'' svarade jag och log.
''Jo, man fattar det kanske.'' Gabbi skrattade tillbaka.
Det blev tyst en stund. Vad skulle jag säga, tystnad kunde väl inte vara bra?
''Har du någon musik?''
Äntligen, varför tänkte jag inte på det?
''Jo, det står ju en cd-spelare där och sedan finns det en massa skivor nere i vardagsrummet. Vill du gå ner och titta?''
''Jo, det kan vi väl göra,'' sa Gabbi och stoppade ner rollern på sin plats igen. Jag gjorde detsamma. Därefter banade vi oss igenom vardagsrummet fram till cd-hyllan borta i hörnet. Man kunde höra pappa och Lenas mumlande röster i köket.
''Vad gillar du för något?''
''Det är ganska blandat. Nine inch nails är bäst, men sedan finns det allt från Depeche Mode till Queen till Kent till Rihanna.''
''Nine inch nails har jag nog inte, men deras låt ''Hurt'' är ju skitbra. Men jag har en Kent-skiva. Jag började precis lyssna på dem och nu är jag nästan beroende.''
Gabbi skrattade tillbaka.
''Vem skulle kunna leva utan musik överhuvudtaget? Men då kan vi väl ta den, och sedan när den är slut är det bara att leta upp någon annan cd. Vilken är det förresten?''
''Du och jag och döden''.''
''Fan vad grymt, det är ju den bästa!''
Det var söndag kväll och rummet var redan färdigt. Möblerna var inte inflyttade ännu, och man kunde känna lukten av målarfärg. Gabbi hade hjälpt till flera gånger med att måla, och vi hade haft jättekul. Hon hade tagit med sig två Kent-skivor som jag fick låna (''Tillbaka till samtiden'' och ''Vapen och ammunition'') och hon hade lånat Amy Winehouse’s första cd (’’Frank’’). Mitt höstlov hade varit riktigt bra, men nu var det skola igen. Blä. Jag ville verkligen inte tillbaka. Jag skulle vara hos mamma två helger i rad eftersom jag varit hos pappa hela höstlovet, Lars skulle garanterat bli sur på mig när det var så nära inpå. Och jag skulle bli rädd, jag skulle få ångest. Och bara vilja bort, inte ens kunna tvinga iväg verkligheten med hjälp av dikta.se.
Och imorgon skulle jag och Sofia byta dikter. Helvete, det hade jag glömt bort. Jag kunde ju inte ta en enda av mina andra dikter, de var alldeles för deprimerade och sanningsenliga. Jag kunde riktigt föreställa mig vilka blickar som skulle täcka hela mitt ansikte med brännmärken.
''Täcka hela mitt ansikte med brännmärken''. Där hade vi en dikt. Äntligen, papper papper papper fort!
---
(FÖRLÅT, att det dröjt så himla länge med en till del! Hoppas ni inte tröttnat... ><
Och TACK för att ni röstade på alla ''citat'', jämt var det, bara en röst som skillde!
Och jag blir så glad av alla kommentarer, men är det helt säkert att det itne finns någon konstruktiv kritik till mig? (A))å
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vissenros - 9 mar 09 - 18:24- Betyg:  | | det är helt säkert :D jättebra del :D<3 | | kattXfyra - 25 jan 09 - 21:16- Betyg: | | Jag var tbugen att fundera, men jag kom faktist inte på något som var värt att klaga på! Fortsätt :) | | ILoveTAKIDA - 11 jan 09 - 20:21- Betyg: | Haha, det blev citatet som jag röstade på ;D
JÄTTEBRA! Ska bli spännande att se hur det kommer gå hemma
hos mamman o Lars...hennes liv börjar ju iaf se mkt bättre ut
nu :P | | Sandra91 - 23 dec 08 - 19:04 | | grymt! | | Madvis - 21 dec 08 - 21:44- Betyg: | ARGH. Varför missar jag alltid när nya delar kommer ut? >_< *tittar på datumet* Vafan?! Det var ju länge sen ;_;
Men i alla fall, nu kommenterar jag >:/
Har tyvärr ingen konstruktiv kritik att ge, bara positiv ^^'
Detta var ett bra kapitel :D Fick man lite musiktips också xD Men superbra och längtar tills nästa del! :D | | Harrypotterlover - 21 dec 08 - 21:17- Betyg: | Alltså!!! Ha!! Höll på att glömma denna :D
Måste berömma dig för att de har blivit längre och längre delarna :)
Du tog det bästa citatet ^^ haha.
Hoppas du skriver på en ny del just nu!
//Sara | | EnJulia - 19 dec 08 - 15:02- Betyg: | JAG TRÖTTNAR ALDRIG PÅ DEN HÄR! :D den ä sjukt bra.
(och galet vad glad jag blev av din kommentar.)
tc <3 | | ThisIsJustMe - 17 dec 08 - 22:49- Betyg: | MEN GUD SÅ OTROLIGT BRA DU SKRIVER MÄNNISKA!! :D
Skriv MERA!!!
Konstruktiv kritik existerar ej när det gäller denna novell!
Mejla när nästa del kmr? (A) :D | | NadaZero93 - 17 dec 08 - 21:53- Betyg: | väntar man på något ott kan man inte vänta för länge... sant!
hm, konstruktiv kritik? sorry kommer inte på någon X) | | Maadelen3 - 17 dec 08 - 20:51 | hahaha, sjukt vad bra :D
men ja, mera, tycker jag :D :D :D |
|
|
|
