Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Demoner ?

Jag var ute och sprang på den vanliga sträckan.
samma sträcka som jag har sprungit varje dag i flera veckor,
och de har aldrig kännt något.
Det var en varm sommar morgon och fåglarna kvittrade glatt,
plötsligt kände jag en kall vindpust i nacken.
Inget speciellt tänkte jag och fortsatte springa,
men plötsligt kände jag en hand på axel, av ren reflex vände
jag mej om, men ingen var där.
jag ökade takten och ville hem så snabbt som möjligt.
hur snabbt jag än försökte springa var det inte tillräckligt snabbt.
jag kände något röra vid mej igen, fast den här gången var det
inte bara en hand, de var säker 3,4 eller kanske till och med 5 st!
Dom slet tag i mej och drog in mej i skogen.
jag skrek och hoppades på att någon skulle höra mej.
Men det var de ingen som gjorde, dom drog mej längre och längre in.
Tillslut var jag så långt in att jag inte såg någonting annat än träd och små bergsknallar.
Jag har ingen anning vad det var som drog i mig.
Det var inget man såg, inget men kände och inget man kände lukten av.
Dom var inte mänskliga.
Det enda dom gjorde var att dra och slita i mej.
Ville bara att allt skulle sluta, att dom skulle släppa mej så jag att jag fick springa hem.
Men nej, dom slet i mitt hår och jag stret emot, men dom var starkare än mej.
Försökte ta upp mobiltelefonen ur fickan men dom tog tag i mina händer och höll fast dom över mitt huvud på marken.
Hur mycket jag än försökte resa mej upp och springa därifrån, så var dom starkare än mej.
När solen stod rakt över oss på himlen släppte dom mej och jag reste mej upp och sprang hem.
Det var sista gången jag sprang den sträckan.
När jag var som lyckligast och trodde att allt var bra igen hörde jag någon ropa mitt namn.
Jag kunde inte trotsa rösten, så jag gick mot den.
Den fortsatte ropa mitt namn och när jag gått så långt att jag kom på vad jag gjort, var de försent att gå tillbaka.
Jag hade gått vilse tack vare de varelserna jag inte har en anning om vad de är för något.
Jag var rädd och hjälplös, jag började vandra omkring mitt i skogen där jag ensam stod.
Vad var de för något som ropade mitt namn och vad ville dom mej ?!
Någonting tog tag i min hals och tryckte mej mot berget, jag fick ingen luft och kände hur det svartnade framför ögonen.
Jag förskökte skrika men dom höll för min mun, jag kunde inte göra någonting.
Tillslut släppte dom mej och jag låg medvetslös på marken.
Att jag var ensam och rädd i skogen, det var mitt sista minne.








mer en 3 posetiva kommentarer och jah skriver e till del ^^
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
mylife_mymess
17 dec 08 - 15:35
(Har blivit läst 63 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord